1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2 Du mÀnniskobarn, profetera och sÀg: SÄ sÀger Herren, HERREN: JÀmren eder: »Ack ve, vilken dag!»
3 Ty dagen Àr nÀra, HERRENS dag Àr nÀra; en molnhöljd dag Àr det, hednafolkens stund Àr inne.
4 Ett svÀrd kommer över Egypten, och Etiopien fattas av Ängest, nÀr de slagna falla i Egypten och dess rikedomar föras bort och dess grundvalar upprivas.
5 Etiopier, putéer och ludéer, och hela hopen av frÀmmande folk, och kubéer och förbundslandets söner skola med dem falla för svÀrd.
6 SÄ sÀger HERREN: Ja, Egyptens försvarare skola falla, och dess stolta makt skall störtas ned; frÄn Migdol till Sevene skola de som bo dÀr falla för svÀrd, sÀger Herren, HERREN.
7 Och deras land skall ligga öde bland ödelagda lÀnder, och stÀderna dÀr skola vara bland förhÀrjade stÀder.
8 Och man skall förnimma att jag Àr HERREN, nÀr jag tÀnder eld pÄ Egypten och lÄter alla dess hjÀlpare varda krossade.
9 PÄ den dagen skola sÀndebud draga ut frÄn mig pÄ skepp, för att injaga skrÀck hos Etiopien mitt i dess trygghet; och man skall dÀr fattas av Ängest pÄ Egyptens dag; ty se, det kommer!
10 SÄ sÀger Herren, HERREN: Ja, jag skall göra slut pÄ Egyptens rikedomar genom Nebukadressar, konungen i Babel.
11 Han och hans folk med honom, de grymmaste hedningar, skola hÀmtas dit till att fördÀrva landet; de skola draga sina svÀrd mot Egypten och uppfylla landet med slagna.
12 Och jag skall göra strömmarna till torr mark och sÀlja landet i onda mÀns hand. Jag skall ödelÀgga landet med allt vad dÀri Àr, genom frÀmmande mÀn. Jag, HERREN, har talat.
13 SÄ sÀger Herren, HERREN: Jag skall ock förstöra de elÀndiga avgudarna och göra slut pÄ avgudarna i Nof, och ur Egyptens land skall ingen furste mer uppstÄ; och jag skall lÄta fruktan komma över Egyptens land.
14 Jag skall ödelÀgga Patros och tÀnda eld pÄ Soan och hÄlla dom över No.
15 Och jag skall utgjuta min vrede över Sin, Egyptens vÀrn, och utrota den larmande hopen i No.
16 Ja, jag skall tÀnda eld pÄ Egypten, Sin skall gripas av Ängest, No skall bliva intaget och Nof överfallas pÄ ljusa dagen.
17 Avens och Pi-Besets unga mÀn skola falla för svÀrd, och sjÀlva skola de vandra bort i fÄngenskap.
18 I Tehafnehes bliver dagen mörk, nÀr jag dÀr bryter sönder Egyptens ok och dess stolta makt dÀr fÄr en Ànde; ja, ett moln skall övertÀcka det, och dess döttrar skola vandra bort i fÄngenskap.
19 Jag skall hÄlla dom över Egypten, och man skall förnimma att jag Àr HERREN.
20 I elfte Äret, pÄ sjunde dagen i första mÄnaden, kom HERRENS ord till mig; han sade:
21 Du mÀnniskobarn, jag har brutit sönder Faraos, den egyptiske konungens, arm; och se, den har icke blivit förbunden, man har icke brukat lÀkemedel, icke lindat den, icke lagt pÄ den förband, för att Äter göra den stark nog till att föra svÀrdet.
22 DÀrför sÀger Herren, HERREN sÄ: Se, jag skall komma över Farao, konungen i Egypten, och bryta sönder hans armar, bÄde den som Ànnu Àr stark och den som redan Àr sönderbruten, och skall lÄta svÀrdet falla ur hans hand.
23 Och jag skall förskingra egyptierna bland folken och förströ dem i lÀnderna.
24 Den babyloniske konungens armar skall jag stÀrka, och jag skall sÀtta milt svÀrd i hans hand; men Faraos armar skall jag bryta sönder, sÄ att han upphÀver jÀmmerrop inför honom, sÄsom en dödsslagen kÀmpe gör.
25 Ja, jag skall stÀrka den babyloniske konungens armar, men Faraos armar skola sjunka ned; och man skall förnimma att jag Àr HERREN, nÀr jag sÀtter mitt svÀrd i den babyloniske konungens hand, för att han skall svÀnga det mot Egyptens land.
26 Och jag skall förskingra egyptierna bland folken och förströ dem i lÀnderna; och de skola förnimma att jag Àr HERREN.