1 Vid den tiden lÀt konung Herodes gripa och misshandla nÄgra av dem som hörde till församlingen.
2 Och Jakob, Johannes' broder, lÀt han avrÀtta med svÀrd.
3 NÀr han sÄg att detta behagade judarna, fortsatte han och lÀt fasttaga ocksÄ Petrus. Detta skedde under det osyrade brödets högtid.
4 Och sedan han hade gripit honom, satte han honom i fÀngelse och uppdrog Ät fyra vaktavdelningar krigsmÀn, vardera pÄ fyra man, att bevaka honom; och hans avsikt var att efter pÄsken stÀlla honom fram inför folket.
5 Under tiden förvarades Petrus i fÀngelset, men församlingen bad entrÀget till Gud för honom.
6 Natten före den dag dÄ Herodes tÀnkte draga honom inför rÀtta lÄg Petrus och sov mellan tvÄ krigsmÀn, fÀngslad med tvÄ kedjor; och utanför dörren voro vÀktare utsatta till att bevaka fÀngelset.
7 DÄ stod plötsligt en Herrens Àngel dÀr, och ett sken lyste i rummet. Och han stötte Petrus i sidan och vÀckte honom och sade: »StÄ nu strax upp»; och kedjorna föllo ifrÄn hans hÀnder.
8 Ăngeln sade ytterligare till honom: »Omgjorda dig, och tag pĂ„ dig dina sandaler.» Och han gjorde sĂ„. dĂ€refter sade Ă€ngeln till honom: »Tag din mantel pĂ„ dig och följ mig.»
9 Och Petrus gick ut och följde honom; men han förstod icke att det som skedde genom Àngeln var nÄgot verkligt, utan trodde att det var en syn han sÄg.
10 NÀr de sÄ hade gÄtt genom första och andra vakten, kommo de till jÀrnporten som ledde ut till staden. Den öppnade sig för dem av sig sjÀlv, och de trÀdde ut och gingo en gata fram; och i detsamma försvann Àngeln ifrÄn honom.
11 NÀr sedan Petrus kom till sig igen, sade han: »Nu vet jag och Àr förvissad om att Herren har utsÀnt sin Àngel och rÀddat mig ur Herodes' hand och undan allt det som det judiska folket hade vÀntat sig.»
12 NÀr han alltsÄ hade förstÄtt huru det var, gick han till det hus dÀr Maria bodde, hon som var moder till den Johannes som ock kallades Markus; dÀr voro ganska mÄnga församlade och bÄdo.
13 DÄ han nu klappade pÄ portdörren, kom en tjÀnsteflicka, vid namn Rode, för att höra vem det var.
14 Och nÀr hon kÀnde igen Petrus' röst, öppnade hon i sin glÀdje icke porten, utan skyndade in och berÀttade att Petrus stod utanför porten.
15 DÄ sade de till henne: »Du Àr frÄn dina sinnen.» Men hon bedyrade att det var sÄsom hon hade sagt. DÄ sade de: »Det Àr vÀl hans Àngel.»
16 Men Petrus fortfor att klappa; och nÀr de öppnade, sÄgo de med hÀpnad att det var han.
17 Och han gav tecken Ät dem med handen att de skulle tiga, och förtÀljde för dem huru Herren hade fört honom ut ur fÀngelset. Och han tillade: »LÄten Jakob och de andra bröderna fÄ veta detta.» Sedan gick han dÀrifrÄn och begav sig till en annan ort.
18 Men nÀr det hade blivit dag, uppstod bland krigsmÀnnen en ganska stor oro och undran över vad som hade blivit av Petrus.
19 NÀr sÄ Herodes ville hÀmta honom, men icke fann honom, anstÀllde han rannsakning med vÀktarna och bjöd att de skulle föras bort till bestraffning. DÀrefter for han ned frÄn Judeen till Cesarea och vistades sedan dÀr.
20 Men han hade fattat stor ovilja mot tyrierna och sidonierna. Dessa infunno sig nu gemensamt hos honom; och sedan de hade fÄtt Blastus, konungens kammarherre, pÄ sin sida, bÄdo de om fred, ty deras land hade sin nÀring av konungens.
21 PÄ utsatt dag klÀdde sig dÄ Herodes i konungslig skrud och satte sig pÄ tronen och höll ett tal till dem.
22 DÄ ropade folket: »En guds röst Àr detta, och icke en mÀnniskas.»
23 Men i detsamma slog honom en Herrens Àngel, dÀrför att han icke gav Gud Àran. Och han föll i en sjukdom som bestod dÀri att han uppfrÀttes av maskar, och sÄ gav han upp andan.
24 Men Guds ord hade framgÄng och utbredde sig.
25 Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem och avlÀmnat understödet, vÀnde de tillbaka och togo dÄ med sig Johannes, som ock kallades Markus.