1 Han kom dÄ ocksÄ till Derbe och till Lystra. DÀr fanns en lÀrjunge vid namn Timoteus, som var son av en troende judisk kvinna och en grekisk fader,
2 och som hade gott vittnesbörd om sig av bröderna i Lystra och Ikonium.
3 Paulus ville nu att denne skulle fara med honom. För de judars skull som bodde i dessa trakter tog han honom dÀrför till sig och omskar honom, ty alla visste att hans fader var grek.
4 Och nÀr de sedan foro genom stÀderna, meddelade de församlingarna till efterföljd de stadgar som voro faststÀllda av apostlarna och de Àldste i Jerusalem.
5 SÄ styrktes nu församlingarna i tron, och brödernas antal förökades för var dag.
6 Sedan togo de vÀgen genom Frygien och det galatiska landet; de förhindrades nÀmligen av den helige Ande att förkunna ordet i provinsen Asien.
7 Och nÀr de hade kommit fram emot Mysien, försökte de att fara in i Bitynien, men Jesu Ande tillstadde dem det icke.
8 DÄ begÄvo de sig över Mysien ned till Troas.
9 HÀr visade sig för Paulus i en syn om natten en macedonisk man, som stod dÀr och bad honom och sade: »Far över till Macedonien och hjÀlp oss.»
10 NÀr han hade sett denna syn, sökte vi strax nÄgon lÀgenhet att fara dÀrifrÄn till Macedonien, ty vi förstodo nu att Gud hade kallat oss att förkunna evangelium för dem.
11 Vi lade alltsÄ ut frÄn Troas och foro raka vÀgen till Samotrace och dagen dÀrefter till Neapolis
12 och sedan dÀrifrÄn till Filippi. Denna stad, en romersk koloni, Àr den första i denna del av Macedonien. I den staden vistades vi nÄgon tid.
13 PÄ sabbatsdagen gingo vi utom stadsporten, lÀngs med en flod, till en plats som gÀllde sÄsom bönestÀlle. DÀr satte vi oss ned och talade med de kvinnor som hade samlats dit.
14 Och en kvinna som »fruktade Gud», en purpurkrÀmerska frÄn staden Tyatira, vid namn Lydia, lyssnade till samtalet; och Herren öppnade hennes hjÀrta, sÄ att hon aktade pÄ det som Paulus talade.
15 Och sedan hon jÀmte sitt husfolk hade lÄtit döpa sig, bad hon oss och sade: »Eftersom I ansen mig vara en kvinna som tror pÄ Herren, sÄ kommen in i mitt hus och stannen dÀr.» Och hon nödgade oss dÀrtill.
16 Och det hÀnde sig en gÄng, dÄ vi gingo ned till bönestÀllet, att vi mötte en tjÀnsteflicka, som hade en spÄdomsande i sig och genom sina spÄdomar skaffade sina herrar mycken inkomst.
17 Denne följde efter Paulus och oss andra och ropade och sade: »Dessa mÀn Àro Guds, den Högstes, tjÀnare, och de förkunna för eder frÀlsningens vÀg.»
18 SÄ gjorde hon under mÄnga dagar. Men Paulus tog illa vid sig och vÀnde sig om och sade till anden: »I Jesu Kristi namn bjuder jag dig att fara ut ur henne.» Och anden for ut i samma stund.
19 Men nÀr hennes herrar sÄgo att det för dem var slut med allt hopp om vidare inkomst, grepo de Paulus och Silas och slÀpade dem till torget inför överhetspersonerna.
20 Och sedan de hade fört dem tid fram, till domarna, sade de: »Dessa mÀn uppvÀcka stor oro i vÄr stad; de Àro judar
21 och vilja införa stadgar som det för oss, sÄsom romerska medborgare, icke Àr lovligt att antaga eller hÄlla.»
22 OcksÄ folket reste sig upp emot dem, och domarna lÀto slita av dem deras klÀder och bjödo att man skulle piska dem med spön.
23 Och sedan de hade lÄtit giva dem mÄnga slag, kastade de dem i fÀngelse och bjödo fÄngvaktaren att hÄlla dem i sÀkert förvar.
24 DÄ denne fick en sÄ strÀng befallning, satte han in dem i det innersta fÀngelserummet och fastgjorde deras fötter i stocken.
25 Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i bön och lovade Gud med sÄng, och de andra fÄngarna hörde pÄ dem.
26 DÄ kom plötsligt en stark jordstöt, sÄ att fÀngelsets grundvalar skakades; och i detsamma öppnades alla dörrar, och allas bojor löstes.
27 DÄ vaknade fÄngvaktaren; och nÀr han fick se fÀngelsets dörrar öppna, drog han sitt svÀrd och ville döda sig sjÀlv, i tanke att fÄngarna hade kommit undan.
28 Men Paulus ropade med hög röst och sade: »Gör dig intet ont; ty vi Àro alla hÀr.»
29 DÄ lÀt han hÀmta ljus och sprang in och föll ned för Paulus och Silas, bÀvande.
30 DÀrefter förde han ut dem och sade: »I herrar, vad skall jag göra för att bliva frÀlst?»
31 De svarade: »Tro pÄ Herren Jesus, sÄ bliver du med ditt hus frÀlst.»
32 Och de förkunnade Guds ord för honom och för alla dem som voro i hans hus.
33 Och redan under samma timme pÄ natten tog han dem till sig och tvÄdde deras sÄr och lÀt strax döpa sig med allt sitt husfolk.
34 Och han förde dem upp i sitt hus och dukade ett bord Ät dem och fröjdade sig över att han med allt sitt hus hade kommit till tro pÄ Gud.
35 Men nÀr det hade blivit dag, sÀnde domarna Ästad rÀttstjÀnarna och lÀto sÀga: »SlÀpp ut mÀnnen.»
36 FÄngvaktaren underrÀttade dÄ Paulus hÀrom och sade: »Domarna hava sÀnt bud att I skolen slÀppas ut. GÄn dÀrför nu eder vÀg i frid.»
37 Men Paulus sade till dem: »De hava offentligen lÄtit gissla oss, utan dom och rannsakning, oss som Àro romerska medborgare, och hava kastat oss i fÀngelse; nu vilja de ocksÄ i tysthet slÀppa oss ut! Nej, icke sÄ; de mÄste sjÀlva komma och taga oss ut.»
38 RÀttstjÀnarna inberÀttade detta för domarna. NÀr dessa hörde att de voro romerska medborgare, blevo de förskrÀckta.
39 Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut och bÄdo dem lÀmna staden.
40 NÀr de sÄ hade kommit ut ur fÀngelset, begÄvo de sig hem till Lydia. Och sedan de dÀr hade trÀffat bröderna och talat förmaningens ord till dem, drogo de vidare.