1 Vid denna tid, dÄ nu lÀrjungarnas antal förökades, begynte de grekiska judarna knorra mot de infödda hebréerna över att deras Ànkor blevo förbisedda vid den dagliga utdelningen.
2 DÄ sammankallade de tolv hela lÀrjungaskaran och sade: »Det Àr icke tillbörligt att vi försumma Guds ord för att göra tjÀnst vid borden.
3 SÄ utsen nu bland eder, I bröder, sju mÀn som hava gott vittnesbörd om sig och Àro fulla av ande och vishet, mÀn som vi kunna sÀtta till att sköta denna syssla.
4 Vi skola dÄ helt fÄ Àgna oss Ät bönen och Ät ordets tjÀnst.»
5 Det talet behagade hela menigheten. Och de utvalde Stefanus, en man som var full av tro och helig ande, vidare Filippus och Prokorus och Nikanor och Timon och Parmenas, slutligen Nikolaus, en proselyt frÄn Antiokia.
6 Dem lÀto de trÀda fram för apostlarna, och dessa bÄdo och lade hÀnderna pÄ dem.
7 Och Guds ord hade framgÄng, och lÀrjungarnas antal förökades mycket i Jerusalem; och en stor hop av prÀsterna blevo lydiga och trodde.
8 Och Stefanus var full av nÄd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket.
9 Men av dem som hörde till den synagoga som kallades »De frigivnes och cyrenéernas och alexandrinernas synagoga», sÄ ock av dem som voro frÄn Cilicien och provinsen Asien, stodo nÄgra upp för att disputera med Stefanus.
10 Dock förmÄdde de icke stÄ emot den vishet och den ande som hÀr talade.
11 DÄ skaffade de nÄgra mÀn som föregÄvo att de hade hört honom tala hÀdiska ord mot Moses och mot Gud.
12 De uppeggade sÄ folket och de Àldste och de skriftlÀrde och överföllo honom och grepo honom och förde honom inför Stora rÄdet.
13 DÀr lÀto de falska vittnen trÀda fram, vilka sade: »Denne man upphör icke att tala mot vÄr heliga plats och mot lagen.
14 Ty vi hava hört honom sÀga att Jesus, han frÄn Nasaret, skall bryta ned denna byggnad och förÀndra de stadgar som Moses har givit oss.»
15 DÄ nu alla som sutto i RÄdet fÀste sina ögon pÄ honom, syntes dem hans ansikte vara sÄsom en Àngels ansikte.