1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2 Du mÀnniskobarn, förelÀgg Israels hus en gÄta, och tala till det en liknelse;
3 sÀg: SÄ sÀger Herren, HERREN: Den stora örnen med de stora vingarna och de lÄnga pennorna, han som Àr sÄ full med brokiga fjÀdrar, han kom till Libanon och tog bort toppen pÄ cedern.
4 Han bröt av dess översta kvist och förde den till krÀmarlandet och satte den i en köpmansstad.
5 Sedan tog han en telning som vÀxte i landet och planterade den i fruktbar jordmÄn; han tog den och satte den bland piltrÀd, pÄ ett stÀlle dÀr mycket vatten fanns.
6 Och den fick vÀxa upp och bliva ett utgrenat vintrÀd, dock med lÄg stam, för att dess rankor skulle vÀnda sig till honom och dess rötter vara under honom. Den blev alltsÄ ett vintrÀd som bar grenar och sköt skott.
7 Men dÀr var ock en annan stor örn med stora vingar och fjÀdrar i mÀngd; och se, till denne böjde nu vintrÀdet lÀngtansfullt sina grenar, och frÄn platsen dÀr det var planterat strÀckte det sina rankor mot honom, för att han skulle vattna det.
8 Och dock var det planterat i god jordmÄn, pÄ ett stÀlle dÀr mycket vatten fanns, sÄ att det kunde fÄ grenar och bÀra frukt och bliva ett hÀrligt vintrÀd.
9 SÀg vidare: SÄ sÀger Herren, HERREN: Kan det nu gÄ det vÀl? Skall man icke rycka upp dess rötter och riva av dess frukt, sÄ att det förtorkar, och sÄ att alla blad som hava vuxit ut dÀrpÄ förtorka? Och sedan skall varken stor kraft eller mycket folk behövas för att flytta det bort ifrÄn dess rötter.
10 Visst stÄr det fast planterat, men kan det gÄ det vÀl? Skall det icke alldeles förtorka, nÀr östanvinden nÄr det, ja, förtorka pÄ den plats dÀr det har vuxit upp?
11 Och HERRENS ord kom till mig, han sade:
12 SÀg till det genstrÀviga slÀktet FörstÄn I icke vad detta betyder? SÄ sÀg dÄ: Se, konungen i Babel kom till Jerusalem och tog dess konung och dess furstar och hÀmtade dem till sig i Babel.
13 Och han tog en Àttling av konungahuset och slöt förbund med honom och lÀt honom anlÀgga ed. Men de mÀktige i landet hade han fört bort med sig,
14 för att landet skulle bliva ett oansenligt rike, som icke kunde uppresa sig, och som skulle nödgas hÄlla förbundet med honom, om det ville bestÄ.
15 Men han avföll frÄn honom och skickade sina sÀndebud till Egypten, för att man dÀr skulle giva honom hÀstar och mycket folk. Kan det gÄ den vÀl, som sÄ gör? Kan han undkomma? Kan den som bryter förbund undkomma?
16 SÄ sant jag lever, sÀger Herren, HERREN: dÀr den konung bor, som gjorde honom till konung, den vilkens ed han likvÀl föraktade, och vilkens förbund han bröt, dÀr, hos honom i Babel, skall han sannerligen dö.
17 Och Farao skall icke med stor hÀrsmakt och mycket folk bistÄ honom i kriget, nÀr en vall kastas upp och en belÀgringsmur bygges, till undergÄng för mÄnga mÀnniskor.
18 Eftersom han föraktade eden och bröt förbundet och gjorde allt detta fastÀn han hade givit sitt löfte, dÀrför skall han icke undkomma.
19 Ja, dÀrför sÀger Herren, HERREN sÄ: SÄ sant jag lever, jag skall förvisso lÄta min ed, som han har föraktat, och mitt förbund, som han har brutit, komma över hans huvud.
20 Och jag skall breda ut mitt nÀt över honom, och han skall bliva fÄngad i min snara; och jag skall föra honom till Babel och dÀr hÄlla dom över honom, för den otrohets skull som han har begÄtt mot mig.
21 Och alla flyktingar ur alla hans hÀrskaror skola falla för svÀrd, och om nÄgra bliva rÀddade, sÄ skola de varda förströdda Ät alla vÀderstreck. Och I skolen förnimma att jag, HERREN, har talat.
22 SÄ sÀger Herren, HERREN: Jag vill ock sjÀlv taga en kvist av toppen pÄ den höga cedern och sÀtta den; av dess översta skott skall jag avbryta en spÀd kvist och sjÀlv plantera den pÄ ett högt och brant berg.
23 PÄ Israels stolta berg skall jag plantera den, och den skall bÀra grenar och fÄ frukt och bliva en hÀrlig ceder. Och allt vad fÄglar heter av alla slag skall bo under den; de skola bo i skuggan av dess grenar.
24 Och alla trÀd pÄ marken skola förnimma att det Àr jag, HERREN, som förödmjukar höga trÀd och upphöjer lÄga trÀd, som lÄter friska trÀd förtorka och gör torra trÀd grönskande. Jag, HERREN, har talat det, och jag fullbordar det ocksÄ.