1 NÀr Mordokai fick veta allt vad som hade skett, rev han sönder sina klÀder och klÀdde sig i sÀck och aska, och gick sÄ ut i staden och uppgav högljudda och bittra klagorop.
2 Och han begav sig till konungens port och stannade framför den, ty in i konungens port fick ingen komma, som var klÀdd i sorgdrÀkt.
3 Och i vart hövdingdöme dit konungens befallning och pÄbud kom blev stor sorg bland judarna, och de fastade, grÀto och klagade, ja, de flesta satte sig i sÀck och aska.
4 NÀr nu Esters tjÀnarinnor och hovmÀn kommo och berÀttade detta för henne, blev drottningen högeligen förskrÀckt; och hon skickade ut klÀder till Mordokai, för att man skulle klÀda honom i dem och taga av honom sorgdrÀkten; men han tog icke emot dem.
5 DÄ kallade Ester till sig Hatak, en av de hovmÀn som konungen hade anstÀllt i hennes tjÀnst, och bjöd honom att gÄ till Mordokai, för att fÄ veta vad som var pÄ fÀrde, och varför han gjorde sÄ.
6 NÀr dÄ Hatak kom ut till Mordokai pÄ den öppna platsen i staden framför konungens port,
7 berÀttade Mordokai för honom allt vad som hade hÀnt honom, och uppgav beloppet av den penningsumma som Haman hade lovat vÀga upp till konungens skattkamrar, för att han skulle fÄ förgöra judarna.
8 Och en avskrift av det skrivna pÄbud som hade blivit utfÀrdat i Susan om att de skulle utrotas lÀmnade han honom ock, för att han skulle visa Ester den och berÀtta allt för henne, och ÄlÀgga henne att gÄ in till konungen och bedja honom om misskund och söka nÄd hos honom för sitt folk.
9 Och Hatak kom och berÀttade för Ester vad Mordokai hade sagt.
10 DÄ bjöd Ester Hatak att gÄ till Mordokai och sÀga:
11 »Alla konungens tjÀnare och folket i konungens hövdingdömen veta, att om nÄgon, vare sig man eller kvinna, gÄr in till konungen pÄ den inre gÄrden utan att vara kallad, sÄ gÀller för var och en samma lag: att han skall dödas, sÄframt icke konungen rÀcker ut mot honom den gyllene spiran, till tecken pÄ att han fÄr leva. Men jag har icke pÄ trettio dagar varit kallad att komma till konungen.»
12 NÀr man nu berÀttade för Mordokai vad Ester hade sagt,
13 sade Mordokai att man skulle giva Ester detta svar: »TÀnk icke att du ensam bland alla judar skall slippa undan, dÀrför att du Àr i konungens hus.
14 Nej, om du tiger stilla vid detta tillfÀlle, sÄ skall nog hjÀlp och rÀddning beredas judarna frÄn nÄgot annat hÄll, men du och din faders hus, I skolen förgöras. Vem vet om du icke just för en sÄdan tid som denna har kommit till konungslig vÀrdighet?»
15 DÄ lÀt Ester giva Mordokai detta svar:
16 »GÄ Ästad och församla alla judar som finnas i Susan, och hÄllen fasta för mig; I skolen icke Àta eller dricka nÄgot under tre dygn, vare sig dag eller natt. Jag med mina tÀrnor vill ock sammalunda fasta; dÀrefter vill jag gÄ in till konungen, fastÀn det Àr emot lagen. Och skall jag gÄ förlorad, sÄ mÄ det dÄ ske.»
17 Och Mordokai gick bort och gjorde alldeles sÄsom Ester hade bjudit honom.