1 SÀnd ditt bröd över vattnet, ty i tidens lÀngd fÄr du det tillbaka.
2 Dela vad du har i sju delar, ja, i Ätta, ty du vet icke vilken olycka som kan gÄ över landet.
3 Om molnen Àro fulla av regn, sÄ tömma de ut det pÄ jorden; och om ett trÀd faller omkull, det mÄ falla mot söder eller mot norr, sÄ ligger det pÄ den plats dÀr det har fallit.
4 En vindspejare fÄr aldrig sÄ, och en molnspanare fÄr aldrig skörda.
5 Lika litet som du vet vart vinden far, eller huru benen bildas i den havandes liv, lika litet förstÄr du Guds verk, hans som verkar alltsammans.
6 SÄ ut om morgonen din sÀd, och underlÄt det ej heller om aftonen, ty du vet icke vilketdera som Àr gagneligast, eller om det ena jÀmte det andra Àr bÀst.
7 Och ljuset Àr ljuvligt, och det Àr gott för ögonen att fÄ se solen.
8 Ja, om en mÀnniska fÄr leva Àn sÄ mÄnga Är, sÄ mÄ hon vara glad under dem alla, men betÀnka, att eftersom mörkrets dagar bliva sÄ mÄnga, Àr ÀndÄ allt som hÀnder fÄfÀnglighet. Predikaren, 12 Kapitlet Ungdom och Älderdom. Slutord.
9 GlÀd dig, du yngling, din ungdom, och lÄt ditt hjÀrta unna dig fröjd i din ungdomstid; ja, vandra de vÀgar ditt hjÀrta lyster och sÄ, som det behagar dina ögon. Men vet att Gud för allt detta skall draga dig till doms.
10 Ja, lÄt grÀmelse vika ur ditt hjÀrta, och hÄll plÄga borta frÄn din kropp. Ty ungdom och blomstring Àr fÄfÀnglighet.