1 Och jag hörde en stark röst frÄn templet sÀga till de sju Ànglarna: »GÄn Ästad och gjuten ut Guds sju vredesskÄlar pÄ jorden.»
2 Och den förste gick Ästad och göt ut sin skÄl pÄ jorden. DÄ kommo onda och svÄra sÄrnader pÄ de mÀnniskor som buro vilddjurets mÀrke och tillbÄdo dess bild.
3 Och den andre göt ut sin skÄl i havet. DÄ förvandlades det till blod, likt blodet av en död mÀnniska, och alla levande varelser i havet dogo.
4 Och den tredje göt ut sin skÄl i strömmarna och vattenkÀllorna. DÄ förvandlades dessa till blod.
5 Och jag hörde vattnens Àngel sÀga: »RÀttfÀrdig Àr du, du som Àr och som var, du helige, som har dömt sÄ.
6 De hava utgjutit heliga mÀns och profeters blod. DÀrför har ock du givit dem blod att dricka; de Àro det vÀrda.»
7 Och jag hörde altaret sÀga: »Ja, Herre Gud, du AllsmÀktige, rÀtta och rÀttfÀrdiga Àro dina domar.»
8 Och den fjÀrde göt ut sin skÄl över solen. DÄ fick denna makt att brÀnna mÀnniskorna sÄsom med eld.
9 Och nÀr nu mÀnniskorna blevo brÀnda av stark hetta, hÀdade de Guds namn, hans som hade makten över dessa plÄgor; de gjorde icke bÀttring och gÄvo honom icke Àra.
10 Och den femte göt ut sin skÄl över vilddjurets tron. DÄ blev dess rike förmörkat, och mÀnniskorna beto sönder sina tungor i sin vÄnda.
11 Och de hÀdade himmelens Gud för sin vÄndas och sina sÄrnaders skull; de gjorde icke bÀttring och upphörde icke med sina gÀrningar.
12 Och den sjÀtte göt ut sin skÄl över den stora floden Eufrat. DÄ torkade dess vatten ut, för att vÀg skulle beredas Ät konungarna frÄn östern.
13 Och ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens mun sÄg jag tre orena andar utgÄ, lika paddor.
14 De Àro nÀmligen onda andar som göra tecken, och som gÄ ut till konungarna i hela vÀrlden, för att samla dem till striden pÄ Guds, den AllsmÀktiges, stora dag.
15 (»Se, jag kommer sÄsom en tjuv; salig Àr den som vakar och bevarar sina klÀder, sÄ att han icke mÄste gÄ naken, och man fÄr se hans skam.»)
16 Och de församlade dem till den plats som pÄ hebreiska heter Harmagedon.
17 Och den sjunde göt ut sin skÄl i luften. DÄ gick en stark röst ut frÄn tronen i templet och sade »Det Àr gjort.»
18 Och nu kommo ljungeldar och dunder och tordön, och det blev en stor jordbÀvning, en jordbÀvning sÄ vÄldsam och sÄ stor, att dess like icke hade förekommit, alltsedan mÀnniskor blevo till pÄ jorden.
19 Och den stora staden rÀmnade söder i tre delar, och folkens stÀder störtade samman; och Gud kom ihÄg det stora Babylon, sÄ att han rÀckte det kalken med sin strÀnga vredes vin.
20 Och alla öar flydde, och inga berg funnos mer.
21 Och stora hagel, centnertunga, föllo ned frÄn himmelen pÄ mÀnniskorna; och mÀnniskorna hÀdade Gud för den plÄga som haglen vÄllade, ty den plÄgan var mycket stor.