1 Men en ung man vid namn Ananias och hans hustru Safira sÄlde ett jordagods,
2 och han tog dÀrvid, med sin hustrus vetskap, undan nÄgot av betalningen dÀrför; allenast en del bar han fram och lade för apostlarnas fötter.
3 DÄ sade Petrus: »Ananias, varför har Satan fÄtt uppfylla ditt hjÀrta, sÄ att du har velat bedraga den helige Ande och taga undan nÄgot av betalningen för jordstycket?
4 Detta var ju din egendom, medan du hade det kvar; och nÀr det var sÄlt, voro ju penningarna i din makt. Huru kunde du fÄ nÄgot sÄdant i sinnet? Du har ljugit, icke för mÀnniskor, utan för Gud.»
5 NÀr Ananias hörde dessa ord, föll han ned och gav upp andan. Och stor fruktan kom över alla som hörde detta.
6 Och de yngre mÀnnen stodo upp och höljde in honom och buro ut honom och begrovo honom.
7 Vid pass tre timmar dÀrefter kom hans hustru in, utan att veta om, vad som hade skett.
8 Petrus sade dÄ till henne: »SÀg mig, var det för den summan I sÄlden jordstycket?» Hon svarade: »Ja, för den summan.»
9 DÄ sade Petrus till henne: »Huru kunden I vilja komma överens om att fresta Herrens Ande? Se, hÀrutanför dörren höras nu fotstegen av de mÀn som hava begravt din man; och de skola bÀra ut ocksÄ dig.»
10 Och strax föll hon ned vid hans fötter och gav upp andan; och nÀr de unge mÀnnen kommo in, funno de henne död. De buro dÄ ut henne och begrovo henne bredvid hennes man.
11 Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde detta.
12 Och genom apostlarna gjordes mÄnga tecken och under bland folket; och de höllo sig alla endrÀktigt tillsammans i Salomos pelargÄng.
13 Av de andra dristade sig ingen att nÀrma sig dem, men folket höll dem i Àra.
14 Och Ànnu flera trodde och slöto sig till Herren, hela skaror av bÄde mÀn och kvinnor.
15 Ja, man bar de sjuka ut pÄ gatorna och lade dem pÄ bÄrar och i sÀngar, för att, nÀr Petrus kom gÄende, Ätminstone hans skugga mÄtte falla pÄ nÄgon av dem.
16 Och jÀmvÀl frÄn stÀderna runt omkring Jerusalem kom folket i skaror och förde med sig sjuka och sÄdana som voro plÄgade av orena andar; och alla blevo botade.
17 DÄ stod översteprÀsten upp och alla som höllo med honom -- de som hörde till sadducéernas parti -- och de uppfylldes av nitÀlskan
18 och lÀto gripa apostlarna och sÀtta dem i allmÀnt hÀkte.
19 Men en Herrens Àngel öppnade om natten fÀngelsets portar och förde ut dem och sade:
20 »GÄn Ästad och trÀden upp i helgedomen, och talen till folket alla det sanna livets ord.»
21 NÀr de hade hört detta, gingo de inemot dagbrÀckningen in i helgedomen och undervisade. Emellertid kommo översteprÀsten och de som höllo med honom och sammankallade Stora rÄdet, alla Israels barns Àldste. DÀrefter sÀnde de Ästad till fÀngelset för att hÀmta dem.
22 Men nÀr rÀttstjÀnarna kommo dit, funno de dem icke i fÀngelset. De vÀnde dÄ tillbaka och omtalade detta
23 och sade: »FÀngelset funno vi stÀngt med all omsorg och vÀktarna stÄende utanför portarna, men dÄ vi öppnade, funno vi ingen dÀrinne.»
24 NÀr tempelvaktens befÀlhavare och översteprÀsterna hörde detta, visst de icke vad de skulle tÀnka dÀrom, eller vad som skulle bliva av detta.
25 DÄ kom nÄgon och berÀttade för den: »De mÀn som I haven insatt i fÀngelset, de stÄ nu i helgedomen och undervisa folket.»
26 BefÀlhavaren gick dÄ med rÀttstjÀnarna Ästad och hÀmtade dem; dock brukade de icke vÄld, ty de fruktade att bliva stenade av folket.
27 Och sedan de hade hÀmtat dem, förde de dem fram inför Stora rÄdet. Och översteprÀsten anstÀllde förhör med dem
28 och sade: »Vi hava ju allvarligen förbjudit eder att undervisa i det namnet, och likvÀl haven I uppfyllt Jerusalem med eder undervisning, och I viljen nu lÄta den mannens blod komma över oss.»
29 Men Petrus och de andra apostlarna svarade och sade: »Man mÄste lyda Gud mer Àn mÀnniskor.
30 VÄra fÀders Gud har uppvÀckt Jesus, som I haden upphÀngt pÄ trÀ och dödat.
31 Och Gud har med sin högra hand upphöjt honom till en hövding och frÀlsare, för att Ät Israel förlÀna bÀttring och syndernas förlÄtelse.
32 Om allt detta kunna vi sjÀlva vittna, sÄ ock den helige Ande, vilken Gud har givit Ät dem som Àro honom lydiga.»
33 NÀr de hörde detta, blevo de mycket förbittrade och ville döda dem.
34 Men en farisé, en laglÀrare vid namn Gamaliel, som var aktad av allt folket, stod dÄ upp i RÄdet och tillsade att man för en kort stund skulle föra ut mÀnnen.
35 Sedan sade han till de andra: »I mÀn av Israel, sen eder för vad I tÀnken göra med dessa mÀn.
36 För en tid sedan upptrÀdde ju Teudas och gav sig ut för att nÄgot vara, och till honom slöt sig en hop av vid pass fyra hundra mÀn. Och han blev dödad, och alla som hade trott pÄ honom förskingrades och blevo till intet.
37 Efter honom upptrÀdde Judas frÄn Galileen, vid den tid dÄ skattskrivningen pÄgick; denne förledde en hop folk till avfall, sÄ att de följde honom. OcksÄ han förgicks, och alla som hade trott pÄ honom blevo förskingrade.
38 Och nu sÀger jag eder: Befatten eder icke med dessa mÀn, utan lÄten dem vara; ty skulle detta vara ett rÄdslag eller ett verk av mÀnniskor, sÄ kommer det att slÄs ned;
39 men Àr det av Gud, sÄ kunnen I icke slÄ ned dessa mÀn. Sen till, att I icke mÄn befinnas strida mot Gud sjÀlv.»
40 Och de lydde hans rÄd; de kallade in apostlarna, och sedan de hade lÄtit gissla dem, förbjödo de dem att tala i Jesu namn och lÀto dem dÀrefter gÄ.
41 Och de gingo ut frÄn rÄdsförsamlingen, glada över att de hade aktats vÀrdiga att lida smÀlek för det namnets skull.
42 Och de upphörde icke att var dag undervisa i helgedomen och hemma i husen och förkunna evangelium om Kristus Jesus.