1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2 Du mÀnniskobarn, vÀnd ditt ansikte mot Jerusalem och predika mot helgedomarna, ja, profetera mot Israels land.
3 Och sÀg till Israels land: SÄ sÀger HERREN: Se, jag skall vÀnda mig mot dig och draga ut mitt svÀrd ur skidan och utrota ur dig bÄde rÀttfÀrdiga och ogudaktiga.
4 Ja, eftersom jag skall utrota ur dig bÄde rÀttfÀrdiga och ogudaktiga, dÀrför skall mitt svÀrd fara ut ur skidan och vÀnda sig mot allt kött mellan söder och norr;
5 och allt kött skall förnimma att jag, HERREN, har dragit ut mitt svÀrd ur skidan; det skall icke mer stickas in igen.
6 Men du, mÀnniskobarn, mÄ sucka, ja, du mÄ sucka inför deras ögon, som om dina lÀnder skulle brista sönder i din bittra smÀrta.
7 Och nÀr de frÄga dig: »Varför suckar du?», dÄ skall du svara: »För ett olycksbud, som nÀr det kommer, skall göra att alla hjÀrtan förfÀras och alla hÀnder sjunka ned och alla sinnen omtöcknas och alla knÀn bliva sÄsom vatten. Se, det kommer, ja, det fullbordas! sÀger Herren, HERREN.»
8 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
9 Du mÀnniskobarn, profetera och sÀg: SÄ sÀger HERREN: SÀg: Ett svÀrd, ja, ett svÀrd har blivit vÀsst och har blivit fejat.
10 Det har blivit vÀsst, för att det skall anstÀlla ett slaktande; det har blivit fejat, för att det skall blixtra. Eller skola vi fÄ fröjd dÀrav? Fröjd av det som bliver ett tuktoris för min son, ett för vilket intet trÀ kan bestÄ!
11 Nej, han har lÀmnat det till att fejas, för att det skall fattas i handen; svÀrdet har blivit vÀsst och fejat för att sÀttas i en drÄpares hand.
12 Ropa och jÀmra dig, du mÀnniskobarn, ty det drabbar mitt folk, det drabbar alla Israels hövdingar. De Àro med mitt folk hemfallna Ät svÀrdet; dÀrför mÄ du slÄ dig pÄ lÀnden.
13 Ty rannsakning har redan skett; huru skulle det dÄ vara möjligt att riset icke drabbade, det ris för vilket intet kan bestÄ? sÀger Herren, HERREN.
14 Men du, mÀnniskobarn, profetera och slÄ hÀnderna tillsammans; mÄ svÀrdet fördubblas, ja, bliva sÄsom tre, mÄ det bliva ett mordsvÀrd, ett mordsvÀrd jÀmvÀl för den störste, svÀrdet som drabbar dem frÄn alla hÄll.
15 Ja, för att deras hjÀrtan mÄ försmÀlta av Ängest, och för att mÄnga mÄ falla, skall jag sÀnda det blÀnkande svÀrdet mot alla deras portar. Ack, det Àr gjort likt en blixt, det Àr draget för att slakta!
16 Hugg lös med all makt Ät höger, mÄtta Ät vÀnster, varthelst din egg kan bliva riktad.
17 OcksÄ jag skall slÄ mina hÀnder tillsammans och slÀcka min vrede. Jag, HERREN, har talat.
18 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
19 Du mÀnniskobarn, mÀrk ut Ät dig tvÄ vÀgar pÄ vilka den babyloniske konungens svÀrd kan gÄ fram; lÄt bÄda gÄ ut frÄn ett och samma land. SkÀr sÄ ut en vÀgvisare, skÀr ut den för den plats dÀr stadsvÀgarna skilja sig.
20 MÀrk ut sÄsom det hÄll dit svÀrdet kan gÄ dels Rabba i Ammons barns land, dels Juda med det befÀsta Jerusalem.
21 Ty konungen i Babel stÄr redan vid vÀgskÀlet dÀr de bÄda vÀgarna begynna; han vill lÄta spÄ Ät sig, han skakar pilarna, han rÄdfrÄgar sina husgudar, han ser pÄ levern.
22 I sin högra hand fÄr han dÄ ut lotten »Jerusalem», för att han dÀr skall sÀtta upp murbrÀckor, öppna sin mun till krigsrop, upphÀva sin röst till hÀrskri, för att han dÀr skall sÀtta upp murbrÀckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en belÀgringsmur. --
23 Detta synes dem vara en falsk spÄdom: de hava ju heliga eder. Men han uppvÀcker minnet av deras missgÀrning, och sÄ ryckas de bort.
24 DÀrför sÀger Herren, HERREN sÄ: Eftersom I haven uppvÀckt minnet av eder missgÀrning i det att edra övertrÀdelser hava blivit uppenbara, sÄ att eder syndfullhet visar sig i allt vad I gören, ja, eftersom minnet av eder har blivit uppvÀckt, dÀrför skolen I komma att med makt ryckas bort.
25 Och du, dödsdömde, ogudaktige furste över Israel, du vilkens dag kommer, nÀr din missgÀrning har nÄtt sin grÀns,
26 sÄ sÀger Herren, HERREN: Tag av dig huvudbindeln, lyft av dig kronan. Det som nu Àr skall icke förbliva vad det Àr; vad lÄgt Àr skall upphöjas, och vad högt Àr skall förödmjukas.
27 Omstörtas, omstörtas, omstörtas skall detta av mig; ocksÄ detta skall vara utan bestÄnd, till dess han kommer, som har rÀtt dÀrtill, den som jag har givit det Ät.
28 Och du, mÀnniskobarn, profetera Och sÄg: SÄ sÀger Herren, HERREN om Ammons barn och om deras smÀdelser: SÀg: Ett svÀrd, ja, ett svÀrd Àr draget, det Àr fejat för att slakta för att varda mÀttat och för att blixtra,
29 mitt under det att man skÄdar Ät dig falska profetsyner och spÄr Ät dig lögnaktiga spÄdomar om att du skall sÀttas pÄ de dödsdömda ogudaktigas hals, vilkas dag kommer, nÀr missgÀrningen har nÄtt sin grÀns.
30 MÄ det stickas i skidan igen. I den trakt dÀr du Àr skapad, i det land varifrÄn du stammar, dÀr skall jag döma dig.
31 Jag skall Utgjuta min vrede över dig, jag skall mot dig blÄsa upp min förgrymmelses eld; och jag skall giva dig till pris Ät vilda mÀnniskor, Ät mÀn som Àro mÀstare i att fördÀrva.
32 Du skall bliva till mat Ät elden, ditt blod skall flyta i landet; ingen skall mer tÀnka pÄ dig. Ty jag, HERREN, har talat.