1 Agrippa sade nu till Paulus: »Det tillstÀdjes dig att tala för din sak.» DÄ rÀckte Paulus ut handen och talade sÄ till sitt försvar:
2 »Jag skattar mig lycklig att jag, i frÄga om allt det som judarna anklaga mig för, i dag skall försvara mig inför dig, konung Agrippa,
3 som sÄ vÀl kÀnner judarnas alla stadgar och tvistefrÄgor. DÀrför beder jag dig höra mig med tÄlamod.
4 Hurudant mitt liv allt ifrÄn ungdomen har varit, det veta alla judar, ty jag har ju frÄn tidiga Är framlevat det bland mitt folk och i Jerusalem.
5 Och sedan lÄng tid tillbaka kÀnna de om mig -- sÄframt de nu vilja tillstÄ det -- att jag har tillhört det strÀngaste partiet i vÄr gudsdyrkan och levat sÄsom farisé.
6 Och nu stÄr jag hÀr till rÀtta för vÄrt hopp om det som Gud har lovat vÄra fÀder,
7 det vartill ock vÄra tolv stammar, under det de tjÀna Gud med iver bÄde natt och dag, hoppas att nÄ fram. För det hoppets skull, o konung, Àr jag anklagad av judarna.
8 Varför hÄlles det dÄ bland eder för otroligt att Gud uppvÀcker döda?
9 Jag för min del menade alltsÄ att jag med all makt borde strida mot Jesu, nasaréens, namn;
10 sÄ gjorde jag ock i Jerusalem. Och mÄnga av de heliga inspÀrrade jag i fÀngelse, sedan jag av översteprÀsterna hade fÄtt fullmakt dÀrtill; och nÀr man ville döda dem, röstade ock jag dÀrför.
11 Och överallt i synagogorna försökte jag, gÄng pÄ gÄng, att genom straff tvinga dem till hÀdelse. I mitt raseri mot dem gick jag sÄ lÄngt, att jag förföljde dem till och med Ànda in i utlÀndska stÀder.
12 NÀr jag nu i detta Àrende var pÄ vÀg till Damaskus, med fullmakt och uppdrag frÄn översteprÀsterna,
13 fick jag under min fÀrd, o konung, mitt pÄ dagen se ett sken frÄn himmelen, klarare Àn solens glans, kringstrÄla mig och mina följeslagare.
14 Och vi föllo alla ned till jorden, och jag hörde dÄ en röst sÀga till mig pÄ hebreiska: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig'? Det Àr dig svÄrt att spjÀrna mot udden.'
15 DÄ sade jag: 'Vem Àr du, Herre?' Herren svarade: 'Jag Àr Jesus, den som du förföljer.
16 Men res dig upp och stÄ pÄ dina fötter; ty dÀrför har jag visat mig för dig, att jag har velat utse dig till en tjÀnare och ett vittne, som skall vittna bÄde om huru du nu har sett mig, och om huru jag vidare skall uppenbara mig för dig.
17 Och jag skall rÀdda dig sÄvÀl frÄn ditt eget folk som frÄn hedningarna. Ty till dem sÀnder jag dig,
18 för att du skall öppna deras ögon, sÄ att de omvÀnda sig frÄn mörkret till ljuset, och frÄn Satans makt till Gud, pÄ det att de mÄ, genom tron pÄ mig, undfÄ syndernas förlÄtelse och fÄ sin lott bland dem som Àro helgade.'
19 SÄ blev jag dÄ, konung Agrippa, icke ohörsam mot den himmelska synen,
20 utan predikade först för dem som voro i Damaskus och i Jerusalem, och sedan över hela judiska landet och för hedningarna, att de skulle göra bÀttring och omvÀnda sig till Gud och göra sÄdana gÀrningar som tillhöra bÀttringen.
21 För denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen och försökte att döda mig.
22 Genom den hjÀlp som jag har undfÄtt av Gud stÄr jag alltsÄ Ànnu i dag sÄsom ett vittne inför bÄde smÄ och stora; och jag sÀger intet annat, Àn vad profeterna och Moses hava sagt skola ske,
23 nÀmligen att Messias skulle lida och, sÄsom förstlingen av dem som uppstÄ frÄn de döda, bÀra budskap om ljuset, sÄvÀl till vÄrt eget folk som till hedningarna.»
24 NÀr han pÄ detta satt försvarade sig, utropade Festus: »Du Àr frÄn dina sinnen, Paulus; den myckna lÀrdomen gör dig förryckt.»
25 Men Paulus svarade: »Jag Àr icke frÄn mina sinnen, Àdle Festus; jag talar sanna ord med lugn besinning.
26 Konungen kÀnner vÀl till dessa ting; dÀrför talar jag ocksÄ frimodigt inför honom. Ty jag kan icke tro att nÄgot av detta Àr honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i nÄgon undangömd vrÄ.
27 Tror du profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror dem.»
28 DÄ sade Agrippa till Paulus: »Föga fattas att du övertalar mig och gör mig till kristen.»
29 Paulus svarade: »Vare sig det fattas litet eller fattas mycket, skulle jag önska inför Gud att icke allenast du, utan alla som i dag höra mig, mÄtte bliva sÄdana som jag Àr, dock med undantag av dessa bojor.»
30 DÀrefter stod konungen upp, och med honom landshövdingen och Bernice och de som sutto dÀr tillsammans med dem.
31 Och nÀr de gingo dÀrifrÄn, talade de med varandra och sade: »Den mannen har icke gjort nÄgot som förtjÀnar död eller fÀngelse.»
32 Och Agrippa sade till Festus: »Denne man hade vÀl kunnat frigivas, om han icke hade vÀdjat till kejsaren.»