1 Ett elÀnde som jag har sett under solen, och som kommer tungt över mÀnniskorna Àr det,
2 nÀr Gud Ät nÄgon har givit rikedom och skatter och Àra, sÄ att denne för sin rÀkning intet saknar av allt det han önskar sig, och Gud sedan icke förunnar honom makt att sjÀlv njuta dÀrav, utan lÄter en frÀmling fÄ njuta dÀrav; detta Àr fÄfÀnglighet och en usel plÄga.
3 Om en man Àn finge hundra barn och finge leva i mÄnga Är, ja, om hans livsdagar bleve Àn sÄ mÄnga, men hans sjÀl icke finge njuta sig mÀtt av hans goda, och om han sÄ bleve utan begravning, dÄ sÀger jag: lyckligare Àn han Àr ett ofullgÄnget foster.
4 Ty sÄsom ett fÄfÀngligt ting har detta kommit till vÀrlden, och i mörker gÄr det bort, och i mörker höljes dess namn;
5 det fick ej ens se solen, och det vet av intet. Ett sÄdant har bÀttre ro Àn han.
6 Ja, om han Àn levde i tvÄ gÄnger tusen Är utan att fÄ njuta nÄgot gott -- gÄ icke ÀndÄ alla till samma mÄl?
7 All mÀnniskans möda Àr för hennes mun, och likvÀl bliver hennes hunger icke mÀttad.
8 Ty vad förmÄn har den vise framför dÄren? Vad bÄtar det den fattige, om han förstÄr att skicka sig inför de levande?
9 BÀttre Àr att se nÄgot för ögonen Àn att fara efter nÄgot med begÀret. OcksÄ detta Àr fÄfÀnglighet och ett jagande efter vind.
10 Vad som Àr, det var redan förut nÀmnt vid namn; förutbestÀmt var vad en mÀnniska skulle bliva. Och hon kan icke gÄ till rÀtta med honom som Àr mÀktigare Àn hon sjÀlv.
11 Ty om man ock ordar Àn sÄ mycket och dÀrmed förökar fÄfÀngligheten, vad förmÄn har man dÀrav? 7:1. elektroniska utgÄvan.