1 I den babyloniske konungen Belsassars första regeringsÄr hade Daniel en dröm och sÄg en syn pÄ sitt lÀger. Sedan tecknade han upp drömmen och meddelade huvudsumman av dess innehÄll.
2 Detta Àr Daniels berÀttelse: Jag hade en syn om natten, och sÄg i den huru himmelens fyra vindar stormade fram mot det stora havet.
3 Och fyra stora djur stego upp ur havet, det ena icke likt det andra.
4 Det första liknade ett lejon, men det hade vingar sÄsom en örn. Medan jag Ànnu sÄg hÀrpÄ, rycktes vingarna av djuret, och det restes upp frÄn jorden, sÄ att det blev stÀllt pÄ tvÄ fötter sÄsom en mÀnniska, och ett mÀnskligt hjÀrta blev givet Ät det.
5 Sedan fick jag se Ànnu ett djur, det andra i ordningen; det var likt en björn, och det reste upp sin ena sida, och det hade tre revben i sitt gap, mellan tÀnderna. Och till det djuret blev sÄ sagt: »StÄ upp och sluka mycket kött.»
6 DÀrefter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter, men pÄ sina sidor hade det fyra fÄgelvingar; och djuret hade fyra huvuden, och vÀlde blev givet Ät det.
7 DÀrefter fick jag i min syn om natten se ett fjÀrde djur, övermÄttan förskrÀckligt, fruktansvÀrt och starkt; det hade stora tÀnder av jÀrn, det uppslukade och krossade, och vad som blev kvar trampade det under fötterna; det var olikt alla de förra djuren och hade tio horn.
8 Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se huru mellan dem ett annat horn sköt upp, ett litet, för vilket tre av de förra hornen blevo bortstötta; och se, det hornet hade ögon lika mÀnniskoögon, och en mun som talade stora ord.
9 Medan jag Ànnu sÄg hÀrpÄ, blevo troner framsatta, och en som var gammal satte sig ned. Hans klÀdnad var snövit, och hÄret pÄ hans huvud var sÄsom ren ull; hans tron var av eldslÄgor, och hjulen dÀrpÄ voro av flammande eld.
10 En flod av eld strömmade ut frÄn honom, tusen gÄnger tusen voro hans tjÀnare, och tio tusen gÄnger tio tusen stodo dÀr till hans tjÀnst. SÄ satte man sig ned till doms, och böcker blevo upplÄtna.
11 Medan jag nu sÄg hÀrpÄ, skedde det att, för de stora ords skull som hornet talade -- medan jag Ànnu sÄg hÀrpÄ -- djuret dödades och dess kropp förstördes och kastades i elden för att brÀnnas upp.
12 FrÄn de övriga djuren togs ock deras vÀlde, ty deras livslÀngd var bestÀmd till tid och stund.
13 Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en mÀnniskoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamle och fördes fram inför honom.
14 à t denne gavs vÀlde och Àra och rike, och alla folk och stammar och tungomÄl mÄste tjÀna honom. Hans vÀlde Àr ett evigt vÀlde, som icke skall tagas ifrÄn honom, och hans rike skall icke förstöras.
15 DÄ kÀnde jag, Daniel, min ande oroas i sin boning, och den syn som jag hade haft förskrÀckte mig.
16 Jag gick fram till en av dem som stodo dÀr och bad honom om en tillförlitlig förklaring pÄ allt detta Och han svarade mig och sade mig uttydningen dÀrpÄ:
17 »De fyra stora djuren betyda att fyra konungar skola uppstÄ pÄ jorden.
18 Men sedan skola den Högstes heliga undfÄ riket och taga det i besittning för evig tid, ja, för evigheters evighet.»
19 DÀrefter ville jag hava tillförlitlig förklaring angÄende det fjÀrde djuret, som var olikt alla de andra, det som var sÄ övermÄttan förskrÀckligt och hade tÀnder av jÀrn och klor av koppar, det som uppslukade och krossade och sedan trampade under fötterna vad som blev kvar;
20 sĂ„ ock angĂ„ende de tio hornen pĂ„ dess huvud, och angĂ„ende det nya hornet, det som sedan sköt upp, och för vilket tre andra föllo av, det hornet som hade Ăgon, och en mun som talade stora ord, det som var större att skĂ„da Ă€n de övriga,
21 det hornet som jag ock hade sett; föra krig mot de heliga och bliva dem övermÀktigt,
22 till dess att den gamle kom och rÀtt blev skipad Ät den Högstes heliga och tiden var inne, dÄ de heliga fingo taga riket i besittning.
23 DÄ svarade han sÄ: »Det fjÀrde djuret betyder att ett fjÀrde rike skall uppstÄ pÄ jorden, ett som Àr olikt alla de andra rikena. Det skall uppsluka hela jorden och förtrampa och krossa den.
24 Och de tio hornen betyda att tio konungar skola uppstÄ i det riket; och efter dem skall uppstÄ en annan, som skall vara olik de förra, och som skall slÄ ned tre konungar.
25 Och denne skall upphÀva sitt tal mot den Högste och föröda den Högstes heliga; han skall sÀtta sig i sinnet att förÀndra heliga tider och lagar; och de skola givas i hans hand under en tid, och tider, och en halv tid.
26 Men dom skall bliva hÄllen, och hans vÀlde skall tagas ifrÄn honom och fördÀrvas och förgöras i grund.
27 Men rike och vÀlde och storhet, utöver alla riken under himmelen, skall givas Ät den Högstes heligas folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla vÀlden skola tjÀna och lyda det.»
28 HÀr slutar berÀttelsen. Men jag, Daniel, uppfylldes av mÄnga oroliga tankar, och fÀrgen vek bort ifrÄn mitt ansikte; men jag bevarade i mitt hjÀrta vad som hade hÀnt.