1 Den natten kunde konungen icke sova; dÀrför lÀt han hÀmta krönikan, dÀr minnesvÀrda hÀndelser voro upptecknade, och man förelÀste ur den för konungen.
2 DÄ fann man dÀr skrivet, att Mordokai hade berÀttat, hurusom Bigetana och Teres, tvÄ av de hovmÀn, som höllo vakt vid tröskeln, hade sökt tillfÀlle att bÀra hand pÄ konung Ahasveros.
3 Konungen frÄgade: »Vilken Àra och upphöjelse har vederfarits Mordokai för detta?» Konungens mÀn, som betjÀnade honom, svarade: »Intet sÄdant har vederfarits honom.»
4 DĂ„ sade konungen: »Ăr nĂ„gon nu tillstĂ€des pĂ„ gĂ„rden?» Och Haman hade just kommit in pĂ„ den yttre gĂ„rden till konungshuset för att bedja konungen, att Mordokai mĂ„tte bliva upphĂ€ngd pĂ„ den pĂ„le, som han hade lĂ„tit sĂ€tta upp för hans rĂ€kning.
5 SÄ svarade honom dÄ konungens tjÀnare: »Ja, Haman stÄr dÀrute pÄ gÄrden.» Konungen sade: »LÄt honom komma in.»
6 NÀr dÄ Haman kom in, sade konungen till honom: »Huru skall man göra med den man, som konungen vill Àra?» Men Haman tÀnkte i sitt hjÀrta: »Vem skulle konungen vilja bevisa Àra mer Àn mig?»
7 DÀrför sade Haman till konungen: »Om konungen vill Àra nÄgon,
8 sÄ skall man hÀmta en konungslig klÀdnad, som konungen sjÀlv har burit, och en hÀst, som konungen sjÀlv har ridit pÄ, och pÄ vilkens huvud en kunglig krona Àr fÀst;
9 och man skall överlÀmna klÀdnaden och hÀsten Ät en av konungens förnÀmsta furstar, och klÀdnaden skall sÀttas pÄ den man, som konungen vill Àra, och man skall föra honom ridande pÄ hÀsten fram pÄ den öppna platsen i staden och utropa framför honom: 'SÄ gör man med den man, som konungen vill Àra.'»
10 DÄ sade konungen till Haman: »Skynda dig att taga klÀdnaden och hÀsten, sÄsom du har sagt, och gör sÄ med juden Mordokai, som sitter i konungens port. UnderlÄt intet av allt vad du har sagt.»
11 SÄ tog dÄ Haman klÀdnaden och hÀsten och satte klÀdnaden pÄ Mordokai och förde honom ridande fram pÄ den öppna platsen i staden och utropade framför honom: »SÄ gör man med den man, som konungen vill Àra.»
12 Och Mordokai vÀnde tillbaka till konungens port; men Haman skyndade hem, sörjande och med överhöljt huvud.
13 Och nÀr Haman förtÀljde för sin hustru Seres och alla sina vÀnner vad som hade hÀnt honom, sade hans vise mÀn och hans hustru Seres till honom: »Om Mordokai, som du har begynt att stÄ tillbaka för, Àr av judisk börd, sÄ förmÄr du intet mot honom, utan skall komma alldeles till korta för honom.»
14 Medan de Ànnu sÄ talade med honom, kommo konungens hovmÀn för att skyndsamt hÀmta Haman till gÀstabudet, som Ester hade tillrett.