1 Och den femte Àngeln stötte i sin basun. DÄ sÄg jag en stjÀrna vara fallen ifrÄn himmelen ned pÄ jorden; och Ät henne gavs nyckeln till avgrundens brunn.
2 Och hon öppnade avgrundens brunn. DÄ steg en rök upp ur brunnen, lik röken frÄn en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken frÄn brunnen.
3 Och ur röken kommo grÀshoppor ut över jorden; och Ät dem gavs samma makt som skorpionerna pÄ jorden hava.
4 Och dem blev tillsagt, att de icke skulle skada grÀset pÄ jorden eller nÄgot annat grönt eller nÄgot trÀd, utan allenast de mÀnniskor som icke hade Guds insegel pÄ sina pannor.
5 Och Ät dem blev givet att, icke att döda dem, men att plÄga dem i fem mÄnader; och plÄgan, som de vÄllade var sÄsom den plÄga en skorpion Ästadkommer, nÀr den stinger en mÀnniska.
6 PÄ den tiden skola mÀnniskorna söka döden, men icke kunna finna den; de skola Ästunda att dö, men döden skall fly undan ifrÄn dem.
7 Och grÀshopporna tedde sig sÄsom hÀstar, rustade till strid. PÄ sina huvuden hade de likasom kransar, som syntes vara av guld. Deras ansikten voro sÄsom mÀnniskors ansikten.
8 De hade hÄr sÄsom kvinnors hÄr, och deras tÀnder voro sÄsom lejons.
9 De hade bröst, som liknade jÀrnpansar; och rasslet av deras vingar var sÄsom vagnsrasslet, nÀr mÄnga hÀstar med sina vagnar störta fram till strid.
10 De hade stjÀrtar med gaddar, sÄsom skorpioner hava; och i deras stjÀrtar lÄg den makt de hade fÄtt att i fem mÄnader skada mÀnniskorna.
11 Till konung över sig hade de avgrundens Àngel, vilkens namn pÄ hebreiska Àr Abaddon och som pÄ grekiska har namnet Apollyon.
12 Det första ve har gÄtt till Ànda; se, efter detta komma Ànnu tvÄ andra ve.
13 Och den sjÀtte Àngeln stötte i sin basun. DÄ hörde jag en röst frÄn de fyra hornen pÄ det gyllene altare, som stod inför Guds ansikte,
14 sÀga till den sjÀtte Àngeln, den som hade basunen: »Lös de fyra Ànglar, som hÄllas bundna invid den stora floden Eufrat.»
15 Och de fyra Ànglarna löstes, de som just för den timmen, pÄ den dagen, i den mÄnaden, under det Äret hade hÄllits redo att drÀpa tredjedelen av mÀnniskorna.
16 Och antalet ryttare i de ridande skarorna var tvÄ gÄnger tio tusen gÄnger tio tusen; jag fick höra att de voro sÄ mÄnga.
17 Och hÀstarna och mÀnnen som sutto pÄ dem tedde sig för min syn pÄ detta sÀtt: mÀnnen hade eldröda och mörkblÄ och svavelgula pansar; och hÀstarna hade huvuden sÄsom lejon, och ur deras gap gick ut eld och rök och svavel.
18 Av dessa tre plÄgor -- av elden och röken och svavlet som gick ut ur deras gap -- dödades tredjedelen av mÀnniskorna.
19 Ty hÀstarnas makt lÄg i deras gap och i deras svansar. Deras svansar liknade nÀmligen ormar, och hade huvuden, och med dem var det, som de gjorde skada.
20 Men de ÄterstÄende mÀnniskorna, de som icke hade blivit dödade genom dessa plÄgor, gjorde icke bÀttring; de vÀnde sig icke ifrÄn belÀtena, som de hade gjort med egna hÀnder, och upphörde icke att tillbedja onda andar och avgudar av guld och silver och koppar och sten och trÀ, som varken kunna se eller höra eller gÄ.
21 De gjorde icke bÀttring och upphörde icke med sina mordgÀrningar och trolldomskonster, sin otukt och sitt tjuveri.