Apocalipse 17

1 Och en av de sju Ànglarna med de sju skÄlarna kom och talade med mig och sade: »Kom hit, sÄ skall jag visa dig, huru den stora skökan fÄr sin dom, hon som tronar vid stora vatten,

2 hon som jordens konungar hava bedrivit otukt med och av vilkens otukts vin jordens inbyggare hava druckit sig druckna.»

3 Sedan förde han mig i anden bort till en öken. DÀr sÄg jag en kvinna som satt pÄ ett scharlakansrött vilddjur, fulltecknat med hÀdiska namn; och det hade sju huvuden och tio horn.

4 Och kvinnan var klÀdd i purpur och scharlakan och glÀnste av guld och Àdla stenar och pÀrlor; och i sin hand hade hon en gyllene kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet.

5 Och pÄ hennes panna var skrivet ett namn med hemlig betydelse: »Det stora Babylon, hon som Àr moder till skökorna och till styggelserna pÄ jorden.»

6 Och jag sÄg kvinnan vara drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod. Och jag förundrade mig storligen, nÀr jag sÄg henne.

7 Och Àngeln sade till mig: »Varför förundrar du dig? Jag skall sÀga dig hemligheten om kvinnan, och om vilddjuret som bÀr henne, och som har de sju huvudena och de tio hornen.

8 Vilddjuret som du har sett, det har varit, och Àr icke mer; men det skall stiga upp ur avgrunden, och det gÄr sedan i fördÀrvet. Och de av jordens inbyggare, vilkas namn icke frÄn vÀrldens begynnelse Àro skrivna i livets bok, skola förundra sig, nÀr de fÄ se vilddjuret som har varit, och icke mer Àr, men dock skall komma. --

9 HÀr gÀller det att Àga ett förstÄnd med vishet. De sju huvudena Àro sju berg, som kvinnan tronar pÄ. De Àro ock sju konungar;

10 fem av dem hava fallit, en Àr, och den ÄterstÄende har Ànnu icke kommit, och nÀr han kommer, skall han bliva kvar en liten tid.

11 Och vilddjuret som har varit, och icke mer Àr, det Àr sjÀlvt den Ättonde, och dock en av de sju, och det gÄr i fördÀrvet.

12 Och de tio horn som du har sett, de Àro tio konungar, som Ànnu icke hava kommit till konungavÀlde, men som för en kort tid, tillika med vilddjuret, fÄ makt sÄsom konungar.

13 Dessa hava ett och samma sinne, och de giva sin makt och myndighet Ă„t vilddjuret.

14 De skola giva sig i strid med Lammet; men Lammet jÀmte de kallade och utvalda och trogna som följa det, skall övervinna dem, ty Lammet Àr herrarnas herre och konungarnas konung.»

15 Och han sade ytterligare till mig: »Vattnen som du har sett, dÀr varest skökan tronar, Àro folk och mÀnniskoskaror och folkslag och tungomÄl.

16 Och de tio horn, som du har sett, och vilddjuret, de skola hata skökan och göra henne utblottad och naken, och skola Àta hennes kött och brÀnna upp henne i eld.

17 Ty Gud har ingivit dem i hjÀrtat att de skola utföra vad han har i sinnet, och att de alla skola handla i ett och samma sinne, och att de skola giva sitt vÀlde Ät vilddjuret, till dess Guds utsagor hava fullbordats.

18 Och kvinnan som du har sett Àr den stora staden, som har konungsligt vÀlde över jordens konungar.»