1 Och jÀmvÀl Saulus hade gillat att man dödade honom. ApostlagÀrningarna, 8 Kapitlet Förföljelse mot församlingen i Jerusalem. Evangelium predikat i Samarien. Trollkarlen Simon. En etiopisk hovmans dop. Samma dag utbröt en svÄr förföljelse mot församlingen i Jerusalem; och alla, utom apostlarna, blevo kringspridda över Judeens och Samariens landsbygd.
2 NÄgra fromma mÀn begrovo dock Stefanus och höllo en stor dödsklagan efter honom.
3 Saulus Äter for vÄldsamt fram mot församlingen; han gick omkring i husen och drog fram mÀn och kvinnor och lÀt sÀtta dem i fÀngelse.
4 Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och förkunnade evangelii ord.
5 Och Filippus kom sÄ ned till huvudstaden i Samarien och predikade Kristus för folket dÀr.
6 Och nÀr de hörde Filippus och sÄgo de tecken som han gjorde, aktade de endrÀktigt pÄ det som han talade.
7 Ty frÄn mÄnga som voro besatta av orena andar foro andarna ut under höga rop, och mÄnga lama och ofÀrdiga blevo botade.
8 Och det blev stor glÀdje i den staden.
9 Nu var dÀr i staden före honom en man vid namn Simon, som hade övat trolldom, sÄ att han hade slagit det samaritiska folket med hÀpnad, och som sade sig vara nÄgot stort.
10 Till honom höllo sig alla, bÄde smÄ och stora, och sade: »Denne Àr vad man kallar 'Guds stora kraft.'»
11 Och de höllo sig till honom, dÀrför att han genom sina trollkonster under ganska lÄng tid hade slagit dem med hÀpnad.
12 Men nu, dÄ de satte tro till Filippus, som förkunnade evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi namn, lÀto de döpa sig, bÄde mÀn och kvinnor.
13 Ja, Simon sjÀlv kom till tro; och sedan han hade blivit döpt, höll han sig stÀndigt till Filippus. Och nÀr han sÄg de stora tecken och kraftgÀrningar som denne gjorde, betogs han av hÀpnad.
14 DÄ nu apostlarna i Jerusalem fingo höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sÀnde de dit Petrus och Johannes.
15 Och nÀr dessa kommo ditned, bÄdo de för dem, att de mÄtte undfÄ helig ande;
16 ty helig ande hade Ànnu icke fallit pÄ nÄgon av dem, utan de voro allenast döpta i Herren Jesu namn.
17 De lade dÄ hÀnderna pÄ dem, och de undfingo helig ande.
18 NÀr dÄ Simon sÄg att det var genom apostlarnas handpÄlÀggning som Anden blev given, bjöd han dem penningar
19 och sade: »Given ock mig den makten, sÄ att var och en som jag lÀgger hÀnderna pÄ undfÄr helig ande.»
20 DÄ sade Petrus till honom: »MÄ dina penningar med dig sjÀlv gÄ i fördÀrvet, eftersom du menar att Guds gÄva kan köpas för penningar.
21 Du har ingen del eller lott i det som hÀr Àr frÄga om, ty ditt hjÀrta Àr icke rÀttsinnigt inför Gud.
22 Gör fördenskull bÀttring och upphör med denna din ondska, och bed till Herren att den tanke som har uppstÄtt i ditt hjÀrta mÄ, om möjligt Àr, bliva dig förlÄten.
23 Ty jag ser att du Àr förgiftad av ondska och fÄngen i orÀttfÀrdighetens bojor.»
24 DÄ svarade Simon och sade: »Bedjen I till Herren för mig, att intet av det som I haven sagt mÄ komma över mig.»
25 Och sedan de hade framburit sitt vittnesbörd och talat Herrens ord, begÄvo de sig tillbaka till Jerusalem och förkunnade dÀrvid evangelium i mÄnga samaritiska byar.
26 Men en Herrens Àngel talade till Filippus och sade: »StÄ upp och begiv dig vid middagstiden ut pÄ den vÀg som leder ned frÄn Jerusalem till Gasa; den Àr tom pÄ folk.»
27 DÄ stod han upp och begav sig Ästad. Och se, en etiopisk man for dÀr fram, en hovman som var en mÀktig herre hos Kandace, drottningen i Etiopien, och var satt över hela hennes skattkammare. Denne hade kommit till Jerusalem för att dÀr tillbedja,
28 men var nu stadd pÄ hemvÀgen och satt i sin vagn och lÀste profeten Esaias.
29 DÄ sade Anden till Filippus: »GÄ fram och nÀrma dig till denna vagn.»
30 Filippus skyndade fram och hörde att han lÀste profeten Esaias. DÄ frÄgade han: »FörstÄr du vad du lÀser?»
31 Han svarade: »Huru skulle jag vÀl kunna förstÄ det, om ingen vÀgleder mig?» Och han bad Filippus stiga upp och sÀtta sig bredvid honom.
32 Men det stÀlle i skriften som han lÀste var detta: »SÄsom ett fÄr fördes han bort till att slaktas; och sÄsom ett lamm som Àr tyst inför den som klipper det, sÄ öppnade han icke sin mun.
33 Genom hans förnedring blev hans dom borttagen. Vem kan rÀkna hans slÀkte? Ty hans liv ryckes undan frÄn jorden.»
34 Och hovmannen frÄgade Filippus och sade: »Jag beder dig, sÀg mig om vilken profeten talar detta, om sig sjÀlv eller om nÄgon annan?»
35 DÄ öppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord och förkunnade för honom evangelium om Jesus.
36 Och medan de fÀrdades vÀgen fram, kommo de till ett vatten. DÄ sade hovmannen: »Se, hÀr finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?»
37
38 Och han lÀt vagnen stanna; och de stego bÄda ned i vattnet, Filippus och hovmannen, och han döpte honom.
39 Men nÀr de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen sÄg honom icke mer, dÄ han nu glad fortsatte sin fÀrd.
40 Men Filippus blev efterÄt sedd i Asdod. DÀrefter vandrade han omkring och förkunnade evangelium i alla stÀder, till dess han kom till Cesarea.