1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2 Du mÀnniskobarn, det var en gÄng tvÄ kvinnor, döttrar till en och samma moder.
3 Dessa bedrevo otukt i Egypten; de gjorde det redan i sin ungdom. DÀr kramades deras bröst, och dÀr smekte man deras jungfruliga barm.
4 Den Àldre hette Ohola, och hennes syster Oholiba. DÀrefter blevo de mina, och födde söner och döttrar. Och om deras namn Àr att veta att Ohola Àr Samaria, och Oholiba Jerusalem.
5 Men Ohola bedrev otukt i stÀllet för att hÄlla sig till mig; hon upptÀndes av lusta till sina Àlskare hennes grannar assyrierna,
6 dÀr de kommo klÀdda i mörkblÄ purpur och voro stÄthÄllare och landshövdingar, vackra unga mÀn allasammans, ryttare som redo pÄ hÀstar.
7 Hon gav Ät dem sin trolösa Àlskog, Ät Assurs alla yppersta söner; och varhelst hon upptÀndes av lusta, dÀr orenade hon sig pÄ alla deras elÀndiga avgudar
8 Men ÀndÄ uppgav hon icke sin otukt med egyptierna, som hade fÄtt ligga hos henne i hennes ungdom, och som hade smekt hennes jungfruliga barm och slösat pÄ henne sin otukt.
9 DÀrför gav jag henne till pris Ät hennes Àlskare, Ät Assurs söner, till vilka hon var upptÀnd av lusta.
10 Och sedan dessa hade blottat hennes blygd, förde de bort hennes söner och döttrar och drÀpte henne sjÀlv med svÀrd; sÄ blev hon en varnagel för andra kvinnor, dÄ nu dom blev hÄllen över henne.
11 Men fastÀn hennes syster Oholiba sÄg detta, upptÀndes hon av lusta Ànnu vÀrre och drev sin otukt Ànnu lÀngre Àn systern.
12 Hon upptÀndes av lusta till Assurs söner; de voro ju stÄthÄllare och landshövdingar och voro hennes grannar, de kommo klÀdda i prÀktig drÀkt, ryttare som redo pÄ hÀstar, vackra unga mÀn allasammans.
13 Och jag sÄg att ocksÄ hon orenade sig; bÄda gingo de samma vÀg.
14 Men denna drev sin otukt Ànnu lÀngre. Ty nÀr hon fick se mansbilder inristade i vÀggen, belÀten av kaldéer, som man hade inristat och mÄlat röda med dyrbar fÀrg,
15 framstÀllda med gördlar kring sina lÀnder och med stÄtliga huvudbonader, allasammans lika kÀmpar, ja, nÀr hon fick se dessa bilder av Babels söner, av de mÀn som hade sitt fÀdernesland i Kaldeen;
16 dÄ upptÀndes hon av lusta till dem, strax nÀr hon sÄg dem för sina ögon. Och hon sÀnde bud till dem i Kaldeen;
17 och Babels söner kommo till henne och lÄgo hos henne i Àlskog och orenade henne genom sin otukt. Först sedan hon hade blivit orenad av dem, vÀnde sig hennes sjÀl ifrÄn dem.
18 Men nÀr hon sÄ öppet bedrev sin otukt och blottade sin blygd, dÄ vÀnde sig min sjÀl ifrÄn henne, likasom den hade vÀnt sig ifrÄn hennes syster.
19 Dock drev hon sin otukt Ànnu lÀngre: hon mindes sin ungdoms dagar, dÄ hon bedrev otukt i Egyptens land;
20 och sÄ upptÀndes hon Äter av lusta till bolarna dÀr, som hade kött sÄsom Äsnor och flöde sÄsom hÀstar.
21 Ja, din hÄg stod Äter till din ungdoms skÀndlighet, nÀr egyptierna smekte din barm, dÀrför att du hade sÄ ungdomliga bröst.
22 DÀrför, du Oholiba, sÀger Herren, HERREN sÄ: Se, jag skall uppvÀcka mot dig dina Àlskare, dem som din sjÀl har vÀnt sig ifrÄn, och jag skall lÄta dem komma över dig frÄn alla sidor,
23 Babels söner och alla kaldéer, pekodéer, soéer och koéer och alla Assurs söner med dem, vackra unga mÀn, stÄthÄllare och landshövdingar allasammans, kÀmpar och berömliga mÀn, som rida pÄ hÀstar allasammans.
24 De skola komma över dig med vagnar och hjuldon i mÀngd och med skaror av folk; rustade med skÀrmar och sköldar och klÀdda hjÀlmar skola de anfalla dig frÄn alla sidor. Och jag skall överlÀmna domen Ät dem, och de skola döma dig efter sina rÀtter.
25 Jag skall lÄta min nitÀlskan gÄ över dig, sÄ att de fara grymt fram mot dig; de skola skÀra av dig nÀsa och öron, och de som bliva kvar av dig skola falla för svÀrd. Man skall föra bort dina söner och döttrar, och vad som bliver kvar av dig skall förtÀras av eld.
26 Man skall slita av dig dina klÀder och taga ifrÄn dig dina hÀrliga smycken.
27 SÄ skall jag göra slut pÄ din skÀndlighet och pÄ den otukt som du begynte öva i Egyptens land; och du skall icke mer lyfta upp dina ögon till dem och icke mer tÀnka pÄ Egypten.
28 Ty sÄ sÀger Herren, HERREN: Se, jag vill giva dig till pris Ät dem som du nu hatar, Ät dem som din sjÀl har vÀnt sig bort ifrÄn.
29 Och de skola fara fram mot dig sÄsom fiender, och skola taga ifrÄn dig allt vad du har förvÀrvat och lÀmna dig naken och blottad; ja, din otuktiga blygd skall varda blottad, med din skÀndlighet och din otukt.
30 Detta skall man göra dig, dÀrför att du i otukt lopp efter hedningarna och orenade dig pÄ deras elÀndiga avgudar.
31 Du vandrade pÄ din systers vÀg; dÀrför skall jag sÀtta i din hand samma kalk som gavs Ät henne.
32 Ja, sÄ sÀger Herren, HERREN: Du skall nödgas dricka din systers kalk, sÄ djup och sÄ vid som den Àr, och den skall bringa dig Ätlöje och smÀlek i fullt mÄtt.
33 Du skall bliva drucken och bliva full av bedrövelse, ty en ödelÀggelsens och förödelsens kalk Àr din syster Samarias kalk.
34 Du skall nödgas dricka ut den till sista droppen, ja ock slicka dess skÀrvor, och du skall sarga ditt bröst. Ty jag har talat, sÀger Herren, HERREN.
35 DÀrför sÀger Herren, HERREN sÄ: Eftersom du har förgÀtit mig och kastat mig bakom din rygg, dÀrför mÄste du ock bÀra pÄ din skÀndlighet och din otukt.
36 Och HERREN sade till mig: Du mÀnniskobarn, vill du döma Ohola och Oholiba? FörehÄll dem dÄ deras styggelser.
37 Ty de hava begÄtt Àktenskapsbrott, och blod lÄder vid deras hÀnder. Ja, med sina elÀndiga avgudar hava de begÄtt Àktenskapsbrott; och till mat Ät dem hava de offrat sina barn, dem som de hade fött Ät mig.
38 DĂ€rtill gjorde de mig detta: samma dag som de orenade min helgedom ohelgade de ock mina sabbater.
39 Ty samma dag som de slaktade sina barn Ät de elÀndiga avgudarna gingo de in i min helgedom och ohelgade den. Se, sÄdant hava de gjort i mitt hus.
40 Ăn mer, de sĂ€nde bud efter mĂ€n som skulle komma fjĂ€rran ifrĂ„n; budbĂ€rare skickades till dem, och se, de kommo, de mĂ€n för vilka du hade tvĂ„tt dig och sminkat dina ögon och prytt dig med smycken.
41 Och du satt pÄ en hÀrlig vilobÀdd, med ett dukat bord framför, och du hade dÀr stÀllt fram min rökelse och min olja.
42 Sorglöst larm hördes dÀrinne, och till de mÀn ur hopen, som voro dÀr, hÀmtade man ytterligare in dryckesbröder frÄn öknen. Och dessa satte armband pÄ kvinnornas armar och hÀrliga kronor pÄ deras huvuden.
43 DÄ sade jag: »Skall hon, den utlevade, fÄ hÄlla i med att begÄ Àktenskapsbrott? Skall man alltjÀmt fÄ bedriva otukt med henne, dÄ hon Àr en sÄdan?»
44 Ty man gick in till henne, sÄsom man gÄr in till en sköka; ja, sÄ gick man in till Ohola och till Oholiba, de skÀndliga kvinnorna.
45 Men rÀttfÀrdiga man skola döma dem efter den lag som gÀller för Àktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor; ty Àktenskapsbryterskor Àro de, och blod lÄder vid deras hÀnder.
46 Ja, sÄ sÀger Herren, HERREN: MÄ man sammankalla en församling mot dem och prisgiva dem Ät misshandling och plundring.
47 Och församlingen skall stena dem och hugga dem i stycken med svÀrd, och drÀpa deras söner och döttrar, och brÀnna upp deras hus i eld.
48 SÄ skall jag göra slut pÄ skÀndligheten i landet, och alla kvinnor mÄ lÄta varna sig, sÄ att de icke bedriva sÄdan skÀndlighet som I.
49 Och man skall lÄta eder skÀndlighet komma över eder, och I skolen fÄ bÀra pÄ de synder I haven begÄtt med edra elÀndiga avgudar; och I skolen förnimma att jag Àr Herren, HERREN.