1 I herrar, given edra tjÀnare, vad rÀtt och billigt Àr; I veten ju, att ocksÄ I haven en herre i himmelen.
2 Ja, haven edert sinne vÀnt till det som Àr dÀrovan, icke till det som Àr pÄ jorden.
3 Ty I haven dött, och edert liv Àr fördolt med Kristus i Gud.
4 NÀr Kristus, han som Àr vÄrt liv, bliver uppenbarad, dÄ skolen ock I med honom bliva uppenbarade i hÀrlighet.
5 SÄ döden nu edra lemmar, som höra jorden till: otukt, orenhet, lusta, ond begÀrelse, sÄ ock girigheten, som ju Àr avgudadyrkan;
6 ty för sÄdant kommer Guds vrede.
7 I de synderna vandraden ocksÄ I förut, dÄ I Ànnu haden edert liv i dem.
8 Men nu skolen ocksÄ I lÀgga bort alltsammans; vrede, hÀftighet, ondska, smÀdelse och skamligt tal ur eder mun;
9 I skolen icke ljuga pÄ varandra. I haven ju avklÀtt eder den gamla mÀnniskan med hennes gÀrningar
10 och iklÀtt eder den nya, den som förnyas till sann kunskap och sÄ bliver en avbild av honom som har skapat henne.
11 Och dÀrvid kommer det icke an pÄ om nÄgon Àr grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, trÀl eller fri; nej, Kristus Àr allt och i alla.
12 SÄ klÀden eder nu sÄsom Guds utvalda, hans heliga och Àlskade, i hjÀrtlig barmhÀrtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tÄlamod.
13 Och haven fördrag med varandra och förlÄten varandra, om nÄgon har nÄgot att förebrÄ en annan. SÄsom Herren har förlÄtit eder, sÄ skolen ock I förlÄta.
14 Men över allt detta skolen I iklÀda eder kÀrleken, ty den Àr fullkomlighetens sammanhÄllande band.
15 Och lÄten Kristi frid regera i edra hjÀrtan; ty till att Àga den Àren I ock kallade sÄsom lemmar i en och samma kropp. Och varen tacksamma.
16 LÄten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsÄnger och andliga visor, och sjungen med tacksÀgelse till Guds Àra i edra hjÀrtan.
17 Och allt, vadhelst I företagen eder i ord eller gÀrning, gören det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom.
18 I hustrur, underordnen eder edra mÀn, sÄsom tillbörligt Àr i Herren.
19 I mÀn, Àlsken edra hustrur och varen icke bittra mot dem.
20 I barn, varen edra förÀldrar lydiga i allt, ty detta Àr vÀlbehagligt i Herren.
21 I fÀder, reten icke edra barn, pÄ det att de icke mÄ bliva klenmodiga.
22 I tjÀnare, varen i allt edra jordiska herrar lydiga, icke med ögontjÀnst, av begÀr att behaga mÀnniskor, utan av uppriktigt hjÀrta, i Herrens fruktan.
23 Vadhelst I gören, gören det av hjÀrtat, sÄsom tjÀnaden I Herren och icke mÀnniskor.
24 I veten ju, att I till vedergÀllning skolen av Herren fÄ eder arvedel; den herre I tjÀnen Àr Kristus.