1 HERRENS hand kom över mig, och genom HERRENS Ande fördes jag Ästad och sattes ned mitt pÄ slÀtten, som nu lÄg full med ben.
2 Och han förde mig fram runt omkring dem, och jag sÄg att de lÄgo dÀr i stor myckenhet utöver dalen och jag sÄg att de voro alldeles förtorkade.
3 Och han sade till mig: »Du mÀnniskobarn, kunna vÀl dessa ben Äter bliva levande?» Jag svarade: »Herre, HERRE, du vet det.»
4 DÄ sade han till mig: »Profetera över dessa ben och sÀg till dem: I förtorkade ben, hören HERRENS ord;
5 SÄ sÀger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall lÄta ande komma in i eder, sÄ att I Äter bliven levande.
6 Jag skall fÀsta senor vid eder och lÄta kött vÀxa pÄ eder och övertÀcka eder med hud och giva eder ande, sÄ att I Äter bliven levande; och I skolen förnimma att jag Àr HERREN.»
7 Och jag profeterade, sÄsom det hade blivit mig bjudet. Och nÀr jag nu profeterade, hördes ett rassel, och dÀr blev ett gny, och benen kommo Äter tillhopa, sÄ att det ena benet fogades till det andra.
8 Och jag sÄg huru senor och kött vÀxte pÄ dem, och huru de övertÀcktes med hud dÀrovanpÄ; men ingen ande var Ànnu i dem.
9 DÄ sade han till mig: »Profetera och tala till anden, ja, profetera, du mÀnniskobarn, och sÀg till anden: SÄ sÀger Herren, HERREN: Kom, du ande, frÄn de fyra vÀderstrecken och blÄs pÄ dessa drÀpta, sÄ att de Äter bliva levande.»
10 Och jag profeterade, sÄsom han hade bjudit mig. DÄ kom anden in i dem, och de blevo Äter levande och reste sig upp pÄ sina fötter, en övermÄttan stor skara.
11 Och han sade till mig: »Du mÀnniskobarn, dessa ben, de Àro alla Israels barn. Se, de sÀga: 'VÄra ben Àro förtorkade, vÄrt hopp har blivit om intet, det Àr ute med oss.'
12 Profetera dÀrför och sÀg till dem: SÄ sÀger Herren, HERREN: Se, jag vill öppna edra gravar och hÀmta eder, mitt folk, upp ur edra gravar och lÄta eder komma till Israels land.
13 Och I skolen förnimma att jag Àr HERREN, nÀr jag öppnar edra gravar och hÀmtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar.
14 Och jag skall lÄta min ande komma in i eder, sÄ att I Äter bliven levande, och jag skall lÄta eder fÄ bo i edert land; och I skolen förnimma att jag, HERREN, har tala det, och att jag ocksÄ har fullborda det, sÀger HERREN.»
15 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
16 Du mÀnniskobarn, tag dig en trÀstav och skriv pÄ den: »För Juda och hans frÀnder bland Israels barn.» Tag sedan en annan trÀstav och skriv pÄ den: »En stav för Josef, Efraim, och för hans frÀnder av hela Israels hus.»
17 Foga dem sedan tillhopa med varandra till en enda stav, sÄ att de bliva förenade till ett i din hand.
18 NÀr dÄ dina landsmÀn sÀga till dig: »Förklara för oss vad du menar hÀrmed»,
19 sÄ svara dem: »SÄ sÀger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs stav, den som Àr i Efraims hand, vilken stav ock gÀller för de stammar av Israel, som Àro hans frÀnder, och intill denna vill jag lÀgga Judas stav, bÄda tillhopa, och sÄ göra dem till en enda stav, sÄ att de bliva ett i min hand.»
20 Och stavarna som du har skrivit pÄ skall du hÄlla i din hand inför deras ögon.
21 Och du skall tala till dem: SÄ sÀger Herren, HERREN: Se, jag skall hÀmta Israels barn ut ifrÄn de folk till vilka de hava mÄst vandra bort; jag skall samla dem tillhopa frÄn alla hÄll och föra dem in i deras land.
22 Och jag skall göra dem till ett enda folk i landet, pÄ Israels berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer vara tvÄ folk och icke mer vara delade i tvÄ riken.
23 Sedan skola de icke mer orena sig med sina elÀndiga avgudar och styggelser och med alla slags övertrÀdelser. Och jag skall frÀlsa dem och hÀmta dem frÄn alla orter dÀr de hava syndat, och skall rena dem, sÄ att de bliva mitt folk, och jag skall vara deras Gud.
24 Och min tjÀnare David skall vara konung över dem, och de skola sÄ alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina rÀtter och hÄlla mina stadgar och göra efter dem.
25 SÄ skola de fÄ bo i det land som jag gav Ät min tjÀnare Jakob, det vari edra fÀder bodde. De skola sjÀlva fÄ bo dÀr, sÄ ock deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tjÀnare David skall vara deras hövding evinnerligen.
26 Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund; ett evigt förbund med dem skall det vara. Jag skall insÀtta dem och föröka dem och lÄta min helgedom stÄ bland dem evinnerligen.
27 Ja, min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
28 SÄ skola folken förnimma att jag Àr HERREN, som helgar Israel, dÄ nu min helgedom förbliver ibland dem evinnerligen.