1 Först sedan vi hade blivit rÀddade, fingo vi veta att ön hette Malta.
2 Och infödingarna visade oss en icke vanlig vÀlvilja; de tÀnde upp en eld och togo oss alla med sig dit, för det pÄkommande regnets och för köldens skull.
3 NÀr Paulus dÄ tog upp ett fÄng torra kvistar som han lade pÄ elden, kom, i följd av hettan, en huggorm fram dÀrur och högg sig fast vid hans hand.
4 DÄ infödingarna fingo se ormen hÀnga dÀr vid hans hand, sade de till varandra: »Helt visst Àr denne man en drÄpare, som rÀttvisans gudinna icke tillstÀdjer att leva, om han nu ock har blivit rÀddad undan havet.»
5 Men han skakade ormen ifrÄn sig i elden och led ingen skada.
6 De vÀntade att han skulle svÀlla upp eller helt plötsligt falla ned död; men nÀr de efter lÄng vÀntan fingo se att intet ont vederfors honom, Àndrade de mening och sade att han var en gud.
7 I nÀrheten av detta stÀlle var en lantgÄrd, som tillhörde den förnÀmste mannen pÄ ön, en som hette Publius; denne tog vÀlvilligt emot oss och gav oss hÀrbÀrge i tre dagar.
8 Nu hÀnde sig att Publius' fader lÄg sjuk i en magsjukdom med feberanfall. Paulus gick dÄ in till honom och bad och lade hÀnderna pÄ honom och gjorde honom frisk.
9 Men nÀr detta hade skett, kommo ocksÄ de av öns övriga inbyggare som hade nÄgon sjukdom till honom och blevo botade.
10 Och de bevisade oss Àra pÄ mÄngahanda sÀtt; och nÀr vi skulle avsegla, försÄgo de oss med vad vi behövde.
11 DÄ tre mÄnader voro förlidna, avseglade vi pÄ ett skepp som hade legat vid ön över vintern; det var frÄn Alexandria och bar Tvillinggudarnas bilder.
12 Och vi lade till vid Syrakusa och stannade dÀr i tre dagar.
13 DÀrifrÄn foro vi lÀngs kusten och kommo till Regium. Dagen dÀrefter fingo vi sunnanvind, och vi kommo sÄ redan pÄ andra dagen till Puteoli.
14 DÀr trÀffade vi pÄ bröder, och hos dem stannade vi, pÄ deras inbjudning, i sju dagar. PÄ detta sÀtt kommo vi till Rom.
15 SÄ snart bröderna dÀr fingo höra om oss, gingo de oss till mötes Ànda till Forum Appii och Tres Taberne. NÀr Paulus fick se dem, tackade han Gud och fick nytt mod.
16 Och dÄ vi hade kommit in i Rom, tillstaddes det Paulus att bo för sig sjÀlv, med den krigsman som skulle bevaka honom.
17 Tre dagar dÀrefter kallade han tillhopa de förnÀmsta av judarna; och nÀr de hade kommit tillsammans, sade han till dem: »Mina bröder, fastÀn jag icke har gjort nÄgot mot vÄrt folk eller mot fÀdernas stadgar, blev jag likvÀl i Jerusalem överlÀmnad i romarnas hÀnder och fördes bort dÀrifrÄn sÄsom fÄnge.
18 Och nÀr de hade anstÀllt rannsakning med mig, ville de giva mig lös, eftersom jag icke hade gjort nÄgot som förtjÀnade döden.
19 Men dÄ judarna satte sig dÀremot, nödgades jag vÀdja till kejsaren; dock, icke som om jag hade nÄgon anklagelse att göra mot mitt folk.
20 Av denna orsak har jag kallat eder hit till mig, för att fÄ se eder och tala med eder, ty det Àr för Israels hopps skull som jag Àr bunden med denna kedja.»
21 DÄ svarade de honom: »Vi hava icke frÄn Judeen mottagit nÄgon skrivelse om dig, ej heller har nÄgon av vÄra bröder kommit och berÀttat eller sagt nÄgot ont om dig.
22 Men vi finna skÀligt att du lÄter oss höra huru du tÀnker. Ty om det partiet Àr oss bekant att det allestÀdes mötes med gensÀgelse.
23 Sedan utsatte de en viss dag för honom, och pÄ den kommo Ànnu flera till honom i hans hÀrbÀrge. DÄ vittnade han för dem om Guds rike och utlade vad dÀrtill hör, och försökte att övertyga dem i frÄga om Jesus, med bevis bÄde ur Moses' lag och ur profeterna; dÀrmed höll han pÄ frÄn morgonen Ànda till aftonen.
24 Och somliga lÀto övertyga sig av det som han sade, men andra trodde icke.
25 Och dÄ de icke kunde komma överens med varandra, gingo de sin vÀg, och dÀrvid sade Paulus allenast detta ord: »RÀtt talade den helige Ande genom profeten Esaias till edra fÀder,
26 nÀr han sade: 'GÄ Ästad och sÀg till detta folk: Med hörande öron skolen I höra, och dock alls intet förstÄ, och med seende ögon skolen I se, och dock alls intet förnimma.
27 Ty detta folks hjÀrta har blivit förstockat; och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, sÄ att de icke se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstÄ med sina hjÀrtan och omvÀnda sig och bliva helade av mig'
28 Det mÄn I dÀrför veta: till hedningarna bar denna Guds frÀlsning blivit sÀnd; de skola ock akta dÀrpÄ.»
30 I tvÄ hela Är bodde han sedan kvar i en bostad som han sjÀlv hade hyrt. Och alla som kommo till honom tog han emot;
31 och han predikade om Guds rike och undervisade om Herren Jesus Kristus med all frimodighet, utan att nÄgon hindrade honom dÀri.