1 Sedan hörde jag likasom starka röster av en stor skara i himmelen, som sade »Halleluja! FrÀlsningen och Àran och makten tillhöra vÄr Gud.
2 Ty rÀtta och rÀttfÀrdiga Àro hans domar; han har dömt den stora skökan, som fördÀrvade jorden genom sin otukt, och han har utkrÀvt sina tjÀnares blod av hennes hand.»
3 Och Äter sade de: »Halleluja!» Och röken frÄn henne stiger upp i evigheternas evigheter!
4 Och de tjugufyra Àldste och de fyra vÀsendena föllo ned och tillbÄdo Gud, som satt pÄ tronen; de sade: »Amen! Halleluja!»
5 Och frÄn tronen utgick en röst, som sade: »Loven vÄr Gud, alla I hans tjÀnare, I som frukten honom, bÄde smÄ och stora.»
6 Och jag hörde likasom röster av en stor skara, lika bruset av stora vatten och dÄnet av starka tordön; de sade: »Halleluja! Herren, vÄr Gud, den AllsmÀktige, har nu trÀtt fram sÄsom konung.
7 LÄtom oss glÀdjas och fröjda oss och giva honom Àran; ty tiden Àr inne för Lammets bröllop, och dess brud har gjort sig redo.
8 Och Ät henne har blivit givet att klÀda sig i fint linne, skinande och rent.» Det fina linnet Àr de heligas rÀttfÀrdighet.
9 Och han sade till mig: »Skriv: Saliga Àro de som Àro bjudna till Lammets bröllopsmÄltid.» Ytterligare sade han till mig: »Dessa ord Àro sanna Guds ord.»
10 Och jag föll ned för hans fötter för att tillbedja honom, men han sade till mig: »Gör icke sÄ. Jag Àr din medtjÀnare och dina bröders, deras som hava Jesu vittnesbörd. Gud skall du tillbedja. Ty Jesu vittnesbörd Àr profetians ande.»
11 Och jag sÄg himmelen öppen och fick dÀr se en vit hÀst; och mannen som satt pÄ den heter »Trofast och sannfÀrdig», och han dömer och strider i rÀttfÀrdighet.
12 Hans ögon voro sÄsom eldslÄgor, och pÄ sitt huvud bar han mÄnga kronor och hade ett namn dÀr skrivet, som ingen kÀnner utom han sjÀlv.
13 Och han var klÀdd i en mantel som var doppad i blod; och det namn han har fÄtt Àr »Guds Ord».
14 Och honom följde, pÄ vita hÀstar, de himmelska hÀrskarorna, klÀdda i fint linne, vitt och rent.
15 Och frÄn hans mun utgick ett skarpt svÀrd, varmed han skulle slÄ folken. Och han skall styra dem med jÀrnspira; och han trampar Guds, den AllsmÀktiges, strÀnga vredes vinpress.
16 Och pÄ sin mantel, över sin lÀnd, har han detta namn skrivet: »Konungarnas konung och herrarnas herre.»
17 Och jag sÄg en Àngel stÄ i solen, och denne ropade med hög röst och sade till alla fÄglar som flögo fram uppe i himlarymden: »Kommen hit, församlen eder till Guds stora gÀstabud,
18 för att Àta kött av konungar och krigsöverstar och hjÀltar, kött av hÀstar och deras ryttare, ja, kött av alla, bÄde fria och trÀlar, bÄde smÄ och stora.»
19 Och jag sÄg vilddjuret och konungarna pÄ jorden med sina hÀrskaror, samlade för att utkÀmpa sin strid mot honom som satt pÄ hÀsten och mot hans hÀrskara.
20 Och vilddjuret blev gripet, dÀrjÀmte ock den falske profeten, som i dess Äsyn hade gjort de tecken med vilka han hade förvillat dem som hade tagit vilddjurets mÀrke, och dem som hade tillbett dess bild. BÄda blevo de levande kastade i eldsjön, som brann med svavel.
21 Och de andra blevo drÀpta med ryttarens svÀrd, det som utgick frÄn hans mun; och alla fÄglar blevo mÀttade av deras kött.