1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2 Du mÀnniskobarn, förehÄll Jerusalem dess styggelser
3 och sÀg: SÄ sÀger Herren, HERREN till Jerusalem: FrÄn Kanaans land stammar du, och dÀr Àr du född; din fader var en amoré och din moder en hetitisk kvinna.
4 Och vid din födelse gick det sÄ till. NÀr du föddes, skar ingen av din navelstrÀng, och du blev icke rentvagen med vatten, ej heller ingniden med salt och lindad.
5 Ingen sÄg pÄ dig med sÄ mycken ömkan, att han villa göra nÄgot sÄdant med dig eller visa dig nÄgon misskund, utan man kastade ut dig pÄ öppna fÀltet den dag du föddes; sÄ ringa aktade man ditt liv.
6 DÄ gick jag förbi dÀr du lÄg och fick se dig sprattla i ditt blod, och jag sade till dig: »Du skall fÄ bliva vid liv, du som ligger dÀr i ditt blod.» Ja, jag sade till dig: »Du skall fÄ bliva vid liv, du som ligger dÀr i ditt blod;
7 ja, jag skall föröka dig till mÄnga tusen, sÄsom vÀxterna Àro pÄ marken.» Och du sköt upp och blev stor och mycket fager; dina bröst hade höjt sig, och ditt hÄr hade vÀxt, men du var Ànnu naken och blottad.
8 DÄ gick jag Äter förbi dÀr du var och fick se att din tid var inne, din Àlskogstid; och jag bredde min mantel över dig och betÀckte din blygd. Och sÄ gav jag dig min ed och ingick förbund med dig, sÀger Herren, HERREN, och du blev min.
9 Och jag tvÄdde dig med vatten och sköljde blodet av dig, och smorde dig med olja,
10 och klÀdde pÄ dig brokigt vÀvda klÀder och satte pÄ dig skor av tahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en slöja av silke.
11 Och jag prydde dig med smycken: jag satte armband pÄ dina armar och en kedja om din hals,
12 jag satte en ring i din nÀsa och örhÀngen i dina öron och en hÀrlig krona pÄ ditt huvud.
13 SÄ blev du prydd med guld och silver, och dina klÀder voro av fint linne, av siden och av tyg i brokig vÀvnad. Fint mjöl, honung och olja fick du Àta. Du blev övermÄttan skön, och sÄ vart du omsider en drottning.
14 Och ryktet om dig gick ut bland folken för din skönhets skull, ty den var fullkomlig genom de hÀrliga prydnader som jag hade satt pÄ dig, sÀger Herren, HERREN.
15 Men du förlitade dig pÄ din skönhet och bedrev otukt, sedan du nu hade fÄtt sÄdant rykte; du slösade din otukt pÄ var och en som gick dÀr fram: det vore ju nÄgot för honom.
16 Och du tog dina klÀder och gjorde dig med dem brokiga offerhöjder och bedrev pÄ dessa otukt, sÄdana gÀrningar som eljest aldrig nÄgonsin hava förekommit, ej heller mer skola göras.
17 Och du tog dina hÀrliga smycken, det guld och silver som jag hade givit dig, och gjorde dig sÄ mansbilder, med vilka du bedrev otukt.
18 Och du tog dina brokigt vÀvda klÀder och höljde dem i dessa; och min olja och min rökelse satte du fram för dem.
19 Och det bröd som jag hade givit dig -- ty fint mjöl, olja och honung hade jag ju lÄtit dig fÄ att Àta -- detta satte du fram för dem till en vÀlbehaglig lukt; ja, dÀrhÀn kom det, sÀger Herren, HERREN.
20 Och du tog dina söner och döttrar, dem som du hade fött Ät mig, och offrade dessa Ät dem till spis. Var det dÄ icke nog att du bedrev otukt?
21 Skulle du ocksÄ slakta mina söner och giva dem till pris sÄsom offer Ät dessa?
22 Och vid alla dina styggelser och din otukt tÀnkte du icke pÄ din ungdoms dagar, dÄ du var naken och blottad och lÄg dÀr sprattlande i ditt blod.
23 Och sedan du hade bedrivit all denna ondska -- ve, ve dig! sÀger Herren, HERREN --
24 byggde du dig kummel och gjorde dig höjdaltaren pÄ alla öppna platser.
25 I alla gathörn byggde du dig höjd altaren och lÀt din skönhet skÀnda och spÀrrade ut benen Ät alla som gingo dÀr fram; ja, du bedrev mycken otukt.
26 Du bedrev otukt med egyptierna, dina grannar med det stora köttet, ja, mycken otukt till att förtörna mig.
27 Men se, dÄ utrÀckte jag min hand mot dig och minskade ditt underhÄll och gav dig till pris Ät dina fiender, filistéernas döttrar, som blygdes över ditt skÀndliga vÀsende.
28 Men sedan bedrev du otukt med assyrierna, ty du hade Ànnu icke blivit mÀtt; ja, du bedrev otukt med dem och blev ÀndÄ icke mÀtt.
29 Du gick med din otukt Ànda bort till krÀmarlandet, kaldéernas land; men icke ens sÄ blev du mÀtt.
30 Huru Àlskogskrankt var icke ditt hjÀrta, sÀger Herren, HERREN, eftersom du gjorde allt detta, sÄdana gÀrningar som allenast den frÀckaste sköka kan göra.
31 Med dina döttrar uppförde du Ät dig kummel i alla gathörn och höjdaltaren pÄ alla öppna platser. Men dÀri var du olik andra skökor, att du försmÄdde skökolön,
32 du Àktenskapsbryterska, som i stÀllet för den man du hade tog andra mÀn till dig.
33 à t alla andra skökor mÄste man giva skÀnker, men hÀr var det du som gav skÀnker Ät alla dina Àlskare och mutade dem, för att de skulle komma till dig frÄn alla hÄll och bedriva otukt med dig.
34 SÄ gjorde du vid din otukt tvÀrt emot vad andra kvinnor göra; efter dig lopp ingen för att bedriva otukt, men du gav skökolön, utan att sjÀlv fÄ nÄgon skökolön; du gjorde tvÀrt emot andra.
35 Hör dÀrför HERRENS ord, du sköka.
36 SÄ sÀger Herren, HERREN: Eftersom du har varit sÄ frikostig med din skam och blottat din blygd i otukt med din Àlskare, dÀrför, och för alla dina vederstyggliga elÀndiga avgudars skull och för dina söners blods skull, dina söners, som du gav Ät dessa,
37 se, dÀrför skall jag församla alla dina Àlskare, dem som du har varit till behag, ja, alla dem som du har Àlskat mer eller mindre; dem skall jag församla mot dig frÄn alla hÄll och blotta din blygd inför dem, sÄ att de fÄ se all din blygd.
38 Och jag skall döma dig efter den lag som gÀller för Àktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor, och skall lÄta dig bliva ett blodigt offer för min vrede och nitÀlskan.
39 Och jag skall giva dig i deras hand, och de skola slÄ ned dina kummel och bryta ned dina höjdaltaren, och slita av dig klÀderna och taga ifrÄn dig dina hÀrliga smycken och lÄta dig ligga naken och blottad.
40 Och de skola sammankalla en församling mot dig, och man skall stena dig och hugga sönder dig med svÀrd;
41 och dina hus skall man brÀnna upp i eld. SÄ skall man hÄlla dom över dig inför mÄnga kvinnors ögon. Och sÄ skall jag göra slut pÄ din otukt, och du skall icke mer kunna giva nÄgon skökolön.
42 Och jag skall slÀcka min vrede pÄ dig, sÄ att min nitÀlskan kan vika ifrÄn dig, och sÄ att jag fÄr ro och slipper att mer förtörnas.
43 Eftersom du icke tÀnkte pÄ din ungdoms dagar, utan var avog mot mig i allt detta, se, dÀrför skall ocksÄ jag lÄta dina gÀrningar komma över ditt huvud, sÀger Herren, HERREN, pÄ det att du icke mer mÄ lÀgga sÄdan skÀndlighet till alla dina andra styggelser.
44 Se, alla som bruka ordsprÄk skola pÄ dig tillÀmpa det ordsprÄket: »SÄdan moder, sÄdan dotter.»
45 Ja, du Àr din moders dotter, hennes som övergav sin man och sina barn; du Àr dina systrars syster deras som övergÄvo sina mÀn och sina barn; eder moder var en hetitisk kvinna och eder fader en amoré.
46 Din större syster var Samaria med sina döttrar, hon som bodde norrut frÄn dig; och din mindre syster, som bodde söderut frÄn dig, var Sodom med sina döttrar.
47 Men du nöjde dig icke med att vandra pÄ deras vÀgar och att göra efter deras styggelser; inom kort bedrev du vÀrre ting Àn de, pÄ alla dina vÀgar.
48 SÄ sant jag lever, sÀger Herren, HERREN: din syster Sodom och hennes döttrar hava icke gjort vad du och dina döttrar haven gjort.
49 Se, detta var din syster Sodoms missgÀrning: fastÀn höghet, överflöd och tryggad ro hade blivit henne och hennes döttrar beskÀrd, understödde hon likvÀl icke den arme och fattige.
50 TvÀrtom blevo de högfÀrdiga och bedrevo vad styggeligt var inför mig; dÀrför försköt jag dem, nÀr jag sÄg detta.
51 Ej heller Samaria har syndat hÀlften sÄ mycket som du. Du har gjort sÄ mÄnga flera styggelser Àn dessa, att du genom alla de styggelser du har bedrivit har kommit dina systrar att synas rÀttfÀrdiga.
52 SÄ mÄ ocksÄ du nu bara din skam, du som nu kan lÀnda dina systrar till ursÀkt; ty dÀrigenom att du har bedrivit Ànnu vederstyggligare synder Àn de, stÄ nu sÄsom rÀttfÀrdiga i jÀmförelse med dig. Ja, blygs och bÀr din skam över att du sÄ har kommit dina systrar att synas rÀttfÀrdiga.
53 DÀrför skall jag ock Äter upp rÀtta dem, Sodom med hennes döttrar och Samaria med hennes döttrar. Dig skall jag ock Äter upprÀtta mitt ibland dem,
54 för att du mÄ bÀra din skam och skÀmmas för allt vad du har gjort, och dÀrmed bliva dem till tröst.
55 Och med dina systrar skall sÄ ske: Sodom och hennes döttrar skola Äter bliva vad de fordom voro, och Samaria och hennes döttrar skola Äter bliva vad de fordom voro OcksÄ du sjÀlv och dina döttrar skolen Äter bliva vad I fordom voren.
56 Men om du förr icke ens hördes nÀmna din syster Sodom, under din höghetstid,
57 innan Ànnu din egen ondska hade blivit uppenbarad -- sÄsom den blev pÄ den tid dÄ du vart till smÀlek för Arams döttrar och för alla de kringboende filistéernas döttrar, som hÄnade dig pÄ alla sidor --
58 SÄ mÄste du nu sjÀlv bÀra pÄ din skÀndlighet och dina styggelser, sÀger HERREN.
59 Ty sÄ sÀger Herren, HERREN: Jag har handlat med dig efter dina gÀrningar, ty du hade ju föraktat eden och brutit förbundet.
60 Men jag vill nu tÀnka pÄ det förbund som jag slöt med dig i din ungdoms dagar, och upprÀtta med dig ett evigt förbund.
61 DÄ skall du tÀnka tillbaka pÄ dina vÀgar och skÀmmas, nÀr du fÄr taga till dig dina systrar, de större jÀmte de mindre; ty jag skall giva dem Ät dig till döttrar, dock icke för din trohet i förbundet.
62 Men jag skall upprÀtta mitt förbund med dig, och du skall förnimma att jag Àr HERREN;
63 och sÄ skall du tÀnka dÀrpÄ och blygas, sÄ att du av skam icke mer kan upplÄta din mun, dÄ nÀr jag förlÄter dig allt vad du har gjort, sÀger Herren, HERREN.