1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade;
2 »Du mÀnniskobarn, du bor mitt i det genstrÀviga slÀktet, bland mÀnniskor som hava ögon att se med, men dock icke se, och öron att höra med, men dock icke höra, eftersom de Àro ett sÄ genstrÀvigt slÀkte.
3 SÄ red nu till Ät dig, du mÀnniskobarn, vad man behöver, nÀr man skall gÄ i landsflykt. Och vandra i deras Äsyn Ästad pÄ ljusa dagen, ja, vandra i deras Äsyn Ästad frÄn det stÀlle dÀr du nu bor bort till en annan ort -- om de till Àventyrs ville akta dÀrpÄ, dÄ de nu Àro ett sÄ genstrÀvigt slÀkte.
4 För ut ditt bohag, pÄ ljusa dagen och i deras Äsyn, sÄsom skulle du gÄ i landsflykt, och vandra sÄ i deras Äsyn sjÀlv Ästad pÄ aftonen, sÄsom landsflyktiga plÀga.
5 Gör dig i deras Äsyn en öppning i vÀggen, och för bohaget ut genom den.
6 Lyft det sedan i deras Äsyn upp pÄ axeln och för bort det, nÀr det har blivit alldeles mörkt; och betÀck ditt ansikte, sÄ att du icke ser landet. Ty jag gör dig till ett tecken för Israels hus.»
7 Och jag gjorde sÄsom han bjöd mig; pÄ ljusa dagen förde jag ut mitt bohag, sÄsom skulle jag gÄ i landsflykt. Sedan, om aftonen, gjorde jag mig med handen en öppning i vÀggen, och nÀr det hade blivit alldeles mörkt, förde jag det ut genom den och bar det sÄ pÄ axeln, i deras Äsyn.
8 Och HERRENS ord kom till mig den följande morgonen; han sade:
9 Du mÀnniskobarn, sÀkert har Israels hus, det genstrÀviga slÀktet, frÄgat dig: »Vad Àr det du gör?»
10 SÄ svara dem nu: SÄ sÀger Herren, HERREN: Denna utsaga gÀller fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus, som Àro dÀrinne.
11 SÀg: Jag Àr ett tecken för eder; sÄsom jag har gjort, sÄ skall det gÄ dem: de skola vandra bort i landsflykt och fÄngenskap.
12 Och fursten som de hava ibland sig skall lyfta upp sin börda pÄ axeln, nÀr det har blivit alldeles mörkt, och skall sÄ draga ut. Man skall göra en öppning i vÀggen, sÄ att han genom den kan bÀra ut sin börda; och han skall betÀcka sitt ansikte, sÄ att han icke ser landet med sitt öga.
13 Och jag skall breda ut mitt nÀt över honom, och han skall bliva fÄngad i min snara; och jag skall föra honom till Babel i kaldéernas land, som han dock icke skall se; och dÀr skall han dö.
14 Och alla som Àro omkring honom, till hans hjÀlp, och alla hans hÀrskaror skall jag förströ Ät alla vÀderstreck, och mitt svÀrd skall jag draga ut efter dem.
15 Och de skola förnimma att jag Àr HERREN, nÀr jag förskingrar dem bland folken och förströr dem i lÀnderna.
16 Men nÄgra fÄ av dem skall jag lÄta bliva kvar efter svÀrd, hungersnöd och pest, för att de bland de folk till vilka de komma skola kunna förtÀlja om alla sina styggelser; och de skola förnimma att jag Àr HERREN.
17 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
18 Du mÀnniskobarn, Àt nu ditt bröd med bÀvan, och drick ditt vatten darrande och med oro.
19 Och sÀg till folket i landet: SÄ sÀger Herren, HERREN om Jerusalems invÄnare i Israels land: De skola Àta sitt bröd med oro och dricka sitt vatten med förfÀran; sÄ skall landet bliva ödelagt och plundrat pÄ allt vad dÀri Àr, för den orÀtts skull som alla dess inbyggare hava övat.
20 Och de stÀder som nu Àro bebodda skola komma att ligga öde, och landet skall bliva en ödemark; och I skolen förnimma att jag Àr HERREN.
21 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
22 Du mÀnniskobarn, vad Àr det för ett ordsprÄk I haven i Israels land, nÀr I sÀgen: »Tiden gÄr, och av alla profetsynerna bliver intet»?
23 SÀg nu till dem: SÄ sÀger Herren, HERREN: Jag skall göra slut pÄ det ordsprÄket, sÄ att man icke mer skall bruka det i Israel. Tala i stÀllet sÄ till dem: »Tiden kommer snart, med alla profetsynernas fullbordan.»
24 Ty inga falska profetsyner och inga lögnaktiga spÄdomar skola mer finnas i Israels hus;
25 nej, jag, HERREN, skall tala det ord som jag vill tala, och det skall fullbordas, utan att lÀnge fördröjas. Ja, du genstrÀviga slÀkte, i edra dagar skall jag tala ett ord och skall ock fullborda det, sÀger Herren, HERREN.
26 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
27 Du mÀnniskobarn, se, Israels hus sÀger: »Den syn som han skÄdar gÀller dagar som icke komma sÄ snart; han profeterar om tider som Ànnu Àro lÄngt borta.»
28 SÀg dÀrför till dem: SÄ sÀger Herren, HERREN: Intet av vad jag har talat skall lÀngre fördröjas; vad jag talar, det skall ske, sÀger Herren, HERREN.