1 PÄ trettonde dagen i tolfte mÄnaden, det Àr mÄnaden Adar, den dag dÄ konungens befallning och pÄbud skulle verkstÀllas, och dÄ judarnas fiender hade hoppats att bliva dem övermÀktiga -- fastÀn det vÀnde sig sÄ, att judarna i stÀllet skulle bliva sina motstÄndare övermÀktiga --
2 pÄ den dagen församlade sig judarna i sina stÀder, i alla konung Ahasveros' hövdingdömen, för att kasta sig över dem, som sökte deras ofÀrd; och ingen kunde stÄ dem emot, ty förskrÀckelse för dem hade fallit över alla folk.
3 Och alla furstarna i hövdingdömena och satraperna och stÄthÄllarna och konungens tjÀnstemÀn understödde judarna, ty förskrÀckelse för Mordokai hade fallit över dem.
4 Ty Mordokai var nu stor i konungens hus, och hans rykte gick ut i alla hövdingdömen, eftersom denne Mordokai lev allt större och större.
5 Och judarna anstÀllde med sina svÀrd ett nederlag överallt bland sina fiender och drÀpte och förgjorde dem och förforo sÄsom de ville med sina motstÄndare.
6 I Susans borg drÀpte och förgjorde judarna fem hundra mÀn.
7 Och Parsandata, Dalefon, Aspata,
8 Porata, Adalja, Aridata,
9 Parmasta, Arisai, Aridai och Vajsata,
10 judarnas ovÀn Hamans, Hammedatas sons, tio söner drÀpte de; men till plundring rÀckte de icke ut sin hand.
11 Samma dag fick konungen veta huru mÄnga som hade blivit drÀpta i Susans borg.
12 DÄ sade konungen till drottning Ester: »I Susans borg hava judarna drÀpt och förgjort fem hundra mÀn utom Hamans tio söner; vad skola de dÄ icke hava gjort i konungens övriga hövdingdömen? Vad Àr nu din bön? Den vare dig beviljad. Och vad Àr ytterligare din begÀran? Den skall uppfyllas.»
13 Ester svarade: »Om det sÄ tÀckes konungen, sÄ mÄ det ocksÄ i morgon tillstÀdjas de judar, som Àro i Susan, att göra efter pÄbudet för i dag; och mÄ Hamans tio söner bliva upphÀngda pÄ pÄlen.»
14 DÄ befallde konungen, att sÄ skulle ske, och pÄbudet blev utfÀrdat i Susan; dÀrefter blevo Hamans tio söner upphÀngda.
15 och de judar, som voro i Susan, församlade sig ocksÄ pÄ fjortonde dagen i mÄnaden Adar och drÀpte i Susan tre hundra mÀn; men till plundring rÀckte de icke ut sin hand.
16 Och de övriga judarna, de som voro i konungen hövdingdömen, församlade sig till försvar för sitt liv och skaffade sig ro för sina fiender, i det att drÀpte sjuttiofem tusen av dessa sina motstÄndare; men till plundring rÀckte de icke ut sin hand.
17 Detta skedde pÄ trettonde dagen i mÄnaden Adar; men pÄ fjortonde dagen vilade de och firade den sÄsom en gÀstabuds- och glÀdjedag.
18 De judar Äter, som voro i Susan, hade församlat sig bÄde den trettonde dagen och pÄ den fjortonde; men de vilade pÄ den femtonde dagen och firade den sÄsom en gÀstabuds- och glÀdjedag.
19 DÀrför fira judarna pÄ landsbygden, de som bo i landsortsstÀderna, den fjortonde dagen i mÄnaden Adar sÄsom en glÀdje-, gÀstabuds- och högtidsdag, pÄ vilken de sÀnda gÄvor till varandra av den mat de hava tillagat.
20 Och Mordokai tecknade upp dessa hÀndelser och sÀnde skrivelser till alla judar i konung Ahasveros' hövdingdömen, bÄde nÀra och fjÀrran,
21 och stadgade sÄsom lag för dem, att de alltid, Är efter Är, skulle fira den fjortonde och den femtonde dagen i mÄnaden Adar,
22 eftersom det var pÄ dessa dagar som judarna hade fÄtt ro för sina fiender, och eftersom i denna mÄnad deras bedrövelse hade blivit förvandlad till glÀdje och deras sorg till högtid. DÀrför skulle de fira dessa dagar sÄsom gÀstabuds- och glÀdjedagar, pÄ vilka de skulle sÀnda gÄvor till varandra av den mat de hade tillagat, sÄ ock skÀnker till de fattiga.
23 Och judarna antogo sÄsom sed, vad de nu hade begynt att göra, det varom Mordokai hade skrivit till dem --
24 detta eftersom agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars ovÀn, hade förehaft sitt anslag mot judarna till att förgöra dem och hade kastat <b>pur</b>, det Àr <b>lott</b>, till att plötsligt överfalla och förgöra dem;
25 varemot konungen, nÀr han hade fÄtt veta detta, hade givit befallning och utfÀrdat en skrivelse om att det onda anslag, som denne hade förehaft mot judarna, skulle vÀnda tillbaka pÄ hans eget huvud, sÄ att han sjÀlv och hans söner hade blivit upphÀngda pÄ pÄlen.
26 Fördenskull blevo dessa dagar kallade <b>purim</b> efter ordet <b>pur</b>; och fördenskull, i anledning av allt som stod i detta brev, och vad de sjÀlva hÀrav hade sett, och vad som hade vederfarits dem,
27 stadgade judarna och antogo sÄsom orygglig sed för sig och sina efterkommande och för alla, som slöto sig till dem, att alltid, Är efter Är, fira dessa bÄda dagar, efter föreskriften om dem och pÄ den för dem bestÀmda tiden,
28 och att dessa dagar skulle ihÄgkommas och firas i alla tider, i var slÀkt, i vart hövdingdöme och i var stad, sÄ att dessa purimsdagar oryggligt skulle hÄllas bland judarna och deras Äminnelse icke upphöra bland deras efterkommande.
29 Men drottning Ester, Abihails dotter, och juden Mordokai uppsatte Änyo en skrivelse, i eftertryckliga ordalag, för att stadga sÄsom en lag, vad som föreskrevs i detta nya brev om purim.
30 Och skrivelser, vÀnligt och vÀlvilligt avfattade, utsÀndes till alla judar i de ett hundra tjugusju hövdingdömena i Ahasveros' rike,
31 för att stadga sÄsom lag, att de skulle fira dessa purimsdagar pÄ deras bestÀmda tider sÄ, som juden Mordokai och drottning Ester stadgade för dem, och sÄ, som de stadgade för sig sjÀlva och sina efterkommande, nÀmligen med föreskrivna fastor och övliga klagorop.
32 AlltsÄ blevo genom Esters befallning dessa föreskrifter om purim stadgade sÄsom lag; och den tecknades upp i en bok.