1 Samma dag gav konung Ahasveros Ät drottning Ester Hamans, judarnas ovÀns, hus. Och Mordokai fick tilltrÀde till konungen, ty Ester hade nu omtalat, vad han var för henne.
2 Och konungen tog av sig ringen, som han hade lÄtit taga ifrÄn Haman, och gav den Ät Mordokai. Och Ester satte Mordokai över Hamans hus.
3 Och Ester talade ytterligare inför konungen, i det att hon föll ned för hans fötter; hon bönföll honom grÄtande, att han skulle avvÀnda agagiten Hamans onda rÄd och det anslag, som denne hade förehaft mot judarna.
4 DÄ rÀckte konungen ut den gyllene spiran mot Ester; och Ester stod upp och trÀdde fram inför konungen
5 och sade: »Om det sÄ tÀckes konungen, och om jag har funnit nÄd inför honom, och det synes konungen vara riktigt och jag Àr honom till behag, sÄ mÄ en skrivelse utfÀrdas för att Äterkalla de brev, som innehöllo agagiten Hamans, Hammedatas sons, anslag, och som han skrev för att förgöra judarna i alla konungens hövdingdömen.
6 Ty huru skulle jag kunna uthÀrda att se den olycka, som eljest trÀffade mitt folk? Ja, huru skulle jag kunna uthÀrda att se mina landsmÀn förgöras?»
7 DÄ sade konung Ahasveros till drottning Ester och till juden Mordokai: »Se, Hamans hus har jag givit Ät Ester, och han sjÀlv har blivit upphÀngd pÄ en pÄle, dÀrför att han ville bÀra hand pÄ judarna.
8 Men utfÀrden nu ock I en skrivelse angÄende judarna i konungen namn, sÄsom I finnen för gott, och beseglen den med konungens ring. Ty en skrivelse, som Àr utfÀrdad i konungens namn och beseglad med konungens ring, kan icke Äterkallas.»
9 SÄ blevo nu strax konungens sekreterare tillkallade, pÄ tjugutredje dagen i tredje mÄnaden, det Àr mÄnaden Sivan, och en skrivelse, alldeles sÄdan som Mordokai ville, utfÀrdades till judarna och till satraperna, stÄthÄllarna och furstarna i hövdingdömena, frÄn Indien Ànda till Etiopien, ett hundra tjugusju hövdingdömen, till vart hövdingdöme med dess skrift och till vart folk pÄ dess tungomÄl, jÀmvÀl till judarna med deras skrift och pÄ deras tungomÄl.
10 Han utfÀrdade skrivelsen i konung Ahasveros' namn och beseglade den med konungens ring. DÀrefter kringsÀnde han brev med ilbud till hÀst, som redo pÄ kungliga travare frÄn stuterierna,
11 att konungen tillstadde judarna i var sÀrskild stad att församla sig till försvar för sitt liv och att i vart folk och hövdingdöme utrota, drÀpa och förgöra alla vÀpnade skaror, som angrepe dem, Àvensom barn och kvinnor, varvid deras Àgodelar sÄsom byte skulle givas till plundring,
12 detta pÄ en och samma dag i alla konung Ahasveros' hövdingdömen, nÀmligen pÄ trettonde dagen i tolfte mÄnaden, det Àr mÄnaden Adar.
13 I skrivelsen stod, att i vart sÀrskilt hövdingdöme ett pÄbud, öppet för alla folk, skulle utfÀrdas, som innehöll, att judarna skulle vara redo till den dagen att hÀmnas pÄ sina fiender.
14 Och pÄ grund av konungens befallning drogo ilbuden pÄ de kungliga travarna skyndsamt och med hast Ästad, sÄ snart pÄbudet hade blivit utfÀrdat i Susans borg.
15 Men Mordokai gick ut frÄn konungen i konungslig klÀdnad av mörkblÄtt och vitt tyg och med en stor gyllene krona och en mantel av vitt och purpurrött tyg, under det att staden Susan jublade och var glad.
16 För judarna hade nu uppgÄtt ljus och glÀdje, fröjd och Àra.
17 Och i vart hövdingdöme och i var stad, dit konungens befallning och pÄbud kom, blev glÀdje och fröjd bland judarna, och de höllo gÀstabud och högtid. Och mÄnga ur de frÀmmande folken blevo judar, ty förskrÀckelse för judarna hade fallit över dem.