1 I Darejaves', Ahasveros' sons, första regeringsÄr -- hans som var av medisk slÀkt, men som hade blivit upphöjd till konung över kaldéernas rike --
2 i dennes första regeringsÄr kom jag, Daniel, att i skrifterna lÀgga mÀrke till det antal Är, som HERREN hade angivit för profeten Jeremia, nÀr han sade att han ville lÄta sjuttio Är gÄ till Ànda, medan Jerusalem lÄg öde.
3 DÄ vÀnde jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och Äkallan, och fastade dÀrvid i sÀck och aska.
4 Jag bad till HERREN, min Gud, och bekÀnde och sade: »Ack Herre, du store och fruktansvÀrde Gud, du som hÄller förbund och bevarar nÄd mot dem som Àlska dig och hÄlla dina bud!
5 Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och avfÀlliga; vi hava vikit av ifrÄn dina bud och rÀtter.
6 Vi hava icke hörsammat dina tjÀnare profeterna, som talade i ditt namn till vÄra konungar, furstar och fader och till allt folket i landet.
7 Du, Herre, Àr rÀttfÀrdig, men vi mÄste blygas, sÄsom vi ock nu göra, vi Juda man och Jerusalems invÄnare, ja, hela Israel, bÄde de som bo nÀra och de som bo fjÀrran i alla andra lÀnder dit du har fördrivit dem, dÀrför att de voro otrogna mot dig.
8 Ja, Herre, vi med vÄra konungar, furstar och fÀder mÄste blygas, dÀrför att vi hava syndat mot dig.
9 Men hos Herren, vÄr Gud, Àr barmhÀrtighet och förlÄtelse. Ty vi voro avfÀlliga frÄn
10 och hörde icke HERRENS, vÄr Guds, röst, sÄ att vi vandrade efter hans lagar, dem som han förelade oss genom sina tjÀnare profeterna.
11 Nej, hela Israel övertrÀdde din lag och vek av, utan att höra din röst. DÀrför utgöt sig ock över oss den förbannelse som han hade svurit att sÀnda, och som stÄr skriven i Moses, Guds tjÀnares, lag; ty vi hade ju syndat mot honom.
12 Han höll sina ord, vad han hade talat mot oss, och mot domarna som dömde oss; och han lÀt en sÄ stor olycka komma över oss, att ingenstÀdes under himmelen nÄgot sÄdant har skett, som det som nu har skett i Jerusalem.
13 I enlighet med vad som stÄr skrivet i Moses lag kom all denna olycka över oss, men ÀndÄ sökte vi icke att blidka HERREN, vÄr Gud, genom att omvÀnda oss frÄn vÄra missgÀrningar och akta pÄ din sanning.
14 DÀrför vakade ock HERREN över att olyckan drabbade oss; ty HERREN, vÄr Gud, Àr rÀttfÀrdig i alla de gÀrningar som han gör, men hörde icke hans röst.
15 Och nu, Herre, vÄr Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand, och sÄ gjorde dig ett namn, som Àr detsamma Àn i dag! Vi hava syndat, vi hava varit ogudaktiga.
16 Men Herre, lÄt, för all din rÀttfÀrdighets skull, din vrede och förtörnelse vÀnda sig ifrÄn din stad Jerusalem, ditt heliga berg; ty genom vÄra synder och genom vÄra faders missgÀrningar hava Jerusalem och ditt folk blivit till smÀlek för alla som bo omkring oss.
17 Och hör nu, du vÄr Gud, din tjÀnares bön och Äkallan, och lÄt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom, för Herrens skull.
18 Böj, min Gud, ditt öra hÀrtill och hör; öppna dina ögon och se vilken förödelse som har övergÄtt oss, och se till staden som Àr uppkallad efter ditt namn. Ty icke i förlitande pÄ vad rÀttfÀrdigt vi hava gjort bönfalla vi inför dig, utan i förlitande pÄ din stora barmhÀrtighet.
19 O Herre, hör, o Herre, förlÄt; o Herre, akta hÀrpÄ, och utför ditt verk utan att dröja -- för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk Àro uppkallade efter ditt namn.»
20 Medan jag Ànnu sÄ talade och bad och bekÀnde min egen och mitt folk Israels synd och inför HERREN, min Gud, frambar min förbön för min Guds heliga berg --
21 medan jag alltsÄ Ànnu sÄ talade i min bön, kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag förut hade sett i min syn; och det var vid tiden för aftonoffret.
22 Han undervisade mig och talade till mig och sade: »Daniel, jag har nu begivit mig hit för att lÀra dig förstÄnd.
23 Redan nÀr du begynte din bön, utgick befallning, och jag har kommit för att giva dig besked, ty du Àr högt benÄdad. SÄ giv nu akt pÄ ordet, och akta pÄ synen.
24 Sjuttio veckor Àro bestÀmda över ditt folk och över din heliga stad, innan en grÀns sÀttes för övertrÀdelsen och synderna fÄ en Ànde och missgÀrningen varder försonad och en evig rÀttfÀrdighet framhavd, och innan syn och profetia beseglas och en höghelig helgedom bliver smord.
25 SÄ vet nu och förstÄ: FrÄn den tid dÄ ordet om att Jerusalem Äter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste, kommer, skola sju veckor förgÄ; och under sextiotvÄ veckor skall det Äter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i tider av trÄngmÄl.
26 Men efter de sextiotvÄ veckorna skall en som Àr smord förgöras, utan att nÄgon efterföljer honom. Och staden och helgedomen skall en anryckande furstes folk förstöra; men sjÀlv skall denne fÄ sin Ànde i störtfloden. Och intill Ànden skall strid vara; förödelse Àr oryggligt besluten.
27 Och han skall med mÄnga sluta ett starkt förbund för en vecka, och för en halv vecka skola genom honom slaktoffer och spisoffer vara avskaffade; och pÄ styggelsens vinge skall förödaren komma. Detta skall fortgÄ, till dess att förstöring och oryggligt besluten straffdom utgjuter sig över förödaren.»