Apocalipse 14

1 Och jag fick se Lammet stÄ pÄ Sions berg jÀmte det ett hundra fyrtiofyra tusen som hade dess namn och dess Faders namn skrivna pÄ sina pannor.

2 Och jag hörde ett ljud frÄn himmelen, likt bruset av stora vatten och dÄnet av ett starkt tordön; och ljudet som jag hörde var sÄsom nÀr harpospelare spela pÄ sina harpor.

3 Och de sjöngo inför tronen och inför de fyra vÀsendena och de Àldste vad som tycktes vara en ny sÄng; och ingen kunde lÀra sig den sÄngen, utom de ett hundra fyrtiofyra tusen som voro friköpta ifrÄn jorden.

4 Dessa Àro de som icke hava orenat sig med kvinnor; ty de Àro sÄsom jungfrur. Dessa Àro de som följa Lammet varthelst det gÄr. De hava blivit friköpta ifrÄn mÀnniskorna till en förstling Ät Gud och Lammet.

5 Och i deras mun har ingen lögn blivit funnen; de Àro ostraffliga.

6 Och jag sÄg en annan Àngel flyga fram uppe i himlarymden; han hade ett evigt evangelium, som han skulle förkunna för dem som bo pÄ jorden, för alla folkslag och stammar och tungomÄl och folk.

7 Och han sade med hög röst: »Frukten Gud och given honom Àra; ty stunden Àr kommen, dÄ han skall hÄlla dom. Ja, tillbedjen honom som har skapat himmel och jord och hav och vattenkÀllor.

8 Och Ànnu en annan Àngel följde honom; denne sade: »Fallet, fallet Àr det stora Babylon, som har givit alla folk att dricka av sin otukts vredesvin.»

9 Och Ànnu en tredje Àngel följde dem; denne sade med hög röst: »Om nÄgon tillbeder vilddjuret och dess bild och tager dess mÀrke pÄ sin panna eller pÄ sin hand,

10 sÄ skall ock han fÄ dricka av Guds vredesvin, det som Àr iskÀnkt i hans vredes kalk, obemÀngt; och han skall bliva plÄgad med eld och svavel, i heliga Ànglars och i Lammets Äsyn.

11 Och nÀr de sÄ plÄgas, uppstiger röken dÀrav i evigheters evigheter, och de hava ingen ro, vaken dag eller natt, de som tillbedja vilddjuret och dess bild, eller som lÄta mÀrka sig med dess namn.

12 HÀr gÀller det för de heliga att hava stÄndaktighet, för dem som hÄlla Guds bud och bevara tron pÄ Jesus.»

13 Och jag hörde en röst frÄn himmelen sÀga: »Skriv: Saliga Àro de döda som dö i Herren hÀrefter. Ja, sÀger Anden, de skola fÄ vila sig frÄn sitt arbete, ty deras gÀrningar följa dem.»

14 Och jag fick se en vit sky, och pÄ skyn satt en som liknade en mÀnniskoson; och han hade pÄ sitt huvud en gyllene krans, och i sin hand en vass lie.

15 Och en annan Àngel kom ut ur templet och ropade med hög röst till den som satt pÄ skyn: »LÄt din lie gÄ, och inbÀrga skörden; ty skördetiden Àr kommen, och sÀden pÄ jorden Àr fullt mogen till skörd.»

16 Den som satt pÄ skyn högg dÄ till med sin lie pÄ jorden, och jorden blev avbÀrgad.

17 Och en annan Àngel kom ut ur templet i himmelen, och jÀmvÀl han hade en vass lie.

18 Och Ànnu en Àngel kom fram ifrÄn altaret, den som hade makt över elden. Denne ropade med hög röst till den som hade den vassa lien; han sade »LÄt din vassa lie gÄ, och skÀr av druvklasarna frÄn vintrÀden pÄ jorden, ty deras druvor Àro fullmogna.»

19 Och Àngeln högg till med sin lie pÄ jorden och skar av frukten ifrÄn vintrÀden pÄ jorden och kastade den i Guds vredes stora vinpress.

20 Och vinpressen trampade utanför staden, och blod gick ut frÄn pressen och steg Ànda upp till betslen pÄ hÀstarna, pÄ en strÀcka av ett tusen sex hundra stadier.