1 Sedan vi hade skilts ifrÄn dem, lade vi ut och foro raka vÀgen till Kos och kommo dagen dÀrefter till Rodus och dÀrifrÄn till Patara.
2 DÀr funno vi ett skepp som skulle fara över till Fenicien; pÄ det gingo vi ombord och lade ut.
3 Och nÀr vi hade fÄtt Cypern i sikte, lÀmnade vi denna ö pÄ vÀnster hand och seglade till Syrien och landade vid Tyrus; ty dÀr skulle skeppet lossa sin last.
4 Och vi uppsökte dÀr lÀrjungarna och stannade hos dem i sju dagar. Dessa sade nu genom Andens tillskyndelse till Paulus att han icke borde begiva sig till Jerusalem.
5 Men nÀr vi hade stannat dÀr de dagarna ut, bröto vi upp dÀrifrÄn och gÄvo oss i vÀg, ledsagade av dem alla, med hustrur och barn, Ànda utom staden. Och pÄ stranden föllo vi ned pÄ vÄra knÀn och bÄdo
6 och togo sedan avsked av varandra. DÀrefter stego vi ombord pÄ skeppet, och de andra vÀnde tillbaka hem igen.
7 FrÄn Tyrus kommo vi till Ptolemais, och dÀrmed avslutade vi sjöresan. Och vi hÀlsade pÄ hos bröderna dÀr och stannade hos dem en dag.
8 Men följande dag begÄvo vi oss dÀrifrÄn och kommo till Cesarea. DÀr togo vi in hos evangelisten Filippus, en av de sju, och stannade kvar hos honom.
9 Denne hade fyra ogifta döttrar, som Àgde profetisk gÄva.
10 Under den tid av flera dagar, som vi stannade dÀr, kom en profet, vid namn Agabus, dit ned frÄn Judeen.
11 NÀr denne hade kommit till oss, tog han Paulus' bÀlte och band dÀrmed sina hÀnder och fötter och sade: »SÄ sÀger den helige Ande: 'Den man som detta bÀlte tillhör, honom skola judarna sÄ binda i Jerusalem, och sedan skola de överlÀmna honom i hedningarnas hÀnder.'»
12 NÀr vi hörde detta, bÄdo sÄvÀl vi sjÀlva som bröderna i staden honom att han icke skulle begiva sig upp till Jerusalem.
13 Men dÄ svarade Paulus: »Varför grÄten I sÄ och sargen mitt hjÀrta? Jag Àr ju redo icke allenast att lÄta mig bindas, utan ock att dö i Jerusalem, för Herren Jesu namns skull.»
14 DÄ han alltsÄ icke lÀt övertala sig, gÄvo vi oss till freds och sade: »Ske Herrens vilja.»
15 Efter de dagarnas förlopp gjorde vi oss i ordning och begÄvo oss upp till Jerusalem.
16 FrÄn Cesarea följde ocksÄ nÄgra av lÀrjungarna med oss, och dessa förde oss till en viss Mnason frÄn Cypern, en gammal lÀrjunge, som vi skulle gÀsta hos.
17 Och nÀr vi kommo till Jerusalem, togo bröderna emot oss med glÀdje.
18 Dagen dÀrefter gick Paulus med oss andra till Jakob; dit kommo ock alla de Àldste.
19 Och sedan han hade hÀlsat dem förtÀljde han för dem alltsammans, det ena med det andra, som Gud genom hans arbete hade gjort bland hedningarna.
20 NÀr de hörde detta, prisade de Gud. Och de sade till honom: »Du ser, kÀre broder, huru mÄnga tusen judar det Àr som hava kommit till tro, och alla nitÀlska de för lagen.
21 Nu har det blivit dem sagt om dig, att du lÀr alla judar som bo spridda bland hedningarna att avfalla frÄn Moses, i det du sÀger att de icke behöva omskÀra sina barn, ej heller i övrigt vandra efter vad stadgat Àr.
22 Vad Àr dÄ att göra? Helt visst skall man fÄ höra att du har kommit hit.
23 Gör dÀrför sÄsom vi nu vilja sÀga dig. Vi hava hÀr fyra mÀn som hava bundit sig genom ett löfte.
24 Tag med dig dessa, och lÄt helga dig tillsammans med dem, och Ätag dig omkostnaderna för dem, sÄ att de kunna lÄta raka sina huvuden. DÄ skola alla förstÄ att intet av allt det som har blivit dem sagt om dig Àger nÄgon grund, utan att ocksÄ du vandrar efter lagen och hÄller den.
25 Vad Äter angÄr de hedningar som hava kommit till tro, sÄ hava vi hÀr beslutit och jÀmvÀl skrivit till dem, att de böra taga sig till vara för kött frÄn avgudaoffer och för blod och för köttet av förkvÀvda djur och för otukt.»
26 SÄ tog dÄ Paulus mÀnnen med sig och lÀt följande dag helga sig tillsammans med dem; sedan gick han in i helgedomen och gav till kÀnna nÀr den tid skulle gÄ till Ànda, för vilken de hade lÄtit helga sig, den tid före vars utgÄng offer skulle frambÀras för var och en sÀrskild av dem.
27 NÀr de sju dagarna nÀstan voro ute, fingo judarna frÄn provinsen Asien se honom i helgedomen och uppviglade dÄ allt folket. Och de grepo honom
28 och ropade: »I mÀn av Israel, kommen till hjÀlp! HÀr Àr den man som allestÀdes lÀr alla sÄdant som Àr emot vÄrt folk och emot lagen och emot denna plats. DÀrtill har han nu ock fört greker in i helgedomen och oskÀrat denna heliga plats.»
29 De hade nÀmligen förut sett efesiern Trofimus i staden tillsammans med honom och menade att Paulus hade fört denne in i helgedomen.
30 Och hela staden kom i rörelse, och folket skockade sig tillsammans. Och dÄ de nu hade gripit Paulus, slÀpade de honom ut ur helgedomen, varefter portarna genast stÀngdes igen.
31 Men just som de stodo fÀrdiga att drÀpa honom, anmÀldes det hos översten för den romerska vakten att hela Jerusalem var i uppror.
32 Denne tog dÄ strax med sig krigsmÀn och hövitsmÀn och skyndade ned till dem. Och nÀr de fingo se översten och krigsmÀnnen, upphörde de att slÄ Paulus
33 Ăversten gick dĂ„ fram och tog honom i förvar och bjöd att man skulle fĂ€ngsla honom med tvĂ„ kedjor. Och han frĂ„gade vem han var och vad han hade gjort.
34 Men bland folket ropade den ene sÄ, den andre sÄ. DÄ han alltsÄ för larmets skull icke kunde fÄ nÄgot sÀkert besked, bjöd han att man skulle föra honom till kasernen.
35 Och nÀr han kom fram till trappan, trÀngde folket sÄ vÄldsamt pÄ, att han mÄste bÀras av krigsmÀnnen,
36 ty folkhopen följde efter och skriade: »Bort med honom!»
37 DÄ nu Paulus skulle föras in i kasernen, sade han till översten: »TillstÀdjes det mig att sÀga nÄgot till dig?» Han svarade: »Kan du tala grekiska?
38 Ăr du dĂ„ icke den egyptier som för en tid sedan stĂ€llde till 'dolkmĂ€nnens' uppror, de fyra tusens, och förde dem ut i öknen?»
39 DÄ svarade Paulus: »Nej, jag Àr en judisk man frÄn Tarsus, medborgare alltsÄ i en betydande stad i Cilicien. Men jag beder dig, tillstÀd mig att tala till folket.»
40 Och han tillstadde honom det. DÄ gav Paulus frÄn trappan, dÀr han stod, med handen ett tecken Ät folket. Och sedan dÀr hade blivit helt tyst, talade han till dem pÄ hebreiska och sade: