1 En tid hÀrefter upphöjde konung Ahasveros agagiten Haman, Hammedatas son, till hög vÀrdighet och gav honom frÀmsta platsen bland alla de furstar som voro hos honom.
2 Och alla konungens tjÀnare som voro i konungens port böjde knÀ och föllo ned för Haman, ty sÄ hade konungen bjudit om honom. Men Mordokai böjde icke knÀ och föll icke ned för honom.
3 DÄ sade konungens tjÀnare som voro i konungens port till Mordokai: »Varför övertrÀder du konungens bud?»
4 Och nÀr de dag efter dag hade sagt sÄ till honom, utan att han lyssnade till dem, berÀttade de det för Haman, för att se om Mordokais förklaring skulle fÄ gÀlla: ty han hade berÀttat för dem att han var en jude.
5 NÀr nu Haman sÄg att Mordokai icke böjde knÀ eller föll ned för honom, uppfylldes han med vrede.
6 Men det syntes honom för ringa att bÀra hand allenast pÄ Mordokai, sedan man berÀttat för honom av vilket folk Mordokai var, utan Haman sökte tillfÀlle att utrota alla judar som funnos i Ahasveros' hela rike, dÀrför att de voro Mordokais landsmÀn.
7 I första mÄnaden, det Àr mÄnaden Nisan, i Ahasveros' tolfte regeringsÄr, kastades <b>pur</b>, det Àr <b>lott</b>, inför Haman om var sÀrskild dag och var sÀrskild mÄnad intill tolfte mÄnaden, det Àr mÄnaden Adar.
8 Och Haman sade till konung Ahasveros: »HÀr finnes ett folk som bor kringspritt och förstrött bland de andra folken i ditt rikes alla hövdingdömen. Deras lagar Àro olika alla andra folks, och de göra icke efter konungens lagar; dÀrför Àr det icke konungen vÀrdigt att lÄta dem vara.
9 Om det sÄ tÀckes konungen, mÄ fördenskull en skrivelse utfÀrdas, att man skall förgöra dem. Tio tusen talenter silver skall jag dÄ kunna vÀga upp Ät tjÀnstemÀnnen till att lÀggas in i konungens skattkamrar.»
10 DÄ tog konungen ringen av sin hand och gav den Ät agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas ovÀn.
11 DÀrefter sade konungen till Haman: »Silvret vare dig skÀnkt, och med folket mÄ du göra sÄsom du finner för gott.»
12 SÄ blevo dÄ konungens sekreterare tillkallade pÄ trettonde dagen i första mÄnaden, och en skrivelse, alldeles sÄdan som Haman ville, utfÀrdades till konungens satraper och till stÄthÄllarna över de sÀrskilda hövdingdömena och till furstarna över de sÀrskilda folken, till vart hövdingdöme med dess skrift och till vart folk pÄ dess tungomÄl. I konung Ahasveros' namn utfÀrdades skrivelsen, och den beseglades med konungens ring.
13 Sedan kringsÀndes med ilbud brev till alla konungens hövdingdömen, att man skulle utrota, drÀpa och förgöra judarna, bÄde unga och gamla, bÄde barn och kvinnor, alla pÄ en och samma dag, nÀmligen pÄ trettonde dagen i tolfte mÄnaden, det Àr mÄnaden Adar, varvid ock deras Àgodelar sÄsom byte skulle givas till plundring.
14 I skrivelsen stod att i vart sÀrskilt hövdingdöme ett pÄbud, öppet för alla folk, skulle utfÀrdas, som innehöll att de skulle vara redo den dagen.
15 Och pÄ grund av konungens befallning drogo ilbuden med hast Ästad, sÄ snart pÄbudet hade blivit utfÀrdat i Susans borg. Men konungen och Haman satte sig ned till att dricka, under det att bestörtning rÄdde i staden Susan.