1 Men du, stÀm upp en klagosÄng över Israels furstar;
2 sÀg: Huru var icke din moder en lejoninna! Bland lejon lÄg hon; hon födde upp sina ungar bland kraftiga lejon.
3 SÄ födde hon upp en av sina ungar, sÄ att han blev ett kraftigt lejon; han lÀrde sig att taga rov, mÀnniskor Ät han upp.
4 Men folken fingo höra om honom och han blev fÄngad i deras grop; och man förde honom med krok i nosen till Egyptens land.
5 NÀr hon nu sÄg att hon fick vÀnta förgÀves, och att hennes hopp blev om intet, dÄ tog hon en annan av sina ungar och gjorde denne till ett kraftigt lejon.
6 Stolt gick han omkring bland lejonen, ja, han blev ett kraftigt lejon; han lÀrde sig att taga rov, mÀnniskor Ät han upp.
7 Han vÄldförde deras Ànkor, deras stÀder förödde han. Och landet med vad dÀri var blev förfÀrat vid dÄnet av hans rytande.
8 DÄ bÄdade man upp folk mot honom runt omkring frÄn lÀnderna; och de bredde ut sitt nÀt för honom, och han blev fÄngad i deras grop
9 Sedan satte de honom i en bur, med krok i nosen, och förde honom till konungen Babel DÀr satte man honom in i fasta borgar, för att hans röst ej mer skulle höras bort till Israels berg.
10 Medan de levde i ro, var din moder sÄsom ett vintrÀd, planterat vid vatten. Och det blev ett fruktsamt trÀd, rikt pÄ skott, genom det myckna vattnet.
11 Det fick starka grenar, tjÀnliga till hÀrskarspiror, och dess stam vÀxte hög, omgiven av lövverk, sÄ att det syntes vida, ty det var högt och rikt pÄ rankor.
12 DÄ ryckte man upp det i vrede, och det blev kastat pÄ jorden, och stormen frÄn öster förtorkade dess frukt. Dess starka grenar brötos av och torkade bort, elden fick förtÀra dem.
13 Nu Àr det utplanterat i öknen, i ett torrt och törstande land.
14 Och eld har gÄtt ut frÄn dess yppersta gren och har förtÀrt dess frukt. SÄ finnes dÀr nu ingen stark gren kvar, ingen hÀrskarspira! En klagosÄng Àr detta, och den har fÄtt tjÀna sÄsom klagosÄng.