1 Och i högra handen pÄ honom som satt pÄ tronen sÄg jag en bokrulle, med skrift bÄde pÄ insidan och pÄ utsidan, och förseglad med sju insegel.
2 Och jag sÄg en vÀldig Àngel som utropade med hög röst: »Vem Àr vÀrdig att öppna bokrullen och bryta dess insegel?»
3 Men ingen, vare sig i himmelen eller pÄ jorden eller under jorden, kunde öppna bokrullen eller se vad som stod dÀri.
4 Och jag grÀt bittert över att ingen befanns vara vÀrdig att öppna bokrullen eller se, vad som stod dÀri.
5 Men en av de Àldste sade till mig: »GrÄt icke. Se, lejonet av Juda stam, telningen frÄn Davids rot, har vunnit seger, sÄ att han kan öppna bokrullen och och bryta dess sju insegel.»
6 DÄ fick jag se att mellan tronen och de fyra vÀsendena och de Àldste stod ett lamm, som sÄg ut sÄsom hade det varit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, det Àr Guds sju andar, vilka Àro utsÀnda över hela jorden.
7 Och det trÀdde fram och tog bokrullen ur högra handen pÄ honom som satt pÄ tronen.
8 Och nÀr han tog bokrullen, föllo de fyra vÀsendena och de tjugufyra Àldste ned inför Lammet; och de hade var och en sin harpa och hade gyllene skÄlar, fulla med rökelse, det Àr de heligas böner.
9 Och de sjöngo en ny sÄng som lydde sÄ: »Du Àr vÀrdig att taga bokrullen och att bryta dess insegel, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du Ät Gud köpt mÀnniskor, av alla stammar och tungomÄl och folk och folkslag,
10 och gjort dem Ät vÄr Gud till ett konungadöme och till prÀster, och de skola regera pÄ jorden»
11 Och i min syn fick jag höra röster av mÄnga Ànglar runt omkring tronen och omkring vÀsendena och de Àldste; och deras antal var tio tusen gÄnger tio tusen och tusen gÄnger tusen.
12 Och de sade med hög röst: »Lammet som blev slaktat, Àr vÀrdigt att mottaga makten, sÄ ock rikedom och vishet och starkhet och Àra, och pris och lov.»
13 Och allt skapat, bÄde i himmelen och pÄ jorden och under jorden och pÄ havet, och allt vad i dem var, hörde jag sÀga: »Honom, som sitter pÄ tronen, och Lammet tillhör lovet och Àran och priset och vÀldet i evigheternas evigheter.»
14 Och de fyra vÀsendena sade »amen», och de Àldste föllo ned och tillbÄdo.