1 Vem Àr lik den vise, och vem förstÄr att sÄ uttyda en sak? Visheten gör mÀnniskans ansikte ljust, genom den förvandlas det rÄa i hennes uppsyn.
2 Jag sÀger er: Akta pÄ konungens bud, ja, gör det för den eds skull som du har svurit vid Gud.
3 Förhasta dig icke att övergiva honom, inlÄt dig ej pÄ nÄgot som Àr ont; han kan ju göra allt vad han vill.
4 Ty en konungs ord Àr mÀktigt, och vem kan sÀga till honom: »Vad gör du?»
5 Den som hÄller budet skall icke veta av nÄgot ont; och tid och sÀtt skall den vises hjÀrta lÀra kÀnna.
6 Ty vart företag har sin tid och sitt sÀtt, och en mÀnniskas ondska kommer tungt över henne.
7 Hon vet ju icke vad som kommer att ske; vem kan sÀga henne huru nÄgot kommer att ske?
8 Ingen mÀnniska har makt över vinden, till att hejda den, ej heller har nÄgon makt över dödens dag, ej heller finnes undflykt i krig; sÄ kan ogudaktigheten icke rÀdda sin man.
9 Allt detta sÄg jag, nÀr jag gav akt pÄ allt vad som hÀnder under solen, i en tid dÄ den ena mÀnniskan har makt över den andra, henne till olycka.
10 Ock likaledes sÄg jag att de ogudaktiga fingo komma i sin grav och gÄ till vila, under det att sÄdana som hade gjort vad rÀtt var mÄste draga bort ifrÄn den Heliges boning och blevo förgÀtna i staden. OcksÄ detta Àr fÄfÀnglighet.
11 DÀrför att dom icke strax gÄr över vad ont som göres, fÄ mÀnniskors barn dristighet att göra det ont Àr,
12 eftersom syndaren hundra gÄnger kan göra vad ont Àr och likvÀl fÄr lÀnge leva. Dock vet jag ju att det skall gÄ de gudfruktiga vÀl, dÀrför att de frukta Gud,
13 men att det icke skall gÄ den ogudaktige vÀl, och att hans dagar icke skola förlÀngas, sÄsom skuggan förlÀnges, eftersom han icke fruktar Gud.
14 En fÄfÀnglighet som hÀnder hÀr pÄ jorden Àr det att rÀttfÀrdiga finnas, vilka det gÄr sÄsom hade de gjort de ogudaktigas gÀrningar, och att ogudaktiga finnas, vilka det gÄr sÄsom hade de gjort de rÀttfÀrdigas gÀrningar. Jag sade: OcksÄ detta Àr fÄfÀnglighet.
15 SÄ prisade jag dÄ glÀdjen och fann att intet Àr bÀttre för mÀnniskan under solen, Àn att hon Àter ock dricker och Àr glad, sÄ att detta fÄr följa henne vid hennes möda, under de livsdagar som Gud giver henne under solen.
16 NÀr jag vÀnde mitt hjÀrta till att förstÄ vishet, och till att betrakta det besvÀr som man gör sig pÄ jorden utan att fÄ sömn i sina ögon, varken dag eller natt,
17 dÄ insÄg jag att det Àr sÄ med alla Guds verk, att mÀnniskan icke förmÄr fatta vad som hÀnder under solen; ty huru mycket en mÀnniska Àn mödar sig för att utforska det, fattar hon det ÀndÄ icke. Och om nÄgon vis man tÀnker att han skall kunna förstÄ det, sÄ kommer han ÀndÄ icke att kunna fatta det.