1 Och jag fick se att pÄ fÀstet, som vilade pÄ kerubernas huvuden, fanns nÄgot som tycktes vara av safirsten, nÄgot som till utseendet liknade en tron; detta syntes ovanpÄ dem.
2 Och han sade till mannen som var klÀdd i linneklÀderna, han sade: »GÄ in mellan rundlarna, in under keruben, och tag dina hÀnder fulla med eldsglöd frÄn platsen mellan keruberna, och strö ut dem över staden.» Och jag sÄg honom gÄ.
3 Och keruberna stodo till höger om huset, nÀr mannen gick ditin, och molnet uppfyllde den inre förgÄrden.
4 Men HERRENS hÀrlighet höjde sig upp frÄn keruben och flyttade sig till husets tröskel; och huset uppfylldes dÄ av molnet, och förgÄrden blev full av glansen frÄn HERRENS hÀrlighet.
5 Och dÄnet av kerubernas vingar hördes Ànda till den yttre förgÄrden, likt Gud den AllsmÀktiges röst, dÄ han talar.
6 Och nÀr han nu bjöd mannen som var klÀdd i linneklÀderna och sade: »Tag eld frÄn platsen mellan rundlarna, inne mellan keruberna», dÄ gick denne ditin och stÀllde sig bredvid ett av hjulen.
7 DÄ rÀckte keruben dÀr ut sin hand, mellan de andra keruberna, till elden som brann mellan keruberna, och tog dÀrav och lade i hÀnderna pÄ honom som var klÀdd i linneklÀderna; och denne tog det och gick sÄ ut.
8 Och under vingarna pÄ keruberna sÄ syntes nÄgot som var bildat sÄsom en mÀnniskohand.
9 Och jag fick se fyra hjul stÄ invid keruberna ett hjul invid var kerub och det sÄg ut som om hjulen voro av nÄgot som liknade krysolitsten.
10 De sÄgo alla fyra likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt i ett annat.
11 NÀr de skulle gÄ, kunde de gÄ Ät alla fyra sidorna, de behövde icke vÀnda sig, nÀr de gingo. Ty Ät det hÄll dit den frÀmste begav sig gingo de andra efter, utan att de behövde vÀnda sig, nÀr de gingo.
12 Och hela deras kropp, deras rygg, deras hÀnder och deras vingar, sÄ ock hjulen, voro fulla med ögon runt omkring; de fyra hade nÀmligen var sitt hjul.
13 Och jag hörde att hjulen kallades »rundlar».
14 Och var och en hade fyra ansikten; det första ansiktet var en kerubs, det andra en mÀnniskas, det tredje ett lejons, det fjÀrde en örns.
15 Och keruberna höjde sig upp; de var samma vÀsenden som jag hade sett vid strömmen Kebar.
16 Och nÀr keruberna gingo, gingo ock hjulen invid dem; och nÀr keruberna lyfte sina vingar för att höja sig över jorden, skilde sig hjulen icke ifrÄn dem.
17 NÀr de stodo stilla, stodo ock dessa stilla, och nÀr de höjde sig, höjde sig ock dessa med dem, ty vÀsendenas ande var i dem.
18 Och HERRENS hÀrlighet flyttade I sig bort ifrÄn husets tröskel och stannade över keruberna.
19 DÄ sÄg jag huru keruberna lyfte sina vingar och höjde sig frÄn jorden, nÀr de begÄvo sig bort, och hjulen jÀmte dem; och de stannade vid ingÄngen till östra porten pÄ HERRENS hus, och Israels Guds hÀrlighet vilade ovanpÄ dem.
20 Det var samma vÀsenden som jag: hade sett under Israels Gud vid strömmen Kebar, och jag mÀrkte att det var keruber.
21 Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under deras vingar var nÄgot som liknade mÀnniskohÀnder.
22 Och deras ansikten voro likadana som de ansikten jag hade sett vid strömmen Kebar, sÄ sÄgo de ut, och sÄdana voro de. Och de gingo alla rakt fram.