1 I tionde Äret, pÄ tolfte dagen i tionde mÄnaden, kom HERRENS ord till mig; han sade:
2 Du mÀnniskobarn, vÀnd ditt ansikte mot Farao, konungen i Egypten, och profetera mot honom och mot hela Egypten.
3 Tala och sÀg: SÄ sÀger Herren, HERREN: Se, jag skall komma över dig, Farao, du Egyptens konung, du stora drake, som ligger dÀr i dina strömmar och sÀger: »Min Nilflod Àr min; sjÀlv har jag gjort mig.»
4 Jag skall sÀtta krokar i dina kÀftar och lÄta fiskarna i dina strömmar fastna vid dina fjÀll, och sÄ skall jag draga dig upp ur dina strömmar med alla de fiskar i dina strömmar, som hÀnga fast vid dina fjÀll.
5 Och jag skall kasta dig ut i öknen med alla fiskarna ifrÄn dina strömmar; du skall falla pÄ marken och ej tagas bort dÀrifrÄn eller upphÀmtas, ty Ät markens djur och himmelens fÄglar vill jag giva dig till mat;
6 och alla Egyptens inbyggare skola förnimma att jag Àr HERREN. Ty de Àro en rörstav för Israels barn;
7 ja, nÀr dessa fatta i dig med handen, gÄr du sönder och sÄrar envar av dem i sidan; och nÀr de stödja sig pÄ dig, brytes du av och lÀmnar dem alla med vacklande lÀnder.
8 DÀrför sÀger Herren, HERREN sÄ: Se, jag vill lÄta svÀrd komma över dig, och jag skall utrota ur dig bÄde mÀnniskor och djur.
9 Och Egyptens land skall bliva förött och ödelagt, och man skall förnimma att jag Àr HERREN. Detta dÀrför att han sade: »Nilfloden Àr min; sjÀlv har jag gjort den.
10 Ja, dÀrför skall jag komma över dig och dina strömmar, och göra Egyptens land till en ödemark, ett ödelagt land, frÄn Migdol till Sevene, fram till Etiopiens grÀns.
11 Ingen mÀnniskofot skall gÄ dÀr fram, och ingen fot av nÄgot boskapsdjur skall gÄ dÀr fram; och det skall ligga obebott i fyrtio Är.
12 Och jag skall göra Egyptens land till en ödemark bland ödelagda lÀnder, och dess stÀder skola ligga öde bland förhÀrjade stÀder i fyrtio Är; och jag skall förskingra egyptierna bland folken och förströ dem i lÀnderna.
13 Ty sÄ sÀger Herren, HERREN: NÀr fyrtio Är Àro förlidna, skall jag församla egyptierna frÄn de folk bland vilka de Àro förskingrade.
14 Och jag skall Äter upprÀtta Egypten och lÄta egyptierna komma tillbaka till Patros' land, varifrÄn de stamma. DÀr skola de bliva ett oansenligt rike,
15 ja, ett rike oansenligare Àn andra riken, sÄ att det icke mer skall kunna upphÀva sig över folken; jag skall lÄta dem bliva sÄ fÄ att de icke kunna rÄda över folken.
16 Och Israels barn skola icke mer sÀtta sitt hopp till dem som allenast uppvÀcka minnet av deras missgÀrning, nÀr de vÀnda sig till dem; och de skola förnimma att jag Àr Herren, HERREN.
17 I tjugusjunde Äret, pÄ första dagen i första mÄnaden, kom HERRENS ord till mig; han sade:
18 Du mÀnniskobarn, Nebukadressar konungen i Babel, har lÄtit sin hÀr förrÀtta ett svÄrt arbete mot Tyrus; alla huvuden hava blivit skalliga och alla skuldror sönderskavda. Men han och hans hÀr hava icke fÄtt nÄgon lön frÄn Tyrus för det arbete som han har förrÀttat mot det.
19 DÀrför sÀger Herren, HERREN sÄ: Se, jag vill giva Egyptens land Ät Nebukadressar, konungen i Babel; och han skall föra bort dess rikedomar och taga rov dÀrifrÄn och göra byte dÀr, och detta skall hans hÀr fÄ till lön.
20 SÄsom en vedergÀllning för hans arbete giver jag honom Egyptens land; ty för min rÀkning hava de utfört sitt verk, sÀger Herren, HERREN.
21 PÄ den tiden skall jag lÄta ett horn vÀxa upp Ät Israels hus, och du skall fÄ upplÄta din mun mitt ibland dem; och de skola förnimma att jag Àr HERREN.