1 Och Petrus och Johannes gingo upp till helgedomen, till den bön som hölls vid nionde timmen.
2 Och dÀr bars fram en man som hade varit ofÀrdig allt ifrÄn moderlivet, och som man var dag plÀgade sÀtta vid den port i helgedomen, som kallades Sköna porten, för att han skulle kunna begÀra allmosor av dem som gingo in i helgedomen.
3 NÀr denne nu fick se Petrus och Johannes, dÄ de skulle gÄ in i helgedomen, bad han dem om en allmosa.
4 DÄ fÀste Petrus och Johannes sina ögon pÄ honom, och Petrus sade: »Se pÄ oss.»
5 NÀr han dÄ gav akt pÄ dem, i förvÀntan att fÄ nÄgot av dem,
6 sade Petrus: »Silver och guld har jag icke; men vad jag har, det giver jag dig. I Jesu Kristi, nasaréens namn: stÄ upp och gÄ.»
7 Och sÄ fattade han honom vid högra handen och reste upp honom. Och strax fingo hans fötter och fotleder styrka,
8 och han sprang upp och stod upprÀtt och begynte gÄ och följde dem in i helgedomen, alltjÀmt gÄende och springande, under det att han lovade Gud.
9 Och allt folket sÄg honom, dÀr han gick omkring och lovade Gud.
10 Och nÀr de kÀnde igen honom och sÄgo att det var samme man som plÀgade sitta och begÀra allmosor vid Sköna porten i helgedomen, blevo de uppfyllda av hÀpnad och bestörtning över det som hade vederfarits honom.
11 DÄ han nu höll sig till Petrus och Johannes, strömmade allt folket, utom sig av hÀpnad, tillsammans till dem pÄ den plats som kallades Salomos pelargÄng.
12 NÀr Petrus sÄg detta, tog han till orda och talade till folket sÄ: »I mÀn av Israel, varför undren I över denne man, och varför sen I sÄ pÄ oss, likasom hade vi genom nÄgon vÄr kraft eller fromhet Ästadkommit att han kan gÄ?
13 Nej, Abrahams och Isaks och Jakobs Gud, vÄra fÀders Gud, har förhÀrligat sin tjÀnare Jesus, honom som I utlÀmnaden, och som I förnekaden inför Pilatus, nÀr denne redan hade beslutit att giva honom lös.
14 Ja, I förnekaden honom, den helige och rÀttfÀrdige, och begÀrden att en drÄpare skulle givas Ät eder.
15 Och livets furste drÀpten I, men Gud uppvÀckte honom frÄn de döda; dÀrom kunna vi sjÀlva vittna.
16 Och det Àr pÄ grund av tron pÄ hans namn som denne man, vilken I sen och kÀnnen, har undfÄtt styrka av hans namn; och den tro som verkas genom Jesus har, i allas eder Äsyn, gjort att han nu kan bruka alla lemmar.
17 Nu vet jag vÀl, mina bröder, att I sÄvÀl som edra rÄdsherrar haven gjort detta, dÀrför att I icke vissten bÀttre.
18 Men Gud har pÄ detta sÀtt lÄtit det gÄ i fullbordan, som han förut genom alla sina profeters mun hade förkunnat, nÀmligen att hans Smorde skulle lida.
19 Gören dÀrför bÀttring och omvÀnden eder, sÄ att edra synder bliva utplÄnade,
20 pÄ det att tider av vederkvickelse mÄ komma frÄn Herren, i det att han sÀnder den Messias som han har utsett Ät eder, nÀmligen Jesus,
21 vilken dock himmelen mÄste behÄlla intill de tider nÄ allt skall bliva upprÀttat igen, varom Gud har talat genom sina forntida heliga profeters mun.
22 Moses har ju sagt: 'En profet skall Herren Gud lÄta uppstÄ Ät eder, av edra bröder, en som Àr mig lik; honom skolen I lyssna till i allt vad han talar till eder.
23 Och det skall ske att var och en som icke lyssnar till den profeten, han skall utrotas ur folket.'
24 Och sedan hava alla profeterna, bÄde Samuel och de som följde efter honom, sÄ mÄnga som hava talat, ocksÄ bebÄdat dessa tider.
25 I Àren sjÀlva barn av profeterna och delaktiga i det förbund som Gud slöt med edra fÀder, nÀr han sade till Abraham: 'Och i din sÀd skola alla slÀkter pÄ jorden varda vÀlsignade.'
26 För eder först och frÀmst har Gud lÄtit sin tjÀnare uppstÄ, och han har sÀnt honom för att vÀlsigna eder, nÀr I, en och var, omvÀnden eder frÄn eder ondska.»