1 Detta Àr predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem.
2 FÄfÀngligheters fÄfÀnglighet! sÀger Predikaren. FÄfÀngligheters fÄfÀnglighet! Allt Àr fÄfÀnglighet!
3 Vad förmÄn har mÀnniskan av all möda som hon gör sig under solen?
4 SlÀkte gÄr, och slÀkte kommer, och jorden stÄr evinnerligen kvar.
5 Och solen gÄr upp, och solen gÄr ned, och har sedan Äter brÄtt att komma till den ort dÀr hon gÄr upp.
6 Vinden far mot söder och vÀnder sig sÄ mot norr; den vÀnder sig och vÀnder sig, allt under det att den far fram, och sÄ begynner den Äter sitt kretslopp.
7 Alla floder rinna ut i havet, och ÀndÄ bliver havet aldrig fullt; dÀr floderna förut hava runnit, dit rinna de stÀndigt Äter.
8 Alla arbetar utan rast; ingen kan utsĂ€ga det. Ăgat mĂ€ttas icke av att se, och örat bliver icke fullt av att höra.
9 Vad som har varit Àr vad som kommer att vara, och vad som har hÀnt Àr vad som kommer att hÀnda; intet nytt sker under solen.
10 IntrÀffar nÄgot varom man ville sÀga: »Se, detta Àr nytt», sÄ har detsamma ÀndÄ skett redan förut, i gamla tider, som voro före oss.
11 Man kommer icke ihÄg dem som levde före oss. Och dem som skola uppstÄ efter oss skall man icke heller komma ihÄg bland dem som leva Ànnu senare.
12 Jag, Predikaren, var konung över Israel i Jerusalem.
13 Och jag vÀnde mitt hjÀrta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som hÀnder under himmelen; sÄdant Àr ett uselt besvÀr, som Gud har givit mÀnniskors barn till att plÄga sig med.
14 NÀr jag nu sÄg pÄ allt vad som hÀnder under himmelen, se, dÄ var det allt fÄfÀnglighet och ett jagande efter vind.
15 Det som Àr krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i nÄgon rÀkning.
16 Jag sade i mitt hjÀrta: »Se, jag har förvÀrvat mig stor vishet, och jag har förökat den, sÄ att den övergÄr allas som före mig hava regerat över Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt hjÀrta inhÀmtat i rikt mÄtt.»
17 Men nÀr jag nu vÀnde mitt hjÀrta till att förstÄ vishet och till att förstÄ oförnuft och dÄrskap, dÄ insÄg jag att ocksÄ detta var ett jagande efter vind.
18 Ty dÀr mycken vishet Àr, dÀr Àr mycken grÀmelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plÄga.