1 Men nÀr ovÀnnerna till Juda och Benjamin fingo höra att de som hade Äterkommit ifrÄn fÄngenskapen höllo pÄ att bygga ett tempel Ät HERREN, Israels Gud,
2 gingo de till Serubbabel och till huvudmÀnnen för familjerna och sade till dem: »Vi vilja bygga tillsammans med eder, ty vi söka eder Gud, likasom I, och Ät honom offra vi alltsedan den tid dÄ den assyriske konungen Esarhaddon lÀt föra oss hit.»
3 Men Serubbabel och Jesua och de övriga huvudmÀnnen för Israels familjer sade till dem: »Det Àr icke tillbörligt att I tillsammans med oss byggen ett hus Ät vÄr Gud, utan vi vilja för oss sjÀlva med varandra bygga huset Ät HERREN, Israels Gud, sÄsom konung Kores, konungen i Persien, har bjudit oss.»
4 Men folket i landet bedrev det sÄ, att judafolkets mod föll och de avskrÀcktes frÄn att bygga vidare.
5 Och de lejde mot dem mÀn som genom sina rÄd gjorde deras rÄdslag om intet, sÄ lÀnge Kores, konungen i Persien, levde, och sedan Ànda till dess att Darejaves, konungen i Persien, kom till regeringen.
6 (Sedermera, under Ahasveros' regering, redan i begynnelsen av hans regering, skrev man en anklagelseskrift mot dem som bodde i Juda och Jerusalem.
7 Och i Artasastas tid skrevo Bislam, Mitredat och Tabeel samt dennes övriga medbröder till Artasasta, konungen i Persien. Och det som stod i skrivelsen var skrivet med arameiska bokstÀver och avfattat pÄ arameiska.
8 Likaledes skrevo rÄdsherren Rehum och sekreteraren Simsai ett brev om Jerusalem till konung Artasasta av följande innehÄll.
9 De skrevo dÄ, rÄdsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de andra, deras medbröder: diniterna och afaresatkiterna, tarpeliterna, afaresiterna, arkeviterna, babylonierna, susaniterna, dehaviterna, elamiterna
10 och de andra folk som den store och mÀktige Asenappar hade fört bort och lÄtit bosÀtta sig i staden Samaria och annorstÀdes i landet pÄ andra sidan floden o. s. v.
11 Och detta Àr vad som stod skrivet i det brev som de sÀnde till konung Artasasta: »Dina tjÀnare, mÀnnen pÄ andra sidan floden o. s. v.
12 Det vare veterligt för konungen att de judar som drogo upp frÄn dig hava kommit hit till oss i Jerusalem, och de hÄlla nu pÄ att bygga upp den upproriska och onda staden, att sÀtta murarna i stÄnd och att förbÀttra grundvalarna.
13 SÄ mÄ nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och murarna bliva satta i stÄnd, skola de varken giva skatt eller tull eller vÀgpenningar, och sÄdant skall bliva till men för konungarnas inkomster.
14 Alldenstund vi nu Àta palatsets salt, och det icke Àr tillbörligt att vi Äse huru skada tillskyndas konungen, dÀrför sÀnda vi nu och lÄta konungen veta detta,
15 för att man mÄ göra efterforskningar i dina fÀders krönikor; ty av dessa krönikor skall du finna och erfara att denna stad har varit en upprorisk stad, till förfÄng för konungar och lÀnder, och att man i den har anstiftat oroligheter Ànda ifrÄn Àldsta tider, varför ock denna stad har blivit förstörd.
16 SÄ lÄta vi nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och dess murar bliva satta i stÄnd, sÄ skall du i följd hÀrav icke mer hava nÄgon del i landet pÄ andra sidan floden.»
17 DÄ sÀnde konungen följande svar till rÄdsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de andra, deras medbröder, som bodde i Samaria och i det övriga landet pÄ andra sidan floden: »Frid o. s. v.
18 Den skrivelse som I haven sÀnt till oss har noggrant blivit upplÀst för mig.
19 Och sedan jag hade givit befallning att man skulle göra efterforskningar, fann man att denna stad Ànda ifrÄn Àldsta tider har plÀgat sÀtta sig upp mot konungar, och att uppror och oroligheter dÀr hava anstiftats.
20 I Jerusalem hava ock funnits mÀktiga konungar, som hava varit herrar över allt land som ligger pÄ andra sidan floden, och skatt, tull och vÀgpenningar hava blivit dem givna.
21 SÄ utfÀrden nu en befallning att man förhindrar dessa mÀn att bygga upp denna stad, till dess jag giver befallning dÀrom.
22 Och sen till, att I icke handlen försumligt i denna sak, sÄ att skadan icke vÀxer, konungarna till förfÄng.»
23 SÄ snart nu vad som stod i konung Artasastas skrivelse hade blivit lÀst för Rehum och sekreteraren Simsai och deras medbröder, gingo de med hast till judarna i Jerusalem och hindrade dem med vÄld och makt.)
24 SÄ förhindrades nu arbetet pÄ Guds hus i Jerusalem. Och det blev förhindrat Ànda till den persiske konungen Darejaves' andra regeringsÄr.