1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2 Du mÀnniskobarn, vill du döma ja, vill du döma blodstaden? FörehÄll henne dÄ alla hennes styggelser
3 och sÀg: SÄ sÀger Herren, HERREN: Du stad som utgjuter dina invÄnares blod, sÄ att din stund mÄste komma, du som gör elÀndiga avgudar Ät dig och sÄ bliver orenad!
4 Genom det blod som du har utgjutit har du Ädragit dig skuld, och genom de elÀndiga avgudar som du har gjort har du orenat dig; sÄ har du pÄskyndat dina dagars slut och nu hunnit grÀnsen för dina Är. DÀrför skall jag lÄta dig bliva till smÀlek för folken och till spott för alla lÀnder.
5 Ja, bÄde nÀra och fjÀrran skall man bespotta dig, du vilkens namn Àr skÀndat, du förvirringens stad.
6 Se, hos dig trotsa Israels hövdingar var och en pÄ sin arm, om det gÀller att utgjuta blod.
7 Ăver fader och moder uttalar man förbannelser hos dig; mot frĂ€mlingen övar man vĂ„ld hos dig; den faderlöse och Ă€nkan förtrycker man hos dig.
8 Mina heliga ting föraktar du, och mina sabbater ohelgar du.
9 Förtalare finnas hos dig, om det gÀller att utgjuta blod. Man hÄller hos dig offermÄltider pÄ bergen; man bedriver hos dig vad skÀndligt Àr.
10 Man blottar sin faders blygd hos dig; man krÀnker hos dig kvinnan, nÀr hon har sin orenhets tid.
11 Man bedriver styggelse, var och en med sin nÀstas hustru; ja, man orenar i skÀndlighet sin sons hustru; man krÀnker hos dig sin syster, sin faders dotter.
12 Man tager hos dig mutor för att utgjuta blod; ja, du ockrar och tager rÀnta och skinnar din nÀsta med vÄld, och mig förgÀter du, sÀger Herren, HERREN.
13 Men se, jag slÄr mina hÀnder tillsammans i harm över det skinneri du övar, och i harm över det blod som du utgjuter hos dig.
14 Menar du att ditt mod skall bestÄ, eller att dina hÀnder skola vara starka nog, nÀr tiden kommer, att jag utför mitt verk pÄ dig? Jag HERREN, har talat, och jag fullbordar det ocksÄ.
15 Jag skall förskingra dig bland folken och förströ dig i lÀnderna; sÄ skall jag taga bort ifrÄn dig all din orenhet.
16 Du skall bliva vanÀrad inför folkens ögon, genom din egen skuld; och du skall förnimma att jag Àr HERREN.
17 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
18 Du mÀnniskobarn, Israels hus har för mig blivit slagg; de Àro allasammans blott koppar, tenn, jÀrn och bly i ugnen; de Àro ett silver som kan rÀknas för slagg.
19 DÀrför sÀger Herren, HERREN sÄ: Eftersom I allasammans haven blivit slagg, se, dÀrför skall jag hopsamla eder i Jerusalem.
20 Likasom man hopsamlar silver, koppar, jÀrn, bly och tenn i ugnen och dÀr blÄser upp eld under det och smÀlter det, sÄ skall jag i min vrede och förtörnelse hopsamla eder och kasta eder i ugnen och smÀlta eder.
21 Ja, jag skall samla eder tillhopa; och blÄsa upp min förgrymmelses eld under eder, för att I man smÀltas dÀri.
22 Likasom silver smÀltes i ugnen, sÄ skolen I smÀltas dÀri; och I skolen förnimma att det Àr jag, HERREN, som utgjuter min förtörnelse över eder.
23 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Du mÀnniskobarn, sÀg till dem:
24 Du Àr ett land som icke bliver renat, icke varder sköljt av regn pÄ vredens dag.
25 De profeter som dÀr finnas hava sammansvurit sig och blivit sÄsom rytande, rovgiriga lejon; de Àta upp sjÀlar, de riva till sig gods och dyrbarheter och göra mÄnga till Ànkor dÀrinne.
26 PrÀsterna dÀr vÄldföra min lag och ohelga mina heliga ting; de göra ingen Ätskillnad mellan heligt och oheligt och undervisa icke om skillnaden mellan rent och orent. De tillsluta sina ögon för mina sabbater, och sÄ bliver jag ohelgad mitt ibland dem.
27 Furstarna dÀrinne Àro sÄsom rovgiriga vargar; de utgjuta blod och förgöra sjÀlar för att skaffa sig vinning.
28 De profeter som de hava tjÀna dem sÄsom vitmenare; de skÄda Ät dem falska profetsyner och spÄ Ät dem lögnaktiga spÄdomar; de sÀga: »SÄ sÀger Herren, HERREN», och det fastÀn HERREN icke har talat.
29 Folket i landet begÄr vÄldsgÀrningar och tager rov; den arme och fattige förtrycka de, och mot frÀmlingen öva de vÄld, utan lag och rÀtt.
30 Jag söker bland dem efter nÄgon som skulle kunna uppföra en mur och trÀda fram i gapet inför mig till försvar för landet, pÄ det att jag icke mÄ fördÀrva det; men jag finner ingen.
31 DÀrför utgjuter jag min vrede över dem och gör Ànde pÄ dem med min förgrymmelses eld. Deras gÀrningar skall jag lÄta komma över deras huvuden, sÀger Herren, HERREN.