1 I min förra skrift, gode Teofilus, har jag berÀttat om allt vad Jesus gjorde och lÀrde,
2 Ànda till den dag dÄ han blev upptagen, sedan han genom helig ande hade givit sina befallningar Ät apostlarna som han hade utvalt.
3 För dem hade han ock genom mÄnga sÀkra bevis tett sig sÄsom levande, efter utstÄndet lidande; ty under fyrtio dagar lÀt han sig ses av dem och talade med dem om Guds rike.
4 NÀr han dÄ var tillsammans med dem, bjöd han dem och sade: »LÀmnen icke Jerusalem, utan förbiden dÀr vad Fadern har utlovat, det varom I haven hört av mig.
5 Ty Johannes döpte med vatten, men fÄ dagar hÀrefter skolen I bliva döpta i helig ande.»
6 DÄ de nu hade kommit tillhopa, frÄgade de honom och sade: »Herre, skall du nu i denna tid upprÀtta igen riket Ät Israel?»
7 Han svarade dem: »Det tillkommer icke eder att fÄ veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har faststÀllt.
8 Men nÀr den helige Ande kommer över eder, skolen I undfÄ kraft och bliva mina vittnen, bÄde i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens Ànda.»
9 NÀr han hade sagt detta, lyftes han inför deras ögon upp i höjden, och en sky tog honom bort ur deras Äsyn.
10 Och medan de skÄdade mot himmelen, under det han for upp, se, dÄ stodo hos dem tvÄ mÀn i vita klÀder.
11 Och dessa sade: »I galileiske mÀn, varför stÄn I och sen mot himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen frÄn eder till himmelen, han skall komma igen pÄ samma sÀtt som I haven sett honom fara upp till himmelen.»
12 Sedan vÀnde de tillbaka till Jerusalem frÄn det berg som kallas Oljeberget, vilket ligger nÀra Jerusalem, icke lÀngre dÀrifrÄn, Àn man fÄr fÀrdas pÄ en sabbat.
13 Och nÀr de hade kommit dit, gingo de upp i den sal i övre vÄningen, dÀr de plÀgade vara tillsammans: Petrus och Johannes och Jakob och Andreas, Filippus och Tomas, Bartolomeus och Matteus, Jakob, Alfeus' son, och Simon ivraren och Judas, Jakobs son.
14 Alla dessa höllo endrÀktigt ut i bön tillika med Maria, Jesu moder, och nÄgra andra kvinnor samt Jesu bröder.
15 En av de dagarna stod Petrus upp och talade bland bröderna, som dÄ voro församlade till ett antal av omkring etthundratjugu; han sade:
16 »Mina bröder, det skriftens ord skulle fullbordas, som den helige Ande genom Davids mun hade profetiskt talat om Judas, vilken blev vÀgvisare Ät de mÀn som grepo Jesus.
17 Han var ju rÀknad bland oss och hade ocksÄ fÄtt detta Àmbete pÄ sin lott.
18 Och med de penningar han hade fÄtt sÄsom lön för sin ogÀrning förvÀrvade han sig en Äker. Men han störtade framstupa ned, och hans kropp brast mitt itu, sÄ att alla hans inÀlvor gÄvo sig ut.
19 Detta blev bekant för alla Jerusalems invÄnare, och sÄ blev den Äkern pÄ deras tungomÄl kallad Akeldamak (det betyder BlodsÄkern).
20 SÄ Àr ju skrivet i Psalmernas bok: 'Hans gÄrd blive öde, och ingen mÄ finnas, som bor dÀri'; och vidare: 'Hans Àmbete tage en annan.'
21 DÀrför bör nu nÄgon av de mÀn som följde oss under hela den tid dÄ Herren Jesus gick ut och in bland oss,
22 allt ifrÄn den dag dÄ han döptes av Johannes Ànda till den dag dÄ han blev upptagen och skildes ifrÄn oss -- nÄgon av dessa mÀn bör insÀttas till att jÀmte oss vittna om hans uppstÄndelse.»
23 DÀrefter stÀllde de fram tvÄ: Josef (som kallades Barsabbas och hade tillnamnet Justus) och Mattias.
24 Och de bÄdo och sade: »Herre, du som kÀnner allas hjÀrtan, visa oss vilken av dessa tvÄ du har utvalt
25 till att fÄ den plats sÄsom tjÀnare och apostel, vilken Judas övergav, för att gÄ till den plats som var hans.»
26 Och de drogo lott om dem, och lotten föll pÄ Mattias. Och sÄ blev denne, jÀmte de elva, rÀknad sÄsom apostel.