1 Om nu förmaning i Kristus, om uppmuntran i kÀrlek, om gemenskap i Anden, om hjÀrtlig godhet och barmhÀrtighet betyda nÄgot,
2 gören dÄ min glÀdje fullkomlig, i det att I Àren ens till sinnes, uppfyllda av samma kÀrlek, endrÀktiga, liksinnade,
3 fria ifrÄn genstridighet och ifrÄn begÀr efter fÄfÀnglig Àra. Fasthellre mÄ var och en i ödmjukhet akta den andre förmer Àn sig sjÀlv.
4 Och sen icke var och en pÄ sitt eget bÀsta, utan var och en ocksÄ pÄ andras.
5 Varen sÄ till sinnes som Kristus Jesus var,
6 han som var till i Guds-skepnad, men icke rÀknade jÀmlikheten med Gud sÄsom ett byte,
7 utan utblottade sig sjÀlv, i det han antog tjÀnare-skepnad, nÀr han kom i mÀnniskogestalt. SÄ befanns han i utvÀrtes mÄtto vara sÄsom en mÀnniska
8 och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden pÄ korset.
9 DÀrför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som Àr över alla namn
10 för att i Jesu namn alla knÀn skola böja sig, deras som Àro i himmelen, och deras som Àro pÄ jorden, och deras som Àro under jorden,
11 och för att alla tungor skola bekÀnna, Gud, Fadern, till Àra, att Jesus Kristus Àr Herre.
12 DÀrför, mina Àlskade, sÄsom I alltid förut haven varit lydiga, sÄ mÄn I ocksÄ nu med fruktan och bÀvan arbeta pÄ eder frÀlsning, och det icke allenast sÄsom I gjorden, dÄ jag var nÀrvarande, utan Ànnu mycket mer nu, dÄ jag Àr frÄnvarande.
13 Ty Gud Àr den som verkar i eder bÄde vilja och gÀrning, för att hans goda vilja skall ske.
14 Gören allt utan att knorra och tveka,
15 sÄ att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland »ett vrÄngt och avogt slÀkte», inom vilket I lysen sÄsom himlaljus i vÀrlden,
16 i det att I hÄllen fast vid livets ord. Bliven mig sÄ till berömmelse pÄ Kristi dag, till ett vittnesbörd om att jag icke har strÀvat förgÀves och icke förgÀves har arbetat.
17 Men om Àn mitt blod bliver utgjutet sÄsom ett drickoffer, nÀr jag förrÀttar min tempeltjÀnst och dÀrvid frambÀr offret av eder tro, sÄ glÀder jag mig dock och deltager i allas eder glÀdje.
18 Sammalunda mÄn ock I glÀdjas och deltaga i min glÀdje.
19 Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sÀnda Timoteus till eder, sÄ att ock jag fÄr kÀnna hugnad genom det som jag dÄ hör om eder.
20 Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av sÄ uppriktigt hjÀrta kommer att hava omsorg om eder.
21 Allasammans söka de sitt eget, icke vad som hör Kristus Jesus till.
22 Men hans beprövade trohet kÀnnen I; I veten huru han med mig har verkat i evangelii tjÀnst, sÄsom en son tjÀnar sin fader.
23 Honom hoppas jag alltsÄ kunna sÀnda, sÄ snart jag har fÄtt se huru det gÄr med min sak.
24 Och i Herren Àr jag viss om att jag ocksÄ sjÀlv snart skall fÄ komma.
25 Emellertid har jag funnit det nödvÀndigt att sÀnda brodern Epafroditus, min medarbetare och medkÀmpe, tillbaka till eder, honom som I haven skickat hit, för att Ä edra vÀgnar överlÀmna Ät mig vad jag kunde behöva.
26 Ty han lÀngtar efter eder alla och har ingen ro, dÀrför att I haven hört honom vara sjuk.
27 Han har ocksÄ verkligen varit sjuk, ja, nÀra döden, men Gud förbarmade sig över honom; och icke allenast över honom, utan ocksÄ över mig, för att jag icke skulle fÄ bedrövelse pÄ bedrövelse.
28 DÀrför Àr jag sÄ mycket mer angelÀgen att sÀnda honom, bÄde för att I skolen fÄ glÀdjen att Äterse honom, och för att jag sjÀlv dÀrigenom skall fÄ lÀttnad i min bedrövelse.
29 Tagen alltsÄ emot honom i Herren, med all glÀdje, och hÄllen sÄdana mÀn i Àra.
30 Ty för Kristi verks skull var han nÀra döden, i det han satte sitt liv pÄ spel, för att giva mig ersÀttning för den tjÀnst som jag mÄste sakna frÄn eder personligen. haven i Kristus Jesus, vilken var till osv.