Apocalipse 21

1 Och jag sÄg en ny himmel och en ny jord; ty den förra himmelen och den förra jorden voro förgÄngna, och havet fanns icke mer.

2 Och jag sÄg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned frÄn himmelen, frÄn Gud, fÀrdigsmyckad sÄsom en brud som Àr prydd för sin brudgum.

3 Och jag hörde en stark röst frÄn tronen sÀga: »Se, nu stÄr Guds tabernakel bland mÀnniskorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud sjÀlv skall vara hos dem

4 och skall avtorka alla tÄrar frÄn deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plÄga skall vara mer; ty det som förr var Àr nu förgÄnget.»

5 Och han som satt pÄ tronen sade: »Se, jag gör allting nytt.» Ytterligare sade han: »Skriv: ty dessa ord Àro visa och sanna.»

6 Han sade vidare till mig: »Det Ă€r gjort. Jag Ă€r A och O, begynnelsen och Ă€nden. Åt den som törstar skall jag giva att dricka för intet ur kĂ€llan med livets vatten.

7 Den som vinner seger, han skall fÄ detta till arvedel, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son.

8 Men de fega och de otrogna, och de som hava gjort vad styggeligt Àr, och drÄpare och otuktiga mÀnniskor och trollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare skola fÄ sin del i den sjö som brinner med eld och svavel; detta Àr den andra döden.»

9 Och en av de sju Ànglarna med de sju skÄlar, som voro fulla med de sju sista plÄgorna, kom och talade till mig och sade: »Kom hit, sÄ skall jag visa dig bruden, Lammets hustru.»

10 Och han förde mig i anden Ästad upp pÄ ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ned frÄn himmelen, frÄn Gud,

11 med Guds hÀrlighet. Den glÀnste likt den dyrbaraste Àdelsten, den var sÄsom kristallklar jaspis.

12 Den hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna stodo tolv Ànglar, och över portarna voro skrivna namn: namnen pÄ Israels barns tolv stammar.

13 I öster voro tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i vÀster tre portar.

14 Och stadsmuren hade tolv grundstenar, och pÄ dem stodo tolv namn: namnen pÄ Lammets tolv apostlar.

15 Och han som talade till mig hade en gyllene mÀtstÄng för att dÀrmed mÀta staden och dess portar och dess mur.

16 Och staden utgjorde en fyrkant, och dess lÀngd var lika stor som dess bredd. Och med stÄngen mÀtte han staden: dess mÄtt var tolv tusen stadier, dess lÀngd och bredd och höjd voro lika.

17 Och han mÀtte dess mur: den var ett hundra fyrtiofyra alnar efter mÀnniskors mÄtt, som ock Àr Ànglars.

18 Och stadsmuren var byggd av jaspis, men staden sjÀlv var av rent guld, likt rent glas.

19 Stadsmurens grundstenar voro skönt lagda och utgjordes av alla slags Àdelstenar. Den första grundstenen var en jaspis, den andra en safir, den tredje en kalcedon, den fjÀrde en smaragd,

20 den femte en sardonyx, den sjÀtte en karneol, den sjunde en krysolit, den Ättonde den beryll, den nionde en topas, den tionde en krysopras, den elfte en hyacint, den tolfte en ametist.

21 Och de tolv portarna utgjordes av tolv pÀrlor; var sÀrskild port utgjordes av en enda pÀrla. Och stadens gata var av rent guld, likt genomskinligt glas.

22 Och jag sÄg i den intet tempel, ty Herren Gud, den AllsmÀktige, Àr dess tempel, han och Lammet.

23 Och staden behöver icke sol eller mÄne till att lysa dÀr, ty Guds hÀrlighet upplyser den och dess ljus Àr Lammet.

24 Och folken skola vandra i dess ljus, och jordens konungar föra ditin, vad hÀrligt de hava.

25 Dess portar skola aldrig stÀngas om dagen -- natt skall icke finnas dÀr

26 och vad hÀrligt och dyrbart folken hava skall man föra ditin.

27 Men intet orent skall nÄgonsin komma ditin, och ingen som gör vad styggeligt Àr och lögn, utan allenast de som Àro skrivna i livets bok, Lammets bok.