1 I tolfte Äret, pÄ första dagen i tolfte mÄnaden, kom HERRENS ord till mig; han sade:
2 Du mÀnniskobarn, stÀm upp en klagosÄng över Farao, konungen i Egypten, och sÀg till honom: Det Àr förbi med dig, du lejon bland folken! Och du var dock lik draken i havet, dÀr du for fram i dina strömmar och rörde upp vattnet med dina fötter och grumlade dess strömmar.
3 SÄ sÀger nu Herren, HERREN: Jag skall breda ut mitt nÀt över dig genom skaror av mÄnga folk, och de skola draga upp dig i mitt garn.
4 Jag skall kasta dig upp pÄ jorden, jag skall slunga dig bort pÄ marken och lÄta alla himmelens fÄglar slÄ ned pÄ dig och lÄta de vilda djuren pÄ hela jorden mÀtta sig med dig.
5 Jag skall kasta ditt kött pÄ bergen och fylla dalarna med ditt stora skrov.
6 Och landet som du har nedsölat skall jag vattna med ditt blod Ànda upp till bergen, och bÀckarna skola bliva fulla av dig.
7 Och nÀr jag utslÀcker dig, skall jag övertÀcka himmelen och förmörka dess stjÀrnor; jag skall övertÀcka solen med moln, och mÄnens ljus skall icke lysa mer.
8 Alla ljus pÄ himmelen skall jag förmörka för din skull och lÄta mörker komma över ditt land, sÀger Herren, HERREN.
9 Och mÄnga folks hjÀrtan skall jag slÄ med skrÀck, nÀr jag gör din undergÄng bekant bland folkslagen, ja, i lÀnder som du icke kÀnner.
10 Jag skall komma mÄnga folk att hÀpna för din skull, och deras konungar skola för din skull gripas av bÀvan, nÀr jag i deras Äsyn svÀnger mitt svÀrd; vart ögonblick skola de frukta, envar för sitt liv, pÄ ditt falls dag.
11 Ty sÄ sÀger Herren, HERREN: Den babyloniske konungens svÀrd skall komma över dig.
12 Jag skall lÄta din larmande hop falla för hjÀltars svÀrd, grymmast bland hedningar Àro de alla. De skola föröda Egyptens hÀrlighet, och hela dess larmande hop skall förgöras;
13 jag skall utrota all dess boskap, den som betar vid det myckna vattnet. Av mÀnniskofot skall det icke mer röras upp, ej heller röras upp av boskapsklövar.
14 Sedan skall jag lÄta deras vatten sjunka undan och deras strömmar flyta bort sÄsom olja, sÀger Herren, HERREN,
15 i det jag gör Egyptens land till en ödslig ödemark och berövar landet allt vad dÀri Àr, nÀr jag nu slÄr alla dess inbyggare, sÄ att man förnimmer att jag Àr HERREN.
16 Detta Àr en klagosÄng som man skall sjunga, ja, folkens döttrar skola sjunga den; de skola sjunga den över Egypten med hela dess larmande hop, sÀger Herren, HERREN.
17 I tolfte Äret, pÄ femtonde dagen i mÄnaden, kom HERRENS ord till mig; han sade:
18 Du mÀnniskobarn, sjung sorgesÄng över Egyptens larmande hop. Bjud henne att sÄsom döttrarna av de vÀldigaste folk fara ned i jordens djup, till dem som redan hava farit ned i graven.
19 Finnes nÄgon sÄ ringa att du Àr förmer Àn hon? Nej, far du ned och lÄt dig bÀddas bland de oomskurna.
20 Bland mÀn som Àro slagna med svÀrd skola ock dina falla. SvÀrdet Àr redo; slÀpen bort henne med hela hennes larmande hop.
21 MÀktiga hjÀltar skola tala till Farao ur dödsriket, till honom och till hans hjÀlpare: »Ja, de hava mÄst fara hitned, och nu ligga de dÀr, de oomskurna, slagna med svÀrd.»
22 DÀr ligger redan Assur med hela sin skara; runt omkring honom har denna sin gravplats. Allasammans ligga de dÀr slagna, fallna för svÀrd.
23 Sin grav har han fÄtt lÀngst ned i underjorden, och runt omkring honom ligger hans skara begraven. Allasammans ligga de slagna, fallna för svÀrd, de man som en gÄng utbredde skrÀck i de levandes land.
24 DÀr ligger Elam med hela sin larmande hop, vilande runt omkring hans grav. Allasammans ligga de slagna, mÀnnen som föllo för svÀrd, och som oomskurna mÄste fara, ned i jordens djup, desamma som en gÄng utbredde skrÀck omkring sig i de levandes land; nu mÄste de bÀra sin skam bland de andra som hava farit ned i graven.
25 Ja, bland slagna har han fÄtt sitt lÀger med hela sin larmande hop; runt omkring honom har denna sin gravplats. Allasammans ligga de dÀr oomskurna, slagna med svÀrd; en gÄng utbredde sig ju skrÀck omkring dem i de levandes land, men de mÄste nu bÀra sin skam bland dem som hava farit ned i graven. Ja, bland slagna har han fÄtt sin plats.
26 DÀr ligger Mesek-Tubal med hela sin larmande hop; runt omkring honom har denna sin gravplats. Allasammans ligga de dÀr oomskurna, slagna med svÀrd; en gÄng utbredde de ju skrÀck omkring sig i de levandes land.
27 Men dessa fallna mÀn ur de oomskurnas hop, de fÄ icke vila bland hjÀltarna, bland dem som hava farit ned till dödsriket i sin krigiska rustning och fÄtt sina svÀrd lagda under sina huvuden. Nej, deras missgÀrningar hava kommit över deras ben. De utbredde ju skrÀck i de levandes land, sÄsom hjÀltar göra.
28 Ja, ocksÄ du skall bliva krossad bland de oomskurna och fÄ ligga bland dem som Àro slagna med svÀrd.
29 DÀr ligger Edom med sina konungar och alla sina hövdingar; huru mÀktiga de Àn voro, hava de nu fÄtt sin plats bland dem som Àro slagna med svÀrd; de mÄste ligga bland de oomskurna, bland dem som hava farit ned i graven.
30 DÀr ligga Nordlandets furstar allasammans, med alla sidonier, ty de hava mÄst fara ned till de slagna, de hava kommit pÄ skam, trots den skrÀck de utbredde genom sina vÀldiga gÀrningar. Och de ligga dÀr oomskurna bland dem som hava blivit slagna med svÀrd; de mÄste bÀra sin skam bland dem som hava farit ned i graven.
31 Dem skall nu Farao fÄ se, och han skall sÄ trösta sig över hela sin larmande hop. Ja, Farao och hela hans har Àro slagna med svÀrd, sÀger Herren, HERREN.
32 Ty vÀl utbredde jag skrÀck för honom i de levandes land, men nu mÄste han, Farao, med hela sin larmande hop, lÄta sig bÀddas bland de oomskurna, hos dem som Àro slagna med svÀrd, sÀger Herren, HERREN.