1 Och i elfte Äret, pÄ första dagen i mÄnaden, kom HERRENS ord till mig; han sade:
2 Du mÀnniskobarn, eftersom Tyrus sade om Jerusalem: »RÀtt sÄ, uppbruten Àr nu folkens port, den Àr öppnad för mig; jag bliver rik, nu dÄ hon Àr förödd»,
3 dÀrför sÀger Herren, HERREN sÄ: Se, jag skall komma över dig, Tyrus, och jag skall upphÀva mÄnga folk mot dig, likasom havet upphÀver sina böljor.
4 De skola förstöra Tyrus' murar och riva ned dess torn. SÄ skall jag sopa bort sjÀlva dess grus och förvandla staden till en kal klippa.
5 En torkplats för fisknÀt skall den vara ute i havet; ty jag har talat, sÀger Herren, HERREN. Ja, den skall bliva ett byte för folken;
6 och dess döttrar pÄ fastlandet skola drÀpas med svÀrd. De skola förnimma att jag Àr HERREN.
7 Ty sÄ sÀger Herren, HERREN: Se, jag vill lÄta Nebukadressar, konungen i Babel, konungarnas konung, komma norrifrÄn över Tyrus, med hÀstar och vagnar och ryttare och med en stor hop folk.
8 Dina döttrar pÄ fastlandet skall han drÀpa med svÀrd; han skall bygga en belÀgringsmur mot dig och kasta upp mot dig en vall och resa ett sköldtak mot dig.
9 Sin murbrÀckas stötar skall han rikta mot dina murar och skall med sina krigsredskap bryta ned dina torn.
10 Hans hÀstar Àro sÄ mÄnga att dammet skall överhölja dig. Vid dÄnet av hans ryttare och av hans hjuldon och vagnar skola dina murar darra, nÀr han drager in genom dina portar, sÄsom man drager in i en erövrad stad.
11 Med sina hÀstars hovar skall han trampa sönder alla dina gator; ditt folk skall han drÀpa med svÀrd, och dina stolta stoder skola störta till jorden.
12 Man skall röva dina skatter och plundra dina handelsvaror; man skall riva dina murar och bryta ned dina sköna hus; och stenarna, trÀvirket och gruset skall man kasta i havet.
13 Jag skall göra slut pÄ dina sÄngers buller, och man skall icke mer höra klangen av dina harpor.
14 Ja, jag skall göra dig till en kal klippa en torkplats för fisknÀt skall du bliva; aldrig mer skall du varda uppbyggd. Ty jag, HERREN, har talat, sÀger Herren, HERREN.
15 SÄ sÀger Herren, HERREN till Tyrus: Sannerligen, vid dÄnet av ditt fall, nÀr de slagna jÀmra sig, vid det att man drÀper och mördar i dig, skola havslÀnderna bÀva.
16 Och alla hövdingar vid havet skola stiga ned frÄn sina troner, de skola lÀgga bort sina mantlar och taga av sig sina brokigt vÀvda klÀder; förskrÀckelse bliver deras klÀdnad, och nere pÄ jorden skola de sitta; deras förskrÀckelse varder stÀndigt ny, och de hÀpna över ditt öde.
17 De stÀmma upp en klagosÄng över dig och sÀga om dig: Huru har du icke blivit förstörd, du havsfolkens tillhÄll, du högtprisade stad, du som var sÄ mÀktig pÄ havet, dÀr du lÄg med dina invÄnare, vilka fyllde mÀnniskorna med skrÀck för alla som bodde i dig!
18 Nu förskrÀckas havslÀnderna pÄ ditt falls dag, och öarna i havet förfÀras vid din undergÄng.
19 Ty sÄ sÀger Herren, HERREN: NÀr jag gör dig till en ödelagd stad, lik nÄgon stad som ingen bebor, ja, nÀr jag lÄter djupet upphÀva sig mot dig och de stora vattnen betÀcka dig,
20 dÄ störtar jag dig ned till dem som hava farit ned i graven, till folk som levde för lÀnge sedan; och lik en lÀngesedan ödelagd plats fÄr du ligga dÀr i jordens djup, hos dem som hava farit ned i graven. SÄ skall du förbliva obebodd, medan jag gör hÀrliga ting i de levandes land.
21 Jag skall lÄta dig taga en ande med förskrÀckelse, sÄ att man aldrig i evighet skall finna dig, huru man Àn söker efter dig, sÀger Herren, HERREN.