1 Och jag stod vid hans sida sÄsom hans stöd och vÀrn i medern Darejaves' första regeringsÄr. Daniel, 11 Kapitlet FortsÀttning av föregÄende uppenbarelse: Persiens, Javans (Greklands), Söderlandets (Egyptens) och Nordlandets (Syriens) konungavÀlden. Hemsökelser över »det hÀrliga landet» (Palestina).
2 Och nu skall jag förkunna för dig vad visst Àr. Se, Ànnu tre konungar skola uppstÄ i Persien, och den fjÀrde skall förvÀrva sig större rikedomar Àn nÄgon av de andra, och nÀr han har blivit som starkast genom sina rikedomar, skall han uppbjuda all sin makt mot Javans rike.
3 Sedan skall en vÀldig konung uppstÄ, och han skall hÀrska med stor makt och göra vad han vill.
4 Men knappt har han uppstÄtt, sÄ skall hans rike brista sönder och bliva delat efter himmelens förra vÀderstreck; och det skall icke tillfalla hans avkomlingar eller förbliva lika mÀktigt som nÀr han hade makten; ty hans rike skall omstörtas och tillfalla andra Àn dem.
5 Och konungen i Söderlandet skall bliva mÀktig, sÄ ock en av hans furstar; ja, denne skall bliva en Ànnu mÀktigare hÀrskare Àn han sjÀlv, och hans herradöme skall bliva stort.
6 Och efter nÄgra Är skola de förbinda sig med varandra, och Söderlandskonungens dotter skall draga till konungen i Nordlandet för att komma Ästad förlikning. Men hon skall icke kunna behÄlla den makt hon vinner, ej heller skall han och hans makt bliva bestÄndande; utan hon skall bliva given till pris, hon jÀmte dem som lÀto henne draga dit, bÄde hennes fader och den man som i sin tid tog henne till sig.
7 Men av telningarna frÄn hennes rot skall en stiga upp pÄ hans plats; denne skall draga mot Nordlandskonungens hÀr och trÀnga in i hans fÀste och göra med folket vad han vill och behÄlla övermakten.
8 Deras gudar och belÀten och deras dyrbara hÄvor, bÄde silver och guld, skall han ock föra sÄsom byte till Egypten. Sedan skall han i nÄgra Är lÀmna Nordlandskonungen i ro.
9 DÀremot skall denne trÀnga in i Söderlandskonungens rike, men han skall fÄ vÀnda tillbaka till sitt land igen.
10 Och hans söner skola rusta sig till strid och samla en vÀldig krigs hÀr; och den skall rycka fram och svÀmma över och utbreda sig; och den skall komma igen, och striden skall föras Ànda fram till hans fÀste.
11 DÄ skall konungen i Söderlandet resa sig i förbittring och draga ut och strida mot konungen i Nordlandet; och denne skall stÀlla upp en stor hÀrskara, men den hÀrskaran skall varda given i den andres hand.
12 NÀr dÄ hÀrskaran Àr sin kos, vÀxer hans övermod; men om han Àn han slagit ned tiotusenden, fÄr han dock icke makten.
13 Konungen i Nordlandet skall stÀlla upp en ny hÀrskara, större Àn den förra; och efter en tid av nÄgra Är skall han komma med en stor krigshÀr och stora förrÄd.
14 Vid samma tid skola mÄnga andra resa sig mot konungen i Söderlandet; vÄldsmÀn av ditt eget folk skola ock upphÀva sig, för att synen skall fullbordas; men dessa skola falla.
15 Och konungen i Nordlandet skall rycka an och kasta upp vallar och intaga en vÀlbefÀst stad; och Söderlandets makt skall icke kunna hÄlla stÄnd, dess utvalda krigsfolk skall icke hava nÄgon kraft till motstÄnd.
16 Och han som rycker emot honom skall göra vad han vill, och ingen skall kunna stÄ emot honom; han skall sÀtta sig fast i »det hÀrliga landet», och förstöring skall komma genom hans hand.
17 Han skall rycka an med hela sitt rikes makt; dock Àr han hÄgad för förlikning, och en sÄdan skall han komma Ästad. En av sina döttrar skall han giva Ät honom till hustru, henne till fördÀrv. Men detta skall icke hava nÄgot bestÄnd och icke vara honom till gagn.
18 DÀrefter skall han vÀnda sig mot ölÀnderna och intaga mÄnga; men en hÀrförare skall göra slut pÄ hans smÀdelser, ja, lÄta hans smÀdelser vÀnda tillbaka över honom sjÀlv.
19 DÄ skall han vÀnda sig till sitt eget lands fÀsten; men han skall vackla och falla och sedan icke mer finnas till.
20 Och pÄ hans plats skall uppstÄ en annan, en som lÄter en fogde draga igenom det land som Àr hans rikes prydnad; men efter nÄgra dagar skall han störtas, dock icke genom vrede, ej heller i krig.
21 Och pÄ hans plats skall uppstÄ en föraktlig man, Ät vilken konungavÀrdighet icke var Àmnad; oförtÀnkt skall han komma och bemÀktiga sig riket genom rÀnker.
22 Och översvÀmmande hÀrar skola svÀmmas bort för honom och krossas, sÄ ock förbundets furste.
23 FrÄn den stund dÄ man förbinder sig med honom skall han bedriva svek. Han skall draga Ästad och fÄ övermakten, med allenast litet folk.
24 OförtÀnkt skall han falla in i landets bördigaste trakter, och skall göra ting som hans fÀder och hans fÀders fÀder icke hade gjort; byte och rov och gods skall han strö ut Ät sitt folk; och mot fÀstena skall han förehava anslag, intill en viss tid.
25 Och han skall uppbjuda sin kraft; och sitt mod emot konungen i Söderlandet och komma med en stor hÀr, men konungen i Söderlandet skall ock rusta sig till strid, med en mycket stor och talrik hÀr; dock skall han icke kunna hÄlla stÄnd, för de anslags skull som göras mot honom.
26 De som Àta hans bröd skola störta honom. Och hans hÀr skall svÀmma över, och mÄnga skola bliva slagna och falla.
27 BÄda konungarna skola hava ont i sinnet, dÀr de sitta tillhopa vid samma bord, skola de tala lögn, men det skall icke hava nÄgon framgÄng; ty Ànnu dröjer Ànden, intill den bestÀmda tiden.
28 Han skall vÀnda tillbaka till sitt land med stora förrÄd, och han skall lÀgga planer mot det heliga förbundet; och nÀr han har fullbordat dem, skall han vÀnda tillbaka till sitt land.
29 PÄ bestÀmd tid skall han sedan Äter draga Ästad mot Söderlandet, men denna senare gÄng skall det ej gÄ sÄsom den förra.
30 Ty skepp frÄn Kittim skola komma emot honom, och han skall förlora modet. DÄ skall han vÀnda om och rikta sin vrede mot det heliga förbundet och giva den fritt lopp. Och nÀr han har kommit hem, skall han lyssna till dem som hava övergivit det heliga förbundet.
31 Och hÀrar, utsÀnda av honom, skola komma och oskÀra helgedomens fÀste och avskaffa det dagliga offret och stÀlla upp förödelsens styggelse.
32 Och dem som hava krÀnkt förbundet skall han med hala ord locka till helt avfall; men de av folket, som kÀnna sin Gud, skola stÄ fasta och hÄlla ut.
33 Och de förstÄndiga bland folket skola lÀra mÄnga insikt; men de skola bliva hemsökta med svÀrd och eld, med fÄngenskap och plundring, till en tid;
34 dock skall under hemsökelsen en liten seger beskÀras dem, och mÄnga skola dÄ av skrymteri sluta sig till dem.
35 Hemsökelsen skall trÀffa somliga av de förstÄndiga, för att en luttring skall ske bland dem, sÄ att de varda renade och tvagna till Àndens tid; ty Ànnu dröjer denna, intill den bestÀmda tiden.
36 Och konungen skall göra vad han vill och skall förhÀva sig och upptrÀda stormodigt mot allt vad gud heter; ja, mot gudars Gud skall han tala sÄdant att man mÄste förundra sig. Och allt skall lyckas honom vÀl, till dess att vredens tid Àr ute, dÄ nÀr det har skett, som Àr oryggligt beslutet.
37 PÄ sina fÀders gudar skall han icke akta, ej heller skall han akta pÄ den som Àr kvinnors lust eller pÄ nÄgon annan Gud, utan han skall upptrÀda stormodigt mot dem alla.
38 Men fÀstenas gud skall han i stÀllet Àra; en gud som hans fÀder icke hava kÀnt skall han Àra med guld och silver och Àdla stenar och andra dyrbara ting.
39 Och mot starka fÀsten skall han med en frÀmmande guds hjÀlp göra vad honom lyster; dem som erkÀnna denne skall han bevisa stor Àra, han skall sÀtta dem att rÄda över mÄnga, och han skall utskifta jord Ät dem till belöning.
40 Men pÄ Àndens tid skall konungen i Söderlandet drabba samman med honom; och konungen i Nordlandet skall storma fram mot denne med vagnar och ryttare och mÄnga skepp, och skall falla in i frÀmmande lÀnder och svÀmma över och utbreda sig.
41 Han skall ock falla in i »det hÀrliga landet», och mÄnga andra lÀnder skola bliva hemsökta; men dessa skola komma undan hans hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons barn.
42 Ja, han skall utrÀcka sin hand mot frÀmmande lÀnder, och Egyptens land skall icke slippa undan;
43 han skall bemÀktiga sig skatter av guld och silver och allahanda dyrbara ting i Egypten; och libyer och etiopier skola följa honom Ät.
44 DÄ skall han frÄn öster och norr fÄ höra rykten som förskrÀcka honom; och kan skall draga ut i stor vrede för att förgöra mÄnga och giva dem till spillo.
45 Och sina palatstÀlt skall han slÄ upp mellan havet och helgedomens hÀrliga berg. Men han gÄr till sin undergÄng, och ingen skall finnas, som hjÀlper honom.»