1 Och nÄgra av de Àldste i Israel kommo till mig och satte sig ned hos mig.
2 DĂ„ kom HERRENS ord till mig; han sade:
3 Du mÀnniskobarn, dessa mÀn hava lÄtit sina elÀndiga avgudar fÄ insteg i sina hjÀrtan och hava stÀllt upp framför sig vad som Àr dem en stötesten till missgÀrning. Skulle jag vÀl lÄta frÄga mig av sÄdana?
4 Nej; tala dÀrför med dem och sÀg till dem: SÄ sÀger Herren, HERREN: Var och en av Israels hus, som lÄter sina elÀndiga avgudar fÄ insteg i sitt hjÀrta och stÀller upp framför sig vad som Àr honom en stötesten till missgÀrning, och sÄ kommer till profeten, honom skall jag, HERREN, giva svar sÄsom han har förtjÀnat genom sina mÄnga elÀndiga avgudar.
5 SÄ skall jag gripa Israels barn i hjÀrtat, dÀrför att de allasammans hava vikit bort ifrÄn mig genom sina elÀndiga avgudar.
6 SÀg dÀrför till Israels hus: SÄ sÀger Herren, HERREN: VÀnden om, ja, vÀnden eder bort ifrÄn edra elÀndiga avgudar, vÀnden edra ansikten bort ifrÄn alla edra styggelser.
7 Ty om nÄgon av Israels hus, eller av frÀmlingarna som bo i Israel, viker bort ifrÄn mig, och lÄter sina elÀndiga avgudar fÄ insteg i sitt hjÀrta och stÀller upp framför sig vad som Àr honom en stötesten till missgÀrning, och sÄ kommer till profeten, för att denne skall frÄga mig för honom, sÄ vill jag, HERREN, sjÀlv giva honom svar:
8 jag skall vÀnda mitt ansikte mot den mannen och göra honom till ett tecken och till ett ordsprÄk, och utrota honom ur mitt folk; och I skolen förnimma att jag Àr HERREN.
9 Men om profeten lÄter förföra sig och talar nÄgot ord, sÄ har jag, HERREN, lÄtit den profeten bliva förförd; och jag skall utrÀcka min hand mot honom och förgöra honom ur mitt folk Israel.
10 Och de skola bÄda bÀra pÄ sin missgÀrning: profetens missgÀrning skall rÀknas lika med den frÄgandes missgÀrning --
11 pÄ det att Israels barn icke mer mÄ gÄ bort ifrÄn mig och fara vilse, ej heller mer orena sig med alla sina övertrÀdelser, utan vara mitt folk, sÄsom jag skall vara deras Gud, sÀger Herren, HERREN.
12 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
13 Du mÀnniskobarn, om ett land syndade mot mig och beginge otrohet, sÄ att jag mÄste utrÀcka min hand mot det och fördÀrva dess livsuppehÀlle och sÀnda hungersnöd över det och utrota dÀrur bÄde mÀnniskor och djur,
14 och om dÄ dÀrinne funnes dessa tre mÀn: Noa, Daniel och Job, sÄ skulle de genom sin rÀttfÀrdighet rÀdda allenast sina egna liv, sÀger Herren, HERREN.
15 Om jag lÀte vilddjur draga fram genom landet och göra det folktomt, sÄ att det bleve sÄ öde att ingen vÄgade draga dÀr fram för djuren skull,
16 dÄ skulle, sÄ sant jag lever, sÀger Herren, HERREN, dessa tre mÀn, om de vore dÀrinne, icke kunna rÀdda vare sig söner eller döttrar; allenast de sjÀlva skulle rÀddas, men landet mÄste bliva öde.
17 Eller om jag lÀte svÀrd komma över det landet, i det att jag sade: »SvÀrdet fare fram genom landet!», och jag sÄ utrotade dÀrur bÄde mÀnniskor och djur,
18 och om dÄ dessa tre mÀn vore dÀrinne, sÄ skulle de, sÄ sant jag lever, sÀger Herren, HERREN, icke kunna rÀdda söner eller döttrar; allenast de sjÀlva skulle rÀddas.
19 Eller om jag sÀnde pest i det landet och utgöte min vrede dÀröver i blod, för att utrota dÀrur bÄde mÀnniskor och djur,
20 och om dÄ Noa, Daniel och Job vore dÀrinne, sÄ skulle de, sÄ sant jag lever, sÀger Herren, HERREN, icke kunna rÀdda vare sig son eller dotter; de skulle genom sin rÀttfÀrdighet rÀdda allenast sina egna liv.
21 Och sÄ sÀger Herren, HERREN: Men huru mycket vÀrre bliver det icke, nÀr jag pÄ en gÄng sÀnder mina fyra svÄra straffdomar: svÀrd, hungersnöd, vilddjur och pest, över Jerusalem, för att utrota dÀrur bÄde mÀnniskor och djur!
22 LikvÀl skola nÄgra rÀddade bliva kvar dÀr, nÄgra söner och döttrar, som skola föras bort. Och se, dessa skola draga bort till eder; och nÀr I fÄn se deras vandel och deras gÀrningar, dÄ skolen I trösta eder för den olycka som jag har lÄtit komma över Jerusalem, ja, för allt som jag har lÄtit komma över det.
23 De skola vara eder till tröst, nÀr I sen deras vandel och deras gÀrningar; I skolen dÄ förstÄ att jag icke utan sak har gjort allt vad jag har gjort mot det, sÀger Herren, HERREN.