1 Och han sade till mig: »Du mÀnniskobarn, Àt vad du hÀr finner, Àt upp denna rulle, och gÄ sedan Ästad och tala till Israels hus.»
2 DÄ öppnade jag min mun, och han gav mig rullen att Àta.
3 Och han sade till mig: »Du mÀnniskobarn, du mÄste mÀtta din buk och fylla dina inÀlvor med den rulle som jag nu giver dig.» Och jag Ät, och den var i min mun söt sÄsom honung.
4 Och han sade till mig: »Du mÀnniskobarn, gÄ bort till Israels hus och tala till dem med mina ord.
5 Ty du bliver ju icke sÀnd till ett folk med obegripligt sprÄk och trög tunga, utan till Israels hus,
6 icke till mÄngahanda folk med obegripligt sprÄk och trög tunga, vilkas tal du icke förstÄr; sannerligen, sÀnde jag dig till sÄdana, sÄ skulle de höra pÄ dig
7 Men Israels hus vill icke höra pÄ dig, ty de vilja icke höra pÄ mig; hela Israels hus har hÄrda pannor och förhÀrdade hjÀrtan.
8 Men se, jag gör ditt ansikte hÄrt sÄsom deras ansikten, och din panna hÄrd sÄsom deras pannor.
9 Ja, jag gör din panna hÄrd sÄsom diamant, hÄrdare Àn flinta. Du skall icke frukta för dem och icke förfÀras för dem, dÄ de nu Àro ett genstrÀvigt slÀkte.»
10 Och han sade till mig: »Du mÀnniskobarn, allt vad jag talar till dig skall du upptaga i ditt hjÀrta och höra med dina öron.
11 Och gÄ bort till dina fÄngna landsmÀn, och tala till dem och sÀg till dem: 'SÄ sÀger Herren, HERREN' -- evad de nu höra dÀrpÄ eller icke.»
12 Och en andekraft lyfte upp mig, och jag hörde bakom mig ljudet av ett vÀldigt dÄn: »Lovad vare HERRENS hÀrlighet, dÀr varest den Àr!»,
13 sÄ ock ljudet av vÀsendenas vingar, som rörde vid varandra, och ljudet av hjulen jÀmte dem och ljudet av ett vÀldigt dÄn.
14 Och en andekraft lyfte upp mig och förde mig bort, och jag fÀrdades Ästad, bedrövad och upprörd i min ande, och HERRENS hand var stark över mig.
15 Och jag kom till de fÄngna i Tel-Abib, till dem som bodde vid strömmen Kebar, till den plats dÀr de bodde; och jag satt dÀr ibland dem i sju dagar, försÀnkt i djup sorg.
16 Men efter sju dagar kom HERRENS ord till mig; han sade:
17 »Du mÀnniskobarn, jag har satt dig till en vÀktare för Israels hus, för att du Ä mina vagnar skall varna dem, nÀr du hör ett ord frÄn min mun.
18 Om jag sÀger till den ogudaktige: 'Du mÄste dö' och du dÄ icke varnar honom, ja, om du icke sÀger nÄgot till att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga vÀg och rÀdda hans liv, dÄ skall vÀl den ogudaktige dö genom sin missgÀrning, men hans blod skall jag utkrÀva av din hand.
19 Men om du varnar den ogudaktige och han likvÀl icke vÀnder om frÄn sin ogudaktighet och sin ogudaktiga vÀg, dÄ skall visserligen han dö genom sin missgÀrning, men du sjÀlv har rÀddat din sjÀl.
20 Och om en rÀttfÀrdig man vÀnder om frÄn sin rÀttfÀrdighet och gör vad orÀtt Àr, sÄ skall jag lÀgga en stötesten i hans vÀg, och han skall dö. Om du dÄ icke har varnat honom, sÄ skall han vÀl dö genom sin synd, och den rÀttfÀrdighet som han förr har övat skall icke varda ihÄgkommen, men hans blod skall jag utkrÀva av din hand.
21 Men om du har varnat den rÀttfÀrdige, för att han, den rÀttfÀrdige, icke skall synda, och han sÄ avhÄller sig frÄn synd, dÄ skall han förvisso fÄ leva, dÀrför att han lÀt varna sig, och du sjÀlv har dÄ rÀddat din sjÀl.»
22 Och HERRENS hand kom dÀr över mig, och han sade till mig: »StÄ upp och gÄ ut pÄ slÀtten; dÀr skall jag tala med dig.»
23 DÄ stod jag upp och gick ut pÄ slÀtten; och se, dÀr stod HERRENS hÀrlighet, alldeles sÄdan som jag hade sett den vid strömmen Kebar; och jag föll ned pÄ mitt ansikte.
24 Men en andekraft kom i mig och reste upp mig pÄ mina fötter. Och han talade med mig och sade till mig: »GÄ och stÀng dig inne i ditt hus.
25 Och se, du mÀnniskobarn, bojor skola lÀggas pÄ dig, och du skall bliva bunden med sÄdana, sÄ att du icke kan gÄ ut bland de andra.
26 Och jag skall lÄta din tunga lÄda vid din gom, sÄ att du bliver stum och icke kan bestraffa dem, dÄ de nu Àro ett genstrÀvigt slÀkte.
27 Men nÀr jag talar med dig, skall jag upplÄta din mun, sÄ att du kan sÀga till dem: 'SÄ sÀger Herren, HERREN.' Den som dÄ vill höra, han höre, och den som icke vill, han höre icke, dÄ de nu Àro ett genstrÀvigt slÀkte.»