1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2 Du mÀnniskobarn, profetera mot Israels profeterande profeter; sÀg till dem som profetera efter sina egna hjÀrtans ingivelser: Hören HERRENS ord.
3 SÄ sÀger Herren, HERREN: Ve eder, I dÄraktiga profeter, som följen eder egen ande och syner som I icke haven sett! --
4 Lika rÀvar pÄ öde platser Àro dina profeter, Israel.
5 I haven icke trÀtt fram i gapet eller fört upp nÄgon mur omkring Israels hus, sÄ att det har kunnat bestÄ i striden pÄ HERRENS dag.
6 Nej, deras syner voro falskhet och deras spÄdomar lögn, fastÀn de sade »SÄ har HERREN sagt.» HERREN hade ju icke sÀnt dem, men de hoppades att deras tal ÀndÄ skulle gÄ i fullbordan.
7 Ja, förvisso var det falska syner som I skÄdaden och lögnaktiga spÄdomar som I uttaladen, fastÀn I saden: »SÄ har HERREN sagt.» Jag hade ju icke talat nÄgot sÄdant.
8 DÀrför sÀger Herren, HERREN sÄ: Eftersom edert tal Àr falskhet och edra syner Àro lögn, se, dÀrför skall jag komma över eder, sÀger Herren, HERREN.
9 Och min hand skall drabba profeterna som skÄda falska syner och spÄ lögnaktiga spÄdomar. De skola icke fÄ en plats i mitt folks församling och skola icke bliva upptagna i förteckningen pÄ Israels hus, ej heller skola de fÄ komma till Israels land; och I skolen förnimma att jag Àr Herren, HERREN.
10 Eftersom, ja, eftersom de förde mitt folk vilse, i det att de sade: »Allt stÄr vÀl till», och dock stod icke allt vÀl till, och eftersom de, nÀr folket bygger upp en mur, vitmena den,
11 dÀrför mÄ du sÀga till dessa vitmenare att den mÄste falla. Ett slagregn skall komma -- ja, I skolen fara ned, I hagelstenar, och du skall bryta ned den, du stormvind!
12 Och nÀr sÄ vÀggen faller, dÄ skall man förvisso sÀga till eder: »Var Àr nu vitmeningen som I ströken pÄ?»
13 DÀrför sÀger Herren, HERREN sÄ; Jag skall i min förtörnelse lÄta en stormvind bryta lös, ett slagregn skall komma genom min vrede, och hagelstenar genom min förtörnelse, sÄ att det bliver en Ànde dÀrpÄ.
14 Och jag skall förstöra vÀggen som I beströken med vitmening, jag skall slÄ den till jorden, sÄ att dess grundval bliver blottad. Och nÀr den faller, skolen I förgÄs dÀrinne; och I skolen förnimma att jag Àr HERREN.
15 Och jag skall uttömma min förtörnelse pÄ vÀggen och pÄ dem som hava bestrukit den med vitmening; och sÄ skall jag sÀga till eder: Det Àr ute med vÀggen, det Àr ute med dess vitmenare,
16 med Israels profeter, som profeterade om Jerusalem och skÄdade syner, det till behag, om att allt stod vÀl till, och dock stod icke allt vÀl till, sÀger Herren, HERREN.
17 Och du, mÀnniskobarn, vÀnd ditt ansikte mot dina landsmaninnor som profetera efter sina egna hjÀrtans ingivelser; profetera mot dem
18 och sÀg: SÄ sÀger Herren, HERREN: Ve eder som syn bindlar till alla handleder och gören slöjor till alla huvuden, bÄde ungas och gamlas, för att sÄ fÄnga sjÀlar! Skullen I fÄ fÄnga sjÀlar bland mitt folk och döma somliga sjÀlar till liv, eder till vinning,
19 I som för nÄgra nÀvar korn och nÄgra bitar bröd ohelgen mig hos mitt folk, dÀrmed att I dömen till döden sjÀlar som icke skola dö, och dömen till liv sjÀlar som icke skola leva, i det att I ljugen för mitt folk, som gÀrna hör lögn?
20 Nej, och dÀrför sÀger Herren, HERREN sÄ: Se, jag skall vÀl nÄ edra bindlar, i vilka I fÄngen sjÀlarna sÄsom fÄglar, och skall slita dem frÄn edra armar; och jag skall giva sjÀlarna fria, de sjÀlar som I haven fÄngat sÄsom fÄglar.
21 Och jag skall slita sönder edra slöjor och rÀdda mitt folk ur eder hand, och de skola icke mer vara ett byte i eder hand; och I skolen förnimma att jag Àr HERREN.
22 Eftersom I genom lögnaktigt tal haven gjort den rÀttfÀrdige försagd i hjÀrtat, honom som jag ingalunda ville plÄga, men dÀremot haven styrkt den ogudaktiges mod, sÄ att han icke vÀnder om frÄn sin onda vÀg och rÀddar sitt liv,
23 dÀrför skolen I icke fÄ fortsÀtta att skÄda falska syner och att öva spÄdom; utan jag skall rÀdda mitt folk ur eder hand, och I skolen förnimma att jag Àr HERREN.