1 DÄ nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus lÀrjungarna till sig och talade till dem förmaningens ord; och sedan han hade tagit avsked av dem, begav han sig Ästad för att fara till Macedonien.
2 Och nÀr han hade fÀrdats genom det landet och jÀmvÀl dÀr talat mÄnga förmaningens ord, kom han till Grekland.
3 DÀr uppehöll han sig i tre mÄnader. NÀr han sedan tÀnkte avsegla dÀrifrÄn till Syrien, beslöt han, eftersom judarna förehade nÄgot anslag mot honom, att göra ÄterfÀrden genom Macedonien.
4 Och med honom följde Sopater, Pyrrus' son, frÄn Berea, och av tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus frÄn Derbe och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus frÄn provinsen Asien.
5 Men dessa foro i förvÀg och invÀntade oss i Troas.
6 Sedan, efter det osyrade brödets högtid, avseglade vi andra ifrÄn Filippi och trÀffade dem pÄ femte dagen Äter i Troas; och dÀr vistades vi i sju dagar.
7 PÄ första veckodagen voro vi församlade till brödsbrytelse, och Paulus, som tÀnkte fara vidare dagen dÀrefter, samtalade med bröderna. Och samtalet drog ut Ànda till midnattstiden;
8 och ganska mÄnga lampor voro tÀnda i den sal i övre vÄningen, dÀr vi voro församlade.
9 Invid fönstret satt dÄ en yngling vid namn Eutykus, och nÀr Paulus talade sÄ lÀnge, föll denne i djup sömn och blev sÄ övervÀldigad av sömnen, att han störtade ned frÄn tredje vÄningen; och nÀr man tog upp honom, var han död
10 DÄ gick Paulus ned och lade sig över honom och fattade om honom och sade: »Klagen icke sÄ; ty livet Àr Ànnu kvar i honom.»
11 Sedan gick han Äter upp, och bröt brödet och Ät, och samtalade ytterligare ganska lÀnge med dem, Ànda till dess att det dagades; först dÄ begav han sig i vÀg.
12 Och de förde ynglingen hem levande och kÀnde sig nu icke litet tröstade.
13 Men vi andra gingo i förvÀg ombord pÄ skeppet och avseglade till Assos, dÀr vi tÀnkte taga Paulus ombord; ty sÄ hade han förordnat, eftersom han sjÀlv tÀnkte fara land vÀgen.
14 Och nÀr han sammantrÀffade med oss i Assos, togo vi honom ombord och kommo sedan till Mitylene.
15 DÀrifrÄn seglade vi vidare och kommo följande dag mitt för Kios. Dagen dÀrefter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat över i Trogyllium, kommo vi nÀstföljande dag till Miletus.
16 Paulus hade nÀmligen beslutit att segla förbi Efesus, för att icke fördröja sig i provinsen Asien; ty han pÄskyndade sin fÀrd, för att, om det bleve honom möjligt, till pingstdagen kunna vara i Jerusalem.
17 Men frÄn Miletus sÀnde han bud till Efesus och kallade till sig församlingens Àldste.
18 Och nÀr de hade kommit till honom, sade han till dem: »I veten sjÀlva pÄ vad sÀtt jag hela tiden, ifrÄn första dagen dÄ jag kom till provinsen Asien, har umgÄtts med eder:
19 huru jag har tjÀnat Herren i all ödmjukhet, under tÄrar och prövningar, som hava vÄllats mig genom judarnas anslag.
20 Och I veten att jag icke har dragit mig undan, nÀr det gÀllde nÄgot som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har försummat att offentligen och hemma i husen predika för eder och undervisa eder.
21 Ty jag har allvarligt uppmanat bÄde judar och greker att göra bÀttring och vÀnda sig till Gud och tro pÄ vÄr Herre Jesus.
22 Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan att veta vad dÀr skall vederfaras mig;
23 allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter den andra betygar för mig och sÀger att bojor och bedrövelser vÀnta mig.
24 Dock anser jag mitt liv icke vara av nÄgot vÀrde för mig sjÀlv, om jag blott fÄr vÀl fullborda mitt lopp och vad som hör till det Àmbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds nÄds evangelium.
25 Och se, jag vet nu att I icke mer skolen fÄ se mitt ansikte, I alla bland vilka jag har gÄtt omkring och predikat om riket.
26 DÀrför betygar jag för eder nu i dag att jag icke bÀr skuld för nÄgons blod.
27 Ty jag har icke undandragit mig att förkunna för eder allt Guds rÄdslut.
28 SÄ haven nu akt pÄ eder sjÀlva och pÄ hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till förestÄndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod.
29 Jag vet, att sedan jag har skilts frÄn eder svÄra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.
30 Ja, bland eder sjÀlva skola mÀn upptrÀda, som tala vad förvÀnt Àr, för att locka lÀrjungarna att följa sig.
31 Vaken dÀrför, och kommen ihÄg att jag i tre Ärs tid, natt och dag, oavlÄtligen under tÄrar har förmanat var och en sÀrskild av eder.
32 Och nu anbefaller jag eder Ät Gud och hans nÄdesord, Ät honom som förmÄr uppbygga eder och giva Ät eder eder arvedel bland alla som Àro helgade.
33 Silver eller guld eller klÀder har jag icke Ästundat av nÄgon.
34 I veten sjÀlva att dessa mina hÀnder hava gjort tjÀnst, för att skaffa nödtorftigt uppehÀlle Ät mig och Ät dem som hava varit med mig.
35 I allt har jag genom mitt föredöme visat eder att man sÄ, under eget arbete, bör taga sig an de svaga och komma ihÄg Herren Jesu ord, huru han sjÀlv sade: 'Saligare Àr att giva Àn att taga.'»
36 NÀr han hade sagt detta, föll han ned pÄ sina knÀn och bad med dem alla.
37 Och de begynte alla att grÄta bitterligen och föllo Paulus om halsen och kysste honom innerligt;
38 och mest sörjde de för det ordets skull som han hade sagt, att de icke mer skulle fÄ se hans ansikte. Och sÄ ledsagade de honom till skeppet.