1 I den persiske konungen Kores' tredje regeringsÄr fick Daniel, som ock kallades Beltesassar, en uppenbarelse; den uppenbarelsen Àr sanning och bÄdar stor vedermöda. Och han aktade pÄ uppenbarelsen och lade mÀrke till synen.
2 Jag, Daniel, hade dÄ gÄtt sörjande tre veckors tid.
3 Jag Ät ingen smaklig mat, kött och vin kommo icke i min mun, ej heller smorde jag min kropp med olja, förrÀn de tre veckorna hade gÄtt till Ànda.
4 PÄ tjugufjÀrde dagen i första mÄnaden, nÀr jag var vid stranden av den stora floden, nÀmligen Hiddekel,
5 fick jag, dÄ jag lyfte upp mina ögon, se en man stÄ dÀr, klÀdd i linneklÀder och omgjordad kring sina lÀnder med ett bÀlte av guld frÄn Ufas.
6 Hans kropp var sÄsom av krysolit hans ansikte liknade en ljungeld hans ögon voro sÄsom eldbloss, han armar och fötter sÄsom glÀnsande koppar; och ljudet av hans tal var sÄsom ett vÀldigt dÄn.
7 Och jag, Daniel, var den ende som sÄg synen; de mÀn som voro med mig sÄgo den icke, men en stor förskrÀckelse föll över dem, sÄ att de flydde bort och gömde sig.
8 SÄ blev jag allena kvar, och nÀr jag sÄg den stora synen, förgick all min kraft; fÀrgen vek bort ifrÄn mitt ansikte, sÄ att det blev dödsblekt, och jag hade ingen kraft mer kvar.
9 DÄ hörde jag ljudet av hans tal; och pÄ samma gÄng jag hörde ljudet av hans tal, dÀr jag lÄg i vanmakt pÄ mitt ansikte, med ansiktet mot jorden,
10 rörde en hand vid mig och hjÀlpte mig, sÄ att jag skÀlvande kunde resa mig pÄ mina knÀn och hÀnder.
11 Sedan sade han till mig: »Daniel, du högt benÄdade man, giv akt pÄ de ord som jag vill tala till dig, och res dig upp pÄ dina fötter; ty jag har nu blivit sÀnd till dig.» NÀr han sÄ talade till mig, reste jag mig bÀvande upp.
12 Och han sade till mig: »Frukta icke, Daniel, ty redan ifrÄn första dagen, dÄ nÀr du vÀnde ditt hjÀrta till att söka förstÄnd och till att ödmjuka dig inför din Gud, hava dina ord varit hörda; och jag har nu kommit för dina ords skull.
13 Fursten för Persiens rike stod mig emot under tjuguen dagar; men dÄ kom Mikael, en av de förnÀmsta furstarna, mig till hjÀlp, under det att jag förut hade stÄtt dÀr allena mot Persiens konungar.
14 Och nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som skall hÀnda ditt folk i kommande dagar; ty ocksÄ detta Àr en syn som syftar pÄ framtiden.»
15 Under det han sÄ talade till mig, böjde jag mitt ansikte mot jorden och var stum.
16 Men se, han som var lik en mÀnniska rörde vid mina lÀppar. DÄ upplÀt jag min mun och talade och sade till honom som stod framför mig: »Min herre, vid den syn jag sÄg har jag kÀnt mig gripen av vÄnda, och jag har ingen kraft mer kvar.
17 Huru skulle ocksÄ min herres tjÀnare, en sÄdan som jag, kunna tala med en sÄdan som min herre Àr? Jag har nu ingen kraft mer i mig och förmÄr icke mer att andas.»
18 DÄ rörde han som sÄg ut sÄsom en mÀnniska Äter vid mig och styrkte mig.
19 Han sade: »Frukta icke, du högt benÄdade man; frid vare med dig, var stark, ja, var stark.» NÀr han sÄ talade med mig, kÀnde jag mig styrkt och sade: »Tala, min herre, ty du har nu styrkt mig.»
20 DÄ sade han: »Kan du nu förstÄ varför jag har kommit till dig? Men jag mÄste strax vÀnda tillbaka för att strida mot fursten för Persien, och nÀr jag Àr fri ifrÄn honom, kommer fursten för Javan.
21 Dock vill jag förkunna för dig vad som Àr upptecknat i sanningens bok. Och ingen enda stÄr mig bi mot dessa, förutom Mikael, eder furste. 11:1. den elektroniska utgÄvan.